Den här undersökningen önskar jag inte ens min värsta fiende
Fy satan vad ont det gjorde! 😭
Tåget var först försenat, så jag fick gå riktigt fort från stationen till sjukhuset för att hinna fram till rätt avdelning i tid. När jag väl kom fram fick jag komma in direkt till röntgen. Jag fick byta om till en särk och sedan lägga mig på britsen.
Men att ligga på det sättet som de behövde att jag skulle ligga var nästan omöjligt. Axeln och värken sa ifrån direkt, och jag trodde på riktigt att jag skulle svimma av smärtan. Till slut fick jag lägga mig lite på sidan för att försöka underlätta det hela.
Jag försökte andas mig igenom smärtan, men fy fan… det gjorde så jäkla ont att tårarna kom där jag låg inne i tuben. Det var verkligen en av de värsta undersökningarna jag varit med om och jag önskar den inte ens till min värsta fiende.
Efteråt hade jag så ont att jag knappt kunde ta på mig kläderna, men på något sätt gick det. Jag tog mig tillbaka till stationen och köpte en kaffe och en macka innan jag hoppade på tåget hem igen.
Resten av dagen har jag mest vilat. Jag blev dessutom bjuden på mat inne hos svärföräldrarna, vilket var precis vad jag behövde efter den här dagen.
Nu myser hela familjen tillsammans i soffan. Axeln värker fortfarande, men tack och lov är det inte alls samma smärta som i morse.
Nu hoppas jag bara att undersökningen kan ge några svar på vad som faktiskt är fel med min axel. För efter allt detta vill jag verkligen veta vad det är som bråkar så förbaskat!


Kommentarer
Skicka en kommentar