Om att bryta tystnaden!

Det finns ett före och ett efter att man ser sanningen i vitögat. För många av oss som bär på sår från barndomen är Dumpen mer än bara en sajt; det är en röst för den som tystats, och en trygghet jag själv saknade när jag behövde den som mest.
Att som barn utsättas för övergrepp är att få sin värld raserad. Det största traumat är ofta inte bara själva händelsen, utan den kvävande tystnaden som följer. Man lär sig tidigt att vuxenvärlden inte alltid ser, eller ännu värre – inte alltid vill se.

 Varför Dumpen behövs

Många diskuterar Dumpens metoder, men för oss som varit utsatta handlar det om något fundamentalt: handling. Där samhället och rättssystemet ofta brister i att skydda de minsta, kliver Dumpen in och gör det osynliga synligt.

• De sätter stopp: Genom att konfrontera förövare förhindrar de att fler barn utsätts för samma sak som vi gjorde.
• De bryter stigmat: Genom att prata öppet om grooming och övergrepp ger de oss vuxna verktyg att våga prata med våra barn innan det är för sent.
• De placerar skulden rätt: Det viktigaste budskapet till alla barn är att övergrepp aldrig är barnets fel.

En personlig reflektion

När jag ser deras konfrontationer kan jag inte låta bli att tänka: ”Tänk om någon hade gjort så för mig?”. Tänk om det funnits vuxna som jagat bort mörkret istället för att låta det fortgå i det tysta. Den tryggheten är något varje barn förtjänar.

Priset för tystnaden och vikten av att någon vågar agera
Vi pratar ofta om rättssäkerhet och etik, men vi glömmer ofta bort det viktigaste perspektivet: barnets. För ett barn som blir utsatt finns ingen etik i förövarens handlingar. Det finns bara skräck, förvirring och en önskan om att någon ska komma till undsättning.

För mig personligen är Dumpen mer än en medieplattform; de är den där vuxna gestalten jag önskade hade klivit fram ur skuggorna när jag var liten. När rättsväsendet kräver teknisk bevisning som ofta är omöjlig att få fram, fokuserar Dumpen på att stoppa förövaren här och nu.

För att fördjupa dig i ämnet och hitta vägar framåt är det viktigt att vända sig till säkra och etablerade resurser. Att belysa problemet med sexuella övergrepp på barn är avgörande, och det finns många organisationer som arbetar aktivt med stöd, prevention och att informera om barns rättigheter.

Att tala öppet och ärligt med barn om kroppen, gränser och vad som är okej och inte är en av de viktigaste skyddsfaktorerna. Genom att skapa en trygg miljö där barn känner att de kan prata om allt, minskar risken att de bär på tunga hemligheter ensamma. Organisationer som Rädda Barnen och BRIS erbjuder material och vägledning för föräldrar och andra vuxna om hur man kan ha dessa svåra samtal.

För vuxna som själva har utsatts finns det hjälp att få för att bearbeta trauman och finna upprättelse. Brottsoffermyndigheten kan ge information om rättsprocesser och stöd. Att söka professionell hjälp är ett viktigt steg för läkning.

Att arbeta för ett samhälle där barn är trygga kräver gemensamma ansträngningar. Det handlar om att stötta forskning, förbättra lagstiftningen och sprida kunskap för att identifiera risker och agera tidigt.

Dumpen är en verksamhet som har väckt starka känslor och debatt. Det finns olika perspektiv på deras arbete:

Argument för Dumpens verksamhet:

Vissa menar att Dumpen bidrar till att stoppa pågående övergrepp mot barn genom att konfrontera och exponera misstänkta förövare.

• Förespråkare anser att de synliggör ett viktigt samhällsproblem och brister i rättssystemets förmåga att skydda barn på nätet.
• En del upplever att Dumpens agerande ger en känsla av upprättelse när de anser att samhället har sviktat.

Rättsliga och etiska invändningar:

• Kritiker, inklusive jurister och poliser, uttrycker oro över rättssäkerheten när privata aktörer agerar på detta sätt. De menar att det kan försvåra polisens arbete och riskera att oskyldiga drabbas genom uthängningar.
• Det finns en principiell diskussion om vem som ska bedriva brottsbekämpning i ett rättssamhälle och riskerna med att privatpersoner tar lagen i egna händer.

Sammanfattningsvis belyser debatten kring Dumpen ett komplext område där känslan av maktlöshet inför övergrepp mot barn ställs mot principer om rättssäkerhet och statens våldsmonopol. Det är en diskussion om hur samhället bäst kan skydda barn och hantera den typen av brott.

Att känna att mer hade behövts för att skydda barn understryker vikten av att vuxna agerar och att barn får det stöd de behöver.

Mina åsikter om Dumpen och det som sker: 

När inte vårt rättssystem kan skydda barn ifrån pedofiler, övergrepp, vem ska då göra det?
Jag är otroligt glad för Dumpen arbete men tyvärr skulle dom funnit mycket tidigare, dock gör dom ett otroligt jobb med att skydda barnen ifrån de vidriga människorna som finns ute i samhället. Samhället skyddar hellre dom än de barn som blir utsatte, det har vi sett nu med rättegången mot Sara, dumpens grundare. 

Jag skäms över vårt rättssystem som vi har i Sverige som visar att de sjuka människorna som utsätter barnen för detta hemska att dom är skyddade av Sveriges rättssystem.

Man får inte "hänga" ut dom, det är förtal, det är inte f**n synd om dom!
Dom ska genom gå kemisk kastrering (helst utan bedövning), hamnar dom i fängelse, sätt dom inte isolerade, utan låt de andra interna veta vad dom har gjort mot oskyldig barn!

Jag har varit ett av dom barnen, jag blev utsatt av en närstående. Jag fick ingen hjälp utan jag placerades under en sommar i ett fosterhem men jag fick inte hjälp att bearbeta den händelsen. Livet gick vidare som vanligt efter den sommaren. 

Nu på senare tid har jag fått veta att den som utsatte mig har gjort det igen - Han blev tilldelad behandling! WTF?! NEJ! han ska inte ha behandling för det har han fått innan och det har inte hjälp, det han behöver är ett hårt fängelsestraff och inte isolerat! Det ska vara hårt fängelsestraff för de som utsätter barn för någonting sån tragiskt och hemskt. 

Man blir aldrig av med minnena, känslan som infann sig under själva övergreppet. Man blir aldrig sig själv igen oavsett hur mycket man går i terapi eller likande. Såren finns alltid kvar och även minnena. Det spelar ingen roll hur många år det har gått heller, hela livet är förstört pga. en jefla person som har en drift som styr. Sjuka personer gör så här med barn, men dom ska inte ha vård. Dom ska ha livstid!

Dock är livstid i Sverige inte livstid utan dom sitter i mellan 18-25 år sedan tidsbegränsas det eventuellt i en domstol, det är riktigt sjukt! Hur är det med livstid i andra länder? Jo då är det verkligen livstid! Sverige är så fegt när det gäller straffen mot gärningsmän i dag.

Jag skäms verkligen för vårt rättssystem!