Min klädstil definierar inte vem jag är

Hur jag klär mig när jag lämnar mitt barn på skolan säger ingenting om vem jag är som person. Det visar inte min personlighet, mitt hjärta eller mina värderingar. Min personlighet sitter inte i mina kläder – den sitter på insidan av mig.


Jag släpper inte in så många människor inpå livet. Jag väljer själv vad jag vill dela med mig av och vad jag vill visa för omvärlden. Det finns alltid människor som tror sig veta vem jag är, som bildar sig en uppfattning utan att egentligen känna mig. Men sanningen är att det är ytterst få personer som verkligen vet vem jag är på djupet.


Jag gillar kläder. Jag gillar färg, svart, vitt och jordnära toner. Men ibland orkar man inte “klä upp sig”. Ibland väljer man det enkla, vardagliga och bekväma. Jag klär mig i det jag tycker är snyggt och det som känns bra för mig. Bekvämlighet går före andras åsikter.

Jag bryr mig inte om vad andra tycker om min stil, hur jag ser ut eller hur de anser att jag borde klä mig. Det är faktiskt inte mitt problem – det är deras.



Mina kläder säger ingenting om hur jag är som mamma, fru eller människa. Det är skrämmande hur dömande människor kan vara, hur snabbt vissa tror sig veta vem någon är baserat på utsidan, kläder eller yta.

Själv dömer jag ingen. Jag vill lära känna människor innan jag bildar mig en uppfattning. Visst, första intrycket spelar roll – men det är inte hela sanningen om en person. För mig är kemin A och O i alla typer av relationer och kontakter i samhället, oavsett om de är djupa eller ytliga.


Bakom varje människa finns en historia. Bakom varje stil finns ett val. Och bakom mina kläder finns jag – precis som jag är.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

När sanningen inte längre får plats bakom stängda dörrar

Simskola & midsommar

Nytt jobb