Sommaren som innehöll lite av allt – skratt, tårar, kärlek och nya kapitel

När jag tänker tillbaka på den här sommaren är det svårt att beskriva den med bara ett ord. Den har varit varm, händelserik, känslosam och ibland riktigt tuff. Samtidigt har den också gett mig många stunder som jag kommer bära med mig länge.

Vi har njutit av soliga dagar, svalkat oss med bad när värmen varit som mest intensiv och försökt ta tillvara på de små stunderna tillsammans. Ibland är det just de där enkla ögonblicken som betyder allra mest – ett dopp i sjön, barnens skratt, en kopp kaffe i lugn och ro eller en kväll när solen sakta går ner.

Sommaren har också bjudit på små äventyr. Vi har upptäckt nya platser, gjort utflykter och skapat fina minnen tillsammans som familj. Det behöver inte alltid vara stora resor för att bli minnesvärt. Det viktigaste har varit tiden vi fått tillsammans.

Tyra har fyllt sina dagar med lek, bus och skratt. Studsmattan har gått varm, bad har avlöst varandra och sommarlovet har fått vara precis det som ett sommarlov ska vara – fullt av glädje. Samtidigt har vi också fått påminna oss om att ibland måste man vila när kroppen säger ifrån.

Vår lilla Cleo har också varit en självklar del av sommaren. Promenader, mys och funderingar över om det varit för varmt för henne vissa dagar. Våra fyrbenta familjemedlemmar är verkligen en del av familjen och deras välmående är minst lika viktigt.

Men sommaren har inte bara varit fylld av glädje.

Den har också innehållit oro. Min axel har blivit allt sämre och till slut blev jag sjukskriven i fyra veckor. Efter besök hos ortopeden väntar nu fler undersökningar eftersom man misstänker att en sena kan vara skadad eller till och med helt av. Ovissheten är nästan det jobbigaste. Att inte veta vad nästa steg blir, om det väntar operation eller annan behandling, är en ständig tanke som finns där.

Att behöva bromsa när man egentligen vill fortsätta framåt är inte lätt. Jag är van vid att vilja göra saker, hjälpa till och hålla igång. Nu har kroppen tvingat mig att tänka om och acceptera att vila faktiskt också är en del av läkningen.

Sommaren har dessutom väckt många tankar kring livet och människorna omkring mig. Jag har skrivit om relationer, om vikten av att sätta gränser och om att ibland behöva välja sitt eget välmående, även när det gör ont. Alla människor förtjänar respekt, omtanke och kärlek – men ibland måste man också inse att alla relationer inte är menade att följa med genom hela livet.

Samtidigt har jag känt en enorm tacksamhet över min egen lilla familj. Min älskade Jani, våra barn och allt vi byggt tillsammans. Kärleken, tryggheten och gemenskapen betyder mer än ord kan beskriva. Mitt i allt det svåra är det just de som ger mig styrkan att fortsätta.

Jag har också fått skriva om glädjeämnen, om vardagen och om allt mellan himmel och jord. Om värmen som fått oss att både njuta och klaga lite lagom svenskt. Om skratt, funderingar och de där små ögonblicken som annars lätt passerar obemärkt.

Livet är sällan bara svart eller vitt. Den här sommaren har verkligen varit ett bevis på det. Den har innehållit både skratt och tårar, hopp och oro, vila och äventyr.

Nu börjar sommaren sakta gå mot sitt slut och en ny årstid väntar runt hörnet. Jag vet inte exakt vad hösten kommer att föra med sig. Jag väntar fortfarande på svar kring min axel, och mycket är fortfarande ovisst. Men jag går vidare med hoppet om att allt kommer att lösa sig, ett steg i taget.

Tack till er som följt min sommar här på bloggen. Tack för alla kommentarer, hälsningar och den värme ni skickat. Det betyder mer än ni anar.

Nu lämnar vi snart sommaren bakom oss och blickar framåt mot nästa kapitel – med hopp, styrka och tron på att det bästa fortfarande kan ligga framför oss.