Ibland händer det saker i livet som får hela vardagen att kännas lite annorlunda. Som om något stort är på väg att förändras, fast man ännu inte riktigt kan sätta ord på det. Precis där befinner vi oss just nu.
Vi bär på en stor hemlighet här hemma. En sådan där hemlighet som bubblar inom en och som man nästan vill skrika ut till hela världen – men som man samtidigt vill hålla lite till, bara för sig själv. Än så länge får den stanna hos oss, men jag kan i alla fall säga så mycket som att det är något positivt. Något fint. Något som känns som att livet kanske håller på att ta en oväntad vändning, till det bättre.
Och visst är det märkligt hur livet fungerar? Hur saker kan förändras när man minst anar det. Hur det som först känns oväntat ibland visar sig vara precis det man behövde.
Samtidigt som allt det där stora och pirriga pågår i bakgrunden, så rullar vardagen på precis som vanligt. Jag och TyraMyra går i skolan, pappan i huset jobbar på som vanligt och livet här hemma fortsätter med allt det där vardagliga som måste göras. Tvätt, matlagning, lämningar, hämtningar och allt däremellan.
Vi har nyligen sålt TyraMyras säng också, vilket känns som ännu ett steg framåt. Nu ska vi köpa en ny till henne, och i samband med det ska vi börja träna på att hon ska sova själv.
Vi samsover idag, och jag vill verkligen säga att det absolut inte är något fel med det – tvärtom. För många familjer fungerar det hur bra som helst, och det har varit både mysigt och tryggt för oss också. Men nu känner vi att det är dags att försöka hjälpa henne att bli lite mer självständig även där. För allas skull egentligen.
Att kunna somna i sin egen säng, känna trygghet i det och få sitt eget lilla utrymme. Det är ett stort steg, både för henne och för oss.
Jag tror att många föräldrar känner igen sig i det där – att man ibland måste släppa taget lite, även när man egentligen helst vill hålla kvar.
På tal om att hitta små stunder för sig själv så har jag faktiskt börjat läsa mer igen. Det går verkligen i perioder för mig. Ibland slukar jag böcker och ibland står de bara där i bokhyllan och samlar damm.
Men just på sommaren brukar jag försöka hitta tillbaka till läsningen lite extra.
Det är något speciellt med att sitta ute en varm kväll, kanske med en kopp kaffe eller ett glas saft, och bara försvinna in i en annan värld för en stund.
Jag läser mest deckare – jag älskar spänningen, mysterierna och känslan av att försöka lista ut allt innan sista sidan. Men jag tycker också om skönlitteratur som får en att känna något, tänka till eller bara drömma sig bort.
Just nu läser jag en bok om en liten söt tant som försöker lösa ett mord – helt utan polisens vetskap. Mordet har begåtts i ett koloniområde där hennes syster och hennes man har en stuga, och hon kan helt enkelt inte låta bli att lägga sig i.
Det är en sådan där bok som har allt – spänning, humor och kärlek – och jag tycker verkligen om den. Jag gillar särskilt karaktärer som inte riktigt följer reglerna, som går sin egen väg och som visar att man aldrig är för gammal för att vara nyfiken eller modig.
Kanske är det just det livet handlar om ibland. Att våga gå sin egen väg, även när man inte riktigt vet vart den leder.
Så här står vi nu – mitt i vardagen, mitt i förändringen, mitt i något nytt som väntar runt hörnet.
Och även om jag inte kan berätta allt riktigt än, så känns det fint att bara få skriva det här. Att få säga att något är på gång. Att livet kanske håller på att ta en ny riktning.
Och vet ni?
Det känns faktiskt väldigt, väldigt bra.
Kommentarer
Skicka en kommentar