Hösten knackar på

Jag märker det varje år – det börjar med att jag tar på mig en extra kofta på kvällen, & innan jag vet ordet av sitter jag insvept i en filt med en kopp rykande te framför mig. Hösten är här, den smyger sig på som en gammal vän jag inte sett på länge.

Det är något med höstens ljus. Mjukare, lite mer förlåtande. Träden brinner i färger av guld, orange & rött – som om naturen ger oss en sista fest innan allt blir stilla och grått. Jag älskar att promenera när löven knastrar under skorna & luften känns frisk & lite fuktig.


Hösten får mig alltid att tänka till. Jag funderar på året som gått, vad som fått mig att le & vad som tagit energi. Precis som träden släpper sina löv, försöker jag släppa sånt som inte längre gör mig gott.

Hösten är min tid för små stunder av stillhet. För att virka, läsa en bra bok eller bara sitta & låta tankarna vandra & kanske är det just i den där stillheten som jag hittar lite mer av mig själv varje år.

Kommentarer