"Det du gör varje dag är viktigare än det du gör ibland.”
Citatet lyfter kraften i vanor. Små handlingar som upprepas dagligen formar våra liv mer än enstaka stora insatser. Det är kontinuitet som skapar verklig förändring.
Jag vill börja med att säga att det här är ett ärligt och kanske rått inlägg. Jag skriver inte för att få medlidande, utan för att dela min upplevelse. För att skapa förståelse för vad jag har gått igenom — och varför jag har valt att inte längre ha kontakt med vissa människor i mitt liv. Det här är min historia, mina känslor, mina sår och min styrka. En mamma som inte var där när det betydde som mest Jag växte upp med en mamma som var närvarande när det passade henne, men frånvarande när jag som mest behövde en trygg vuxen. Utåt visade hon en sida av sig själv, men bakom stängda dörrar fanns en helt annan verklighet. Den där genuina värmen, omtanken, närheten som många förknippar med sin mamma — den fick jag aldrig uppleva. Jag önskade så länge att få samma sorts trygghet, att ha en mamma som var den vuxna och som visade kärlek på ett naturligt sätt. Men den önskan förblev just bara det: en önskan. När barndomen krossades När jag var tolv år förändrades allt. Mitt liv gick...
I måndags (igår) började Tyra simskolan. I går var det dock kallt i luften så alla barn frös även om dom var i poolen dår vattnet var ganska varmt. Hon gick förra året med men då var hon rädd för att doppa huvudet. Det kan jag intyga att hon inte är i år, hon doppar inte det helt men bättre än förra året Hon utmanar sig själv i poolen & det går så bra för henne. Jag är så stolt över henne, hon växer så mycket. Hon vågar gå längre ut i vattnet & nu får vattnet vara vid hennes bröstkorg. Vår lilla skrutta. Ev i morgon åker vi till Norrköping, åker vi inte då så åker vi på torsdag. Vi ska in till själva staden innan vi åker till Linnea & Fredrik, till deras nya hus. Vi ska få husera i deras gäststuga som dom har på tomten, det är en ganska stor tomt & jättefint. Vi stannar tills på söndag, på fredag ska vi ju på bröllop men vi hinner ses ändå. Ska faktiskt bli kul att åka upp & träffa alla nära & kära igen. ...
Äntligen! Jag lyckades med min önskan! Visste att solens strålar hade tur med sig i morse. Jag fick jobbet, kommer inte outa vart tills jag har skrivit på papper men är så jefla nöjd med mig själv. Jag vet att jag kommer trivas bra och att det kommer bli långa tuffa dagar men jag kommer kämpa! Det är ju det här jag vill jobba, det är ju detta jag brinner för. Ni som känner mig vet vad jag önskat för arbete, vad jag vill jobba med. Jag ska börja på tisdag med att gå brevid, sen samma sak på torsdag sen får jag mer tider, ska även testa på natten. Det känns bra att vara öppen för nya erfarenheter och kunskaper. Tyra kommer få vara mer på frita, även långa dagar för henne väntar. Vardagens pussel kommer vara lite mer svårlöst men vi kommer lyckas med det oxå. Planering är A och O numera.
Kommentarer
Skicka en kommentar