Längtan efter snön och decembermysen

Det är något särskilt med den första snön. Den där känslan när världen plötsligt blir lite tystare, lite ljusare, och luften känns krispig mot kinderna. 

Jag längtar dit nu – till dagarna när jag och Tyra kan springa ute i snön, bygga ljuslyktor som glimmar i vintermörkret och kasta oss i snödrivorna för att göra snöänglar.

Just nu är det tyvärr långt ifrån det där vintermyset. Ute är det bara grått, blött och trist. Allting känns lite tungt, och mitt mående har inte varit på topp på sistone. Huvudvärken kommer och går, och tröttheten verkar inte vilja släppa taget – oavsett hur många timmar jag sover.

Kanske borde jag faktiskt ta tag i det och söka vård, bara för att få ett svar på varför kroppen känns så här. Samtidigt försöker jag ge mig själv lite lugn, tända ljus, dricka något varmt och hoppas att energin hittar tillbaka snart.

Och kanske – när snön väl faller – kommer den där välbekanta känslan av ro och mys smygande igen.