Helt tom

Jag finner inga ord. Det finns inga ord i världen som kan beskriva den tomhet jag känner när jag får höra negativitet när jag är i Norrköping med familjen. 

Det är en bra känsla, jag har kommit till en punkt i livet där jag inte berörs av all skit jag får pga mitt agerande, beteende när vi är uppe i Norrköping. 

Jag orkar inte längre beröras av andras negativa känslor, beteende som man tror att jag ska ta åt mig av! 

Att "svartmåla" mig som svarta fåret i släkten får stå för andra. Det berör mig inte när jag vet att jag gjort det bästa för mig och min familj men först & fråmst mig själv! 

Det är svårt att acceptera att jag satt ner foten & sagt "Det är nog nu!" 

Jag vill inte tjafsa, bråka om småsaker när det finns viktigare saker här i livet. Kan man inte se sina egna problem så bör man ta sig en funderare varför jag har sagt ifrån på skarpen. 

Lever man i sin egna bubbla är det kanske svårt att se verkligheten för vad den verkligen är, man ser bara sin egna verklighet, sin egna sanning. I sin egna bubbla är bara sin egna sanning som är verklighet, allt annat är en stor lögn. 

Jag tänker fortsätta leva mitt liv precis som jag gör! Ett liv i harmoni i vardagens utmaningar, med min familj. Omgivning får fortsätta med sitt, jag orkar inte bry mig längre.