Jag är inget modelejon – och vet du? Det är helt okej.

Jag är inget modelejon. Långt ifrån.
Jag har ingen uttalad stil, ingen perfekt färgpalett, inget Pinterest-konto fullt av outfits. 

Jag tar på mig det jag tycker är snyggt och bekvämt. Punkt.
Och vet du? Jag trivs.

Min stil är kanske bohemisk ena dagen, lite “tantig” nästa – och ja, jag ska vara ärlig, det kan sticka till lite när någon kallar den just tantig. Men samtidigt inte? För ibland känner jag också: “Ja! Precis så jag vill ha det.”


Det är något fint i att klä sig för sig själv. Inte för trender. Inte för blickar. Inte för likes.

Jag gillar mönster. Prickigt. Jordnära färger. Men också färg som syns och känns.


Och vet du vad som är lite roligt? Jag har börjat gilla klänningar. Jag som alltid sagt att det inte är min grej. Men man förändras. Man testar. Man växer. Så kan det bli.

Numera handlar jag sällan nytt. Istället fyndar jag på Vinted, Sellpy och loppisar. Det finns något speciellt i att hitta något som redan haft ett liv – och ge det ett nytt.


“En annans skräp är en annans skatt.”
Och oj vad jag har hittat skatter.

Visst, ibland blir det en tur till Ullared också. Men jag kan bli lite dumsnål där – jag tänker mer på TyraMyra. Det är viktigare saker än ännu en tröja i garderoben.

Även om jag är osäker ibland. Även om självförtroendet svajar.
Så trivs jag ändå i mina kläder. I min stil. I mig.
Och är det någon som inte gillar det?
Ja… då är det faktiskt deras problem.

Jag är den jag är. Och det räcker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

När sanningen inte längre får plats bakom stängda dörrar

Simskola & midsommar

Hur reagerar en narcissist när de inte längre kan kontrollera dig?