Vad sker egentligen?

Det känns som att man knappt kan öppna en tidning eller skrolla i flödet utan att mötas av ännu en nyhet om bränder i bostäder eller byggnader någonstans i landet. Man undrar ju direkt – vad ligger bakom? Är det olyckor, slarv eller något ännu mer oroande, som att någon faktiskt tänder på medvetet? 

Oavsett anledning blir man illa berörd. Även om jag inte har någon anhörig eller vän som drabbats så känns det i hjärtat, och jag önskar verkligen att ingen kommit till skada.

Man börjar nästan tänka extra mycket på sin egen familj och vardag. Tanken på att något liknande skulle hända här hemma är svår att ta in. Jag önskar inget sådant för någon, allra minst för de jag håller nära. Bara tanken på att stå där mitt i natten och se sitt hem försvinna i lågorna gör att man får ont i magen.

Hos oss är läget ändå ganska bra just nu. Mannen känner sig lite krasslig, men förhoppningsvis går det åt rätt håll. Det är ju den tiden på året när förkylningar lätt smyger sig på. Själv har jag plockat fram den varma höstjackan – idag kändes det verkligen att kylan kommit på allvar. Luften är frisk, löven faller, och man får den där känslan av att allt drar sig tillbaka inför vintern.

Så på något sätt går vardagen vidare. Man oroar sig, reflekterar och känner med andra – men man försöker också hålla fast vid de små sakerna som gör att dagarna rullar på. En kopp te, en varm jacka, ett samtal med någon man tycker om.