När kroppen säger stopp – och man ändå får något gjort

I går tog det stopp. Kroppen visade tydligt att den var trött. Febern var på väg upp och varje led i kroppen värkte. Det var helt enkelt ett sådant tillfälle då man måste lyssna på signalerna, så jag valde att stanna hemma för att ge kroppen en chans att återhämta sig.

I dag känns det annorlunda, men inte helt bra. Nu är det istället nacken och axlarna som gör sig påminda. Det känns nästan som om de ska sprängas, den där tryckande värken som gör att varje rörelse känns lite tyngre än vanligt. Som tur är hjälper värktabletter lite, så det går ändå att ta sig igenom dagen.

Trots värken bestämde jag mig för att göra något som länge behövts – en ordentlig storstädning av lägenheten. Ibland är det märkligt hur motivationen kan dyka upp just när kroppen egentligen inte är på topp. Men steg för steg blev det gjort.

Nu är det rent och fint igen, och golven luktar sådär härligt fräscht som de gör efter en riktigt grundlig städning. Det finns fortfarande mer att göra, men det värsta är i alla fall avklarat för tillfället.

Och ibland får det faktiskt räcka så.