Mitt barn börjar 1:an

Idag hände något som jag har tänkt på så länge men som ändå kom så fort.
Vi stod på skolgården med ryggsäckar som nästan var större än barnen själva. Mitt hjärta slog lite extra hårt för idag var ingen vanlig dag. 

Mitt barn började 1:an.

Tyras första dag 

Det är en speciell känsla. På något sätt känns det som igår vi gick till förskolan hand i hand, pratade om legobyggen & mellis. Nu står vi här, redo att ta nästa steg. En ny klass, en ny fröken, nya rutiner – ett helt nytt kapitel.

Jag kände både stolthet & en liten klump i magen. Kommer någon att ta min barns hand om det känns ensamt ? Kommer hon våga räcka upp handen i klassrummet ? 

Alla dessa tankar som bara en mamma kan ha, blandat med vetskapen om att mitt barn faktiskt är starkare & modigare än jag ibland inser.

Att släppa taget lite mer idag gjorde ont men det var också vackert. För jag vet att just här, just nu, börjar ett nytt kapitel i hennes liv. Här ska hon lära sig bokstävernas magi, siffrornas gåtor & allt det där som gör världen större & mer spännande.

Samtidigt är jag så glad, för jag vet att 1:an är början på något stort. Här börjar resan med att läsa de första riktiga böckerna, räkna de första lite klurigare talen, skriva små berättelser & växa i självförtroende. 

Det är här mitt barn på riktigt blir ett “skolbarn”. 

Så idag stod jag där & vinkade hejdå. Med ett leende på läpparna men med ögon som blev lite blanka.

För även om det gör lite ont att släppa taget så är det här en av de stoltaste dagarna jag har fått uppleva.