Tre tuffa dagar nu

Det har varit några tuffa dagar. Mannen är iväg, och jag är ensam hemma med våra djur. Det känns ovant — vi har ju nästan aldrig varit ifrån varandra. Samtidigt försöker jag tänka att det kanske är nyttigt för oss. Att få sakna varandra lite, hinna reflektera och känna den där längtan igen. Men det betyder inte att det är lätt. Hemmet känns lite tommare, tystare.

Tyra är i alla fall frisk igen, och tillbaka i skolan. Det gör mig så glad att se henne så sprallig och glad bland alla sina vänner. Hon älskar verkligen att gå dit, och det värmer i hjärtat att se henne må bra igen.

Jag väntar fortfarande på besked om nystartsjobbet. Det är lite frustrerande, om jag ska vara ärlig. Man går liksom på helspänn, vill bara veta hur det blir. Hur lång tid ska det ta egentligen? Samtidigt försöker jag att inte stressa upp mig — det får ta den tid det tar, tänker jag.

Helgen som gick var ganska lugn. Mannen jobbade på lördagen, så det blev mys för mig och Tyra. På söndagen tog vi en liten tur till loppis med svärmor, sen gick hon och Tyra på bio. De hade det jättemysigt tillsammans och vi fick en stund för oss själv här hemma.

Nu tar jag en dag i taget. Försöker hålla humöret uppe, trots att jag saknar mannen. Det är i de här små stunderna — när huset är tyst och djuren ligger nära — som jag påminns om hur mycket vår vardag faktiskt betyder.