När månen säger god morgon och våren knackar på

I morse möttes jag återigen av en sån där magisk syn när jag tittade upp mot himlen. Månen visade sin vackra sida, klar och tydlig där uppe. Det är nästan lite svårt att beskriva hur fin den var – som om den bara hängde där och lyste lugnt över morgonen.

Jag kunde förstås inte låta bli att ta en bild. Det har nästan blivit en liten vana nu när månen är så där extra fin. Och varje gång tänker jag samma sak: hur kan något så långt bort ändå kännas så nära? Det är något speciellt med morgnar när man börjar dagen med något vackert.

Medicinerna – tålamod, tålamod

När det gäller min hälsa så är det väl lite så där just nu. Jag vet faktiskt inte riktigt om medicinerna gör någon verkan än. Men samtidigt är det nog lite för tidigt att säga något. Kroppen behöver ju tid att vänja sig.

Så jag försöker ha tålamod.

Inte alltid min starkaste sida kanske, men just nu finns det inte så mycket annat att göra än att låta tiden gå och hoppas att kroppen hittar balansen igen.

Jag vill så gärna börja känna att energin kommer tillbaka. Att kroppen känns lite lättare att bära på. Men jag försöker ta en dag i taget och inte stressa fram något.

Första veckan på praktiken

Snart har första veckan på praktiken gått – och vet ni vad? Den har faktiskt varit riktigt bra.

Jag har fått lära mig en hel del nya saker och framför allt börjat lära känna både personalen och deltagarna på DV (daglig verksamhet). Det känns alltid lite nervöst i början på ett nytt ställe, men det har gått över förväntan.

Det är så fint att få komma in i en ny miljö och känna att man sakta men säkert hittar sin plats.

I morgon ska jag dessutom få vara med på lunchen tillsammans med alla. Det ska bli riktigt mysigt. God mat och trevligt sällskap – det är ju aldrig fel. Sådana små stunder betyder faktiskt mer än man kanske tänker på.

Helgplaner

Helgen närmar sig också, och den kommer nog bli en blandning av lite allt möjligt.

Jag behöver plugga lite, men det ska jag försöka varva med andra saker. Det finns ju alltid något att göra hemma också – städa, tvätta och såklart aktivera TyraMyra lite extra.

Mannen jobbar på lördag, men på söndag är han ledig. Då hittar vi säkert på något tillsammans. Det behöver inte vara något stort – ibland räcker det faktiskt med att bara vara tillsammans och ta dagen som den kommer.

Våren – äntligen!

Och så måste jag ju säga det: äntligen känns det som att våren är här.

Det är nästan som att hela kroppen vaknar lite till liv när solen börjar visa sig mer. Man kan börja hänga undan de tjocka vinterkläderna i garderoben och plocka fram lite lättare saker istället.

Tunnare jacka.

Sneakers.

Solglasögon.

Bara det gör ju att man känner sig lite piggare. Solen har verkligen varit efterlängtad. Efter en lång vinter känns det nästan som en liten nystart varje gång våren kommer.

Nu vill man bara vara ute så mycket som möjligt och njuta av ljuset och värmen.

Snart dags för vår på altanen.

Jag har också börjat tänka lite på altanen. I slutet av månaden tror jag faktiskt att det är dags att köpa lite vårblommor och göra det lite fint där ute.

Men först måste altanen få sig en ordentlig omgång. Jag tänker skura den med såpa och skrubba med borsten så den blir riktigt ren efter vintern. Det är nästan lite terapi i sig att stå där och skura fram våren.

Sen när allt är rent och fint kan man börja ställa fram blommor och kanske sitta där ute med en kopp kaffe när solen värmer.

Små ljusglimtar

Just nu känns livet lite som en blandning av allt möjligt.

Praktik.

Mediciner och tålamod.

Vårsol.

Planer för altanen.

Och vardagen med familjen.

Men mitt i allt finns de där små ljusglimtarna – som månen en tidig morgon eller känslan av att våren faktiskt är på väg.

Och ibland räcker det långt.