Min axel får en ny chans

Nu har jag äntligen fått besked om min axel. Efter alla undersökningar, smärta, oro och väntan står det klart att det inte blir någon operation i nuläget. Istället ska jag få gå till sjukgymnast/fysioterapeut och försöka bygga upp axeln igen.

Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad jag känner. En del av mig är lättad över att slippa en operation och allt vad det innebär. Samtidigt finns fortfarande oron där, tänk om det inte blir bättre? Jag vill ju så gärna kunna använda min arm normalt igen, utan smärta och utan att behöva tänka på varje liten rörelse.

Planen nu är alltså att ge axeln en chans att läka och stärkas med hjälp av behandling och träning. Det kommer säkert inte gå över en natt, och jag får nog ha tålamod – något som inte alltid är min starkaste sida. 

Men jag försöker ändå känna hopp. Operation är inte alltid den enda lösningen, och förhoppningsvis kan sjukgymnastiken hjälpa mig att få tillbaka både styrkan och rörligheten i axeln.

Så nu börjar nästa kapitel i den här envisa axelhistorien. Jag hoppas verkligen att det här är vägen tillbaka till en arm som fungerar som den ska.

Håll tummarna för mig – för nu är det dags att kämpa vidare, fast på ett lite annat sätt.