Julkänslan som växer i hjärtat

Det är något alldeles speciellt med den här tiden på året. Dagarna blir kortare, luften kyligare & mörkret ligger kvar lite längre på morgonen. Men i samma takt som hösten glider över i vinter känner jag hur julkänslan börjar gro inom mig. En varm, pirrande längtan som bara växer för varje dag.

Jag kan nästan inte vänta tills jag får ta fram lådorna med julpynt. Att packa upp de där små skatterna – ljusslingor, julkulor, adventsstjärnor – det känns alltid som att återse gamla vänner. Den här julen vill jag ha en grön, doftande gran. En riktig gran som fyller hemmet med den där magiska skogskänslan. Jag ser framför mig hur jag klär den med kulor & glitter & hur ljusen sprider ett mjukt sken i rummet.

Snart är det också dags för julbaket. Doften av nygräddade pepparkakor, lussekatter med gyllene saffran, kanske till & med ett hembakat vörtbröd – det är sådant som gör att julen verkligen känns på riktigt. Julmusik i bakgrunden förstås, för inget bak eller pyntande blir komplett utan de där klassiska tonerna som får hjärtat att slå lite varmare.

Jag ser fram emot julklappsletandet också. Att försöka hitta den där lilla saken som jag vet kommer göra någon glad, att slå in den fint & lägga under granen i väntan på julafton. Det är nästan lika roligt att ge som att få.

När jag tänker på julen kan jag inte låta bli att minnas barndomens jular. Alla samlade runt julbordet, doften av maten, skrattet från nära & kära, ljusen som brann långsamt ner medan snön låg vit utanför fönstret. Den där stämningen var så mysig & full av värme – & varje gång jag minns den blir jag varm i hjärtat.

Kanske är det därför julen är så speciell för mig. Det handlar inte bara om pyntet, maten eller klapparna, utan om känslan av samhörighet. Att få stanna upp en stund i vardagens brus, omge sig med ljus, värme och kärlek – det är nog det finaste med hela högtiden.

Jag längtar & jag vet att den här julen kommer att bli något alldeles extra.