Att gå in i väggen – fast man är hemma
Jag brukade tänka att utbrändhet bara drabbade människor med stressiga jobb, överfulla scheman & långa arbetsdagar.
Det är lätt att tro att “vara hemma” automatiskt betyder vila. Att man har massor av tid för återhämtning & inga krav på sig.
Att gå in i väggen fast man är hemma kan kännas dubbelt tungt, dels för att man är utmattad, dels för att man bär på en känsla av skam – som om man inte har rätt att må dåligt när man inte ens jobbar.
Att “gå in i väggen” hörde liksom ihop med att prestera på jobbet men nu vet jag att det inte stämmer, man kan faktiskt krascha även om man är hemma om dagarna.
Det är lätt att tro att “vara hemma” automatiskt betyder vila. Att man har massor av tid för återhämtning & inga krav på sig.
Men sanningen kan se helt annorlunda ut, att vara hemma kan också innebära att man bär allt inom sig – oro, känslor, ansvar, ensamhet – utan någon riktig paus.
Stressen kanske inte handlar om deadlines & möten, utan mer om relationer, ekonomi, hälsa lr att aldrig känna sig tillräcklig.
För mig har det handlat mycket om att kroppen & huvudet aldrig fått återhämta sig. Att vakna trött, somna trött, & ändå försöka “orka lite till”.
Att känna dåligt samvete för att man inte presterar fast man knappt har energi till det mest basala. Att alltid ha tusen tankar i huvudet men ingen kraft att sortera dem.
Det är svårt att förklara för andra. Många förstår inte hur man kan vara helt slut när man “inte gör någonting”. Men det är just det – man kämpar i det tysta, hela tiden, med sånt som inte syns.
Kroppen bryr sig inte om stressen kommer från ett arbete lr från livet i sig. Belastning är belastning & till slut säger systemet ifrån.
Att gå in i väggen fast man är hemma kan kännas dubbelt tungt, dels för att man är utmattad, dels för att man bär på en känsla av skam – som om man inte har rätt att må dåligt när man inte ens jobbar.
Men utmattning handlar inte om titel lr schema. Det handlar om en kropp & en själ som inte längre orkar bära all tyngd.
Det är viktigt att säga: det är verkligt. Det är på riktigt. Din trötthet är inte inbillning. Din kamp är inte mindre värd. Du får gå in i väggen även om du “bara” är hemma.
För mig handlar det inte om deadlines lr möten utan om den där ständiga känslan av att aldrig få vila på riktigt. Oro som maler, krav (både från mig själv & andra) & känslan av att alltid behöva orka fast kroppen skriker efter paus.
Det syns inte alltid utåt men inuti känns det som att hela systemet brakat ihop.
Så ja, man kan gå in i väggen även om man är hemma om dagarna.
Det är minst lika verkligt, minst lika tungt & minst lika viktigt att ta på allvar.
Kommentarer
Skicka en kommentar