Att söka jobb i kommunen – ett riktigt moment 22

Jag vill inget hellre än att arbeta inom kommunen och bidra till vården och omsorgen, men vägen dit är allt annat än enkel.
Varje dag försöker jag balansera krav från olika håll – Arbetsförmedlingen, ansökningar, intervjuer och de praktiska utmaningarna med resor och tider. Bara att planera hur allt ska gå ihop känns ibland som ett heltidsjobb i sig.

Dagarna går fort fram även om jag inte har så mycket att göra förutom hushållssysslor, ta hand om Cleo och mysa i hemmet. På helgerna sker inte så mycket just nu; det blir mest att vara hemma och njuta av lugnet.

När jag söker jobb får jag ofta höra att det finns många sökande och att rekryteringsprocessen tar tid. Under tiden fortsätter vardagen: bussar som inte alltid passar, möten som krockar, och en ekonomi som ska gå ihop. Det blir lätt ett moment 22 där man behöver jobbet för att få stabilitet, men också stabilitet för att få jobbet.

Det svåraste är att inte tappa modet. Ibland känns det som om alla system pratar olika språk och jag själv måste agera tolk för att få ihop pusslet. Men jag vet att jag har mycket att ge: jag är pålitlig, van att möta människor och älskar att arbeta med service och omsorg.

Jag skriver detta för att påminna både mig själv och andra som kämpar: vi är inte ensamma. Det kan kännas som en lång kamp mot byråkrati och tidtabeller, men varje steg för oss närmare målet – en framtid där vi får arbeta med det vi brinner för.