Slowmotion

Kroppen känns så tung idag. Som om varje rörelse går i motvind. Allt jag gör tar längre tid än det borde & jag märker hur jag rör mig i slowmotion utan att jag riktigt kan påverka det. 

Att ta sig upp ur sängen, fixa frukost, till & med att svara på ett meddelande – allt känns som små berg att bestiga.

Det gör mig lite frustrerad, för jag vill så gärna vara på topp, få saker gjorda, känna att jag är med i tempot som livet kräver. 

Men just idag hänger varken kroppen lr huvudet med. Tankarna går långsamt som om de fastnar halvvägs & jag känner mig både trött & lite tom.

Kanske är det kroppens sätt att säga åt mig att sakta ner. Jag vet att jag ofta pressar mig själv, försöker hålla igång & prestera även när jag egentligen hade behövt vila. 

När man tänker efter så är det faktiskt inte konstigt att kroppen till slut slår bromsen i.

Så idag försöker jag lyssna. Tillåta mig själv att bara vara, utan krav på att hinna allt eller orka allt. Jag tänker att det får vara okej att göra lite mindre, röra sig långsammare, lägga sig ner mitt på dagen om det behövs. 

För även om jag inte tycker om känslan just nu, så vet jag att det är det här kroppen behöver.

Det är svårt att acceptera när energin inte räcker, men samtidig, kanske är det just i de här dagarna som man lär sig att bli lite snällare mot sig själv. 

Att förstå att värdet inte sitter i hur mycket man gör, utan i att man faktiskt tar hand om sig.

Så idag blir en långsam dag. En dag i låg takt, med vila, små steg & lite djupare andetag. 

I morgon är en ny dag – kanske med lite mer ork, kanske inte. Men det är också okej.