Om mig – som fru, mamma och kvinna

Ibland känns livet som en samling roller. Jag är fru, jag är mamma, jag är den som håller ihop vardagen. Och mitt i allt det försöker jag minnas vem jag är som kvinna. Ibland är det lätt. Ibland känns det nästan omöjligt.

Som fru handlar det om att vara trogen, praktisk och närvarande. Det handlar om att finnas där, skapa trygghet och värme, även när tröttheten smyger sig på. I vardagens alla små handlingar – ett samtal, en kram, en gest av omtanke – finns kärlek, omsorg och närvaro. Det är i de små stunderna av gemenskap och tyst samhörighet som man verkligen känner sig som partner.

Som mamma handlar det om att ge trygghet, struktur och närhet. Det handlar om lek, fantasi, påhittighet och att läsa mycket för barnen. Det handlar om att ge rötter men också frihet att drömma. Den rollen är fylld av kärlek, men den tar mycket energi. Ändå fortsätter man – för barnen ska känna sig trygga, sedda och älskade. Små stunder av magi i vardagen är det som skapar minnen att bära med sig långt fram i livet.

Men när man försöker se sig själv som kvinna, blir det ofta svårare. Ibland känns kroppen trött, överviktig eller oviktig. Ibland känner man sig tagen för given och nästan osynlig. Det är lätt att glömma den där delen av sig själv – den levande, sensuella, självständiga kvinnan som finns bortom rollerna.

Ändå finns hon där, i små glimtar. I skrattet utan att hålla tillbaka, i ögonblick av närvaro och egen tid, i stunder då man gör något bara för sig själv. Små steg, små ögonblick av närvaro, kan påminna om att kvinnligheten inte är borta – den har bara legat vilande, redo att väckas igen.

Att känna sig hel handlar inte om perfektion eller utseende. Det handlar om att ge sig själv tillåtelse att finnas på alla sätt man är – stark, sårbar, trött och levande. Varje ögonblick där man känner sig sedd, levande och uppskattad är värt att fira.

Att påminna sig själv om sitt värde i alla roller – fru, mamma, kvinna – är ett sätt att återknyta kontakten med sig själv, med kroppen, med själen. Och i de små stunderna av igenkänning och närhet kan man hitta tillbaka till den levande, åtråvärda kvinnan som alltid finns där, redo att blomma.

Att känna sig hel handlar inte om perfektion eller utseende. Det handlar om att tillåta sig själv att finnas på alla sätt man är – stark, sårbar, trött, levande. Varje ögonblick där man känner sig sedd, levande och uppskattad är värt att fira.

Att vara kvinna, fru och mamma samtidigt är en balansakt som ständigt förändras. Ibland är rollerna harmoniska, ibland står de i konflikt. Ibland känns livet tungt och krävande, ibland lätt och lekfullt. Men i varje roll finns styrka, värme och kärlek – och i de små stunderna av igenkänning och närvaro kan man känna sig hel, även när livet är krävande.

Att reflektera över sitt liv i alla dessa roller är ett sätt att återknyta till sig själv, till sina känslor och sin kropp, och att påminna sig om den kvinna som alltid finns där – stark, sårbar, levande och älskad.

Självkänsla och självförtroende växer ofta genom handling. Att sätta upp små mål, klara dem och ge sig själv erkännande för dem är som att vattna en växt: långsamt, med tålamod och regelbundenhet. Det kan vara allt från att säga ja till något du vill göra, att prova något nytt, eller att stå upp för dig själv i en situation där du tidigare tvekade. Varje litet steg bygger styrka.

Att blomma ut innebär också att lära känna sin egen kropp och sitt eget sinne. Att känna efter vad som ger energi, vad som skapar glädje och vad som får dig att känna dig levande. Det kan vara kreativitet, fysisk aktivitet, mindfulness, skratt, musik, dans eller bara att ta en promenad och låta tankarna flyga fritt. När du upplever dessa små stunder av frihet, påminns du om din egen kraft.

En annan del av processen är att omge sig med människor, miljöer och aktiviteter som stärker dig, inte dränerar dig. När du får spegling, stöd och uppmuntran växer självförtroendet naturligt. Att ta emot komplimanger, känna tacksamhet och tillåta dig själv att njuta av positiva stunder hjälper dig att bygga en inre grund som är stadig och trygg.

Att blomma ut betyder också att våga vara sårbar. Det handlar om att möta rädslor, osäkerheter och gamla tvivel med medkänsla för sig själv. När man vågar känna, vågar ifrågasätta och vågar stå kvar i sina känslor, öppnar man upp för en djupare form av styrka – en styrka som inte handlar om att vara perfekt, utan om att vara autentisk.

Och det viktigaste: varje steg räknas. Varje liten handling av självomsorg, självrespekt och självutforskande är som solstrålar som får den inre blomman att växa. Det är en process, inte en destination. Och varje gång du tillåter dig själv att blomma ut, känner du hur din egen kraft, självkänsla och inre styrka blir starkare – redo att möta världen på ditt sätt, med hela dig själv närvarande.

När man får känna att någon verkligen står bakom en, 110 %, i allt man gör, kan det ge en enorm kraft. Stöd är mer än ord. Det är handlingar, bekräftelse och närvaro. Det kan vara den där personen som säger: “Jag tror på dig”, när tvivlen knackar på, som håller din hand när du tar nya steg, som firar framgångar med dig och ger tröst när saker går fel. Det är en trygghet som gör att man vågar ta risker, prova nya saker och sträcka sig utanför sina egna rädslor.

När man kombinerar den typen av stöd med egen självkännedom och handling, kan blomningen börja på riktigt. Det kan vara små steg – att våga ta plats, säga ja till det man vill, utforska nya intressen, eller uttrycka sina känslor och behov utan rädsla för att bli dömd. Varje gång man gör något som speglar den man verkligen är, och får stöd på vägen, blir styrkan starkare.

Självförtroende växer i detta utrymme – både från det man gör själv och från de människor som står bakom en. Att veta att någon tror på en, verkligen tror på en, kan ge modet att lyfta blicken, ta plats och våga blomma fullt ut. Det är som sol och vatten för en blomma: stöd som näring, egen handling som rötter.

Och kanske viktigast av allt: stöd gör inte att man tappar sin egen kraft. Tvärtom – det ger frihet att växa, utforska och känna sig hel. Det blir en påminnelse om att man inte behöver bära allt ensam, att man kan stå stark, blomstra och känna stolthet över sig själv – samtidigt som man delar vägen med någon som verkligen tror på en.