Från Norrköping till Kosta

Jag är född och uppvuxen i Norrköping, en ganska storstad med mycket ljud och stadsstress. Det är en otroligt vacker stad med kultur, parker och grönområden. 

I Norrköping känns det som alla är stressade, alla är på väg någonstans hela tiden, det är otroligt mycket trafik och alla dessa ljud. Det är ju aldrig lugnt och tyst, det är antagligen polisbilar som låter, bilar som tutar, spårvagnar osv. 

Ändå älskar jag Norrköping! Jag har nära och kära som bor där och som vi hälsar på ibland. Jag trivs när jag kommer "hem" till Norrköping med familjen, känner mig som hemma. 

Jag har nu bott i Småland, Kronobergs län i hela 8 år! Jag trivs jättebra här, här finns ingen stress, inga ljud så som i Norrköping. 

Här händer knappt någonting, det är en lugn stad oavsett sommar lr vinter. På sommaren lever dock Kosta upp, det är en turistattraktion då det är glasrikets hjärta. 

Jag känner mig i hemma i två olika städer, känner mig hemma i både Norrköping och Kosta. Mitt hjärta kommer alltid ha en stor plats för min gamla hemstad, kommer alltid betyda enormt mycket för mig. 

Jag blir både varm och glad i kroppen när vi åker "hem" till Norrköping. Vetskapen av att få träffa alla nära och kära men oxå att få se vad som sker med staden. Den växer ju hela tiden med nya bostäder, affärer och restauranger. 

Samtidigt är det skönt att komma hem till lugnet i Kosta när man har varit i Norrköping. Tystnaden, naturens musik som hörs så tydligt här i Kosta. Det är ingen stress här, alla tar allting i en lugn takt. 

Även om man väljer leva i sin egna takt så tror jag att man automatiskt blir påverkad av takten som finns i Norrköping. Varför har man så bråttom för Norrköping? Vad tror man missar om man stressar så otroligt mycket? 

Ta dagen som den kommer istället, sluta stressa hela tiden. Det är då man verkligen missar saker och ting omkring en.