Jeanette Nettan Sainio

Vem är jag egentligen?

Jag är en kvinna mitt i livet. Mamma, mormor, fru, student, hundägare, vardagsmänniska och en person som försöker få ihop alla livets små och stora delar – precis som så många andra.

Jag är Nettan. Jag är mamma till fyra barn och mormor, och familjen är en stor del av mitt hjärta. Jag älskar det där vardagliga familjelivet – skratten, kaoset, diskussionerna, kramarna, de små traditionerna och alla de där stunderna som kanske inte ser mycket ut utifrån, men som betyder allt för mig.

Jag är också fru till Jani. Vi har hunnit gå igenom både medvind och motvind tillsammans och livet är långt ifrån någon perfekt kärlekssaga. Men det är vårt liv. Och jag tror att det är just det som betyder något.

Jag är en person som känner mycket. Jag kan vara stark, envis och säga ifrån när något känns fel. Men jag kan också vara känslig, tvivla på mig själv och ha dagar då jag bara vill dra täcket över huvudet och låta världen vänta en stund.

Här på bloggen försöker jag inte låtsas att livet alltid är enkelt. För livet är inte alltid enkelt.

Det är sjukstugor, vab, feber, magont, sömnbrist och dagar då man längtar efter att bara få tillbaka den där vanliga vardagen. Det är skolan, uppgifter, framtidsfunderingar och känslan av att försöka räcka till på alla håll samtidigt.

Det är också klimakteriet, en kropp som förändras och en hjärna som ibland verkar ha tagit semester utan att meddela mig. Och mitt i allt finns jag – fortfarande.

Jag studerar till undersköterska och försöker bygga vidare på mitt liv och min framtid. Jag vill arbeta med människor och göra skillnad, samtidigt som jag själv ibland behöver påminnas om att jag också är en människa som behöver vila.

Jag skriver om det som händer i mitt liv. Om det som gör ont. Om det som gör mig arg. Om det som får mig att skratta. Om familjen, föräldraskap, NPF, skolan, klimakteriet, vardagskaos, kärlek, sorg, drömmar och alla de där tankarna som snurrar när huset blivit tyst. Jag skriver också om det fina.

För trots allt som kan vara jobbigt finns det så otroligt mycket att vara tacksam för. En kopp kaffe i lugn och ro. Ett barns skratt. En kram. En hund som tycker att hela världen kretsar kring henne. En familjemiddag. Ett meddelande från någon man älskar. Eller bara känslan av att för en stund få andas och tänka: Just nu är det faktiskt ganska bra. Jag är inte perfekt. Jag har inte alla svar.

Jag har dagar då jag känner mig stark och dagar då jag känner mig fullständigt slut. Men jag försöker. Varje dag. Och kanske är det just det som är jag. En kvinna som fortsätter. Som faller ibland, reser sig igen och försöker hitta en väg framåt. Med hjärtat först, en hel del envishet och ganska mycket humor på vägen.

Så vem är jag?

Jag är Nettan. Och det här är mitt liv – precis som det är. Inte perfekt. Inte tillrättalagt, men mitt.