Att leva med ständig värk – min verklighet

När jag var 17 år upptäckte sjukvården att jag hade skolios, en sned ryggrad. Jag fick en korsett som skulle hjälpa till att räta upp ryggen. Jag använde den i ungefär ett halvår – sedan blev jag gravid, och där tog den behandlingen slut.

Jag har sedan dess lärt mig att leva med min rygg och med de ständigt spända musklerna. Spänningarna sitter på min vänstra sida och är något jag kommer att leva med resten av livet. Det är inget som går över.

Jag lever med värk dygnet runt. Oavsett hur många gånger jag har sökt vård får jag idag ingen hjälp.

Sjukvården menar att det “bara” rör sig om mjukdelsskador. För mig är det långt ifrån “bara”.

År 2003 råkade jag ut för en bilolycka som gjorde att min höft hamnade snett, vilket inte direkt förbättrade situationen. 

År 2019 drabbades jag dessutom av diskbråck/lumbago, och smärtan från det finns fortfarande kvar. Som om inte det vore nog har jag numera även början till  artros.

Det här är mitt liv. Ett liv jag inte valde, men ett liv jag har lärt mig att leva med. Jag brukar inte gnälla, men vissa dagar är helt enkelt för jävliga.

Jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig eller känna medlidande. 

Jag skriver för att andra ska förstå hur min vardag ser ut – varför jag ibland går annorlunda, varför jag inte alltid orkar, varför jag ibland måste ta ett steg tillbaka.

Jag kämpar varje dag för att leva ett så drägligt liv som möjligt. För att fungera så normalt jag kan. Värken är en del av mig, en del av min vardag. 

Det finns mycket jag inte kan påverka, tex när sjukvården inte gör mer, då försöker jag själv hitta sätt att hantera det. Ibland använder jag olika hjälpmedel när smärtan tar över för mycket.

Det jag önskar mest är förståelse och tålamod från min omgivning. Jag gör mitt bästa. Jag kämpar på – även de dagar då jag är tyst om hur ont jag faktiskt har.