Det finns en saknad i mitt inre som aldrig kommer bli sann

Det finns en saknad i mitt inre som jag önskar kunde bli sann, men som jag vet aldrig kommer att ske.

Under hela min barndom var vi alltid på landet när sommaren kom, och jag älskade det. Där fanns vår underbara sommarstuga, belägen intill en kohage. Ett garage fyllt med brädor och allehanda ting, en snickarbod som min farfar rådde över, en gäststuga intill – och ännu en fristående gäststuga lite längre bort. Allt kändes tryggt, levande och självklart.





Jag minns mina somrar där som om det vore i går. Det var där jag lärde mig att gå. Där jag tog mina första cykelturer och gungade högt mot himlen. Det var på landet jag lärde mig allt jag kan om blommor, naturen och livet på bondgården. Trots att jag var ett så kallat betongbarn, uppvuxen i stan, var det på landet jag hörde hemma.

Jag var ofta hos bonden och hjälpte till. Jag umgicks med både människor och djur, och älskade att stå vid kohagen för att se om det fanns några kor eller kalvar som man kunde klappa. Det var en enkel lycka, men den var äkta.


Jag minns hur bonden kom körande med sin traktor och skördade på åkern utanför vår stuga. Efteråt bjöd vi in honom på fika på vår fina altan – den som min farfar byggt med sina egna händer. Sådana stunder etsar sig fast i hjärtat.

Tidigt på morgonen eller sent på kvällen kunde man alltid se skogens djur ute på åkern. Vi stod eller satt på altanen med kikaren och spanade, i tystnad, med respekt. Naturen kom till oss – vi behövde bara vara stilla.


Vad jag saknar tiden på landet med min familj. Jag är ingen stadsmänniska. Jag trivs som bäst bland kor, öppna landskap, fågelkvitter och doften av sommar. Särskilt på sommaren, när allt känns möjligt.

Tyvärr är vår stuga såld sedan många år tillbaka, och jag kommer aldrig tillbaka dit igen. Saknaden efter den platsen är enorm. Det var min plats på jorden under många år – och min pappas också. Att inte längre ha tillgång till den gör ont i själen. Det finns inget annat ställe som kan ersätta den.


Vissa platser lämnar man aldrig, även om man inte längre kan återvända dit. De lever vidare inom oss. Och kanske är det just därför saknaden gör så ont.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

När sanningen inte längre får plats bakom stängda dörrar

Bild
Jag vill börja med att säga att det här är ett ärligt och kanske rått inlägg. Jag skriver inte för att få medlidande, utan för att dela min upplevelse. För att skapa förståelse för vad jag har gått igenom — och varför jag har valt att inte längre ha kontakt med vissa människor i mitt liv. Det här är min historia, mina känslor, mina sår och min styrka. En mamma som inte var där när det betydde som mest Jag växte upp med en mamma som var närvarande när det passade henne, men frånvarande när jag som mest behövde en trygg vuxen. Utåt visade hon en sida av sig själv, men bakom stängda dörrar fanns en helt annan verklighet. Den där genuina värmen, omtanken, närheten som många förknippar med sin mamma — den fick jag aldrig uppleva. Jag önskade så länge att få samma sorts trygghet, att ha en mamma som var den vuxna och som visade kärlek på ett naturligt sätt. Men den önskan förblev just bara det: en önskan. När barndomen krossades När jag var tolv år förändrades allt. Mitt liv gick...
Läs mer

Simskola & midsommar

Bild
I måndags (igår) började Tyra simskolan. I går var det dock kallt i luften så alla barn frös även om dom var i poolen dår vattnet var ganska varmt.  Hon gick förra året med men då var hon rädd för att doppa huvudet. Det kan jag intyga att hon inte är i år, hon doppar inte det helt men bättre än förra året Hon utmanar sig själv i poolen & det går så bra för henne. Jag är så stolt över henne, hon växer så mycket.  Hon vågar gå längre ut i vattnet & nu får vattnet vara vid hennes bröstkorg. Vår lilla skrutta.  Ev i morgon åker vi till Norrköping, åker vi inte då så åker vi på torsdag. Vi ska in till själva staden innan vi åker till Linnea & Fredrik, till deras nya hus.  Vi ska få husera i deras gäststuga som dom har på tomten, det är en ganska stor tomt & jättefint. Vi stannar tills på söndag, på fredag ska vi ju på bröllop men vi hinner ses ändå.  Ska faktiskt bli kul att åka upp & träffa alla nära & kära igen. ...
Läs mer

Nytt jobb

Bild
Äntligen! Jag lyckades med min önskan! Visste att solens strålar hade tur med sig i morse.  Jag fick jobbet, kommer inte outa vart tills jag har skrivit på papper men är så jefla nöjd med mig själv. Jag vet att jag kommer trivas bra och att det kommer bli långa tuffa dagar men jag kommer kämpa!  Det är ju det här jag vill jobba, det är ju detta jag brinner för.  Ni som känner mig vet vad jag önskat för arbete, vad jag vill jobba med.  Jag ska börja på tisdag med att gå brevid, sen samma sak på torsdag sen får jag mer tider, ska även testa på natten. Det känns bra att vara öppen för nya erfarenheter och kunskaper.  Tyra kommer få vara mer på frita, även långa dagar för henne väntar. Vardagens pussel kommer vara lite mer svårlöst men vi kommer lyckas med det oxå. Planering är A och O numera. 
Läs mer