Tio år av kärlek, julstämning och ny energi

Tänk att tiden går så fort. I går var det faktiskt tio år sedan jag och min man blev ett par. Ett helt decennium av skratt, prövningar, äventyr, vardag och allt däremellan. När jag ser tillbaka inser jag hur mycket vi har vuxit både som individer och tillsammans. 

Vi har delat glädje som fyllt hjärtat och sorg som gjort ont – men i varje situation har vi hållit varandra nära. Det är något väldigt fint med det. För varje dag som går känns det som att vår kärlek bara blir starkare och djupare, och det är en känsla som jag är så tacksam för.

Första kortet jag såg på mannen som stal mitt hjärta. 

Julen närmar sig med stormsteg och jag har redan hunnit slå in en del julklappar. Några få återstår – och de ska snart inhandlas så allt är redo. Jag har en bra känsla inför årets julafton. Den behöver inte vara perfekt, det viktiga är att den blir äkta, varm och fylld av det som betyder mest: närvaro och kärlek.

Snön däremot… den har som vanligt bestämt sig för att försvinna lagom till att man börjar komma i rätt stämning. Men hoppet är inte ute! Jag önskar mig en vit jul varje år, och kanske, kanske får vi se flingorna falla i tid till julafton. Det hade varit magiskt.

Mitt eget mående har också börjat vända åt rätt håll. Tack vare mina järntabletter känner jag mig piggare, mer närvarande och faktiskt som mig själv igen. Det är en enorm lättnad att känna hur orken sakta men säkert kommer tillbaka. Ibland märker man inte hur dåligt man mått förrän man börjar må bra igen.

Så just nu är jag fylld av tacksamhet – över kärleken, över livet, över små steg framåt och över allt som väntar runt hörnet.