Små steg framåt – för min egen skull

Jag trivs med min kropp – men ändå inte riktigt.

Det handlar inte så mycket om siffror på vågen eller att passa in i någon särskild mall. För mig handlar det mer om att få mer energi i vardagen. Jag vill orka göra fler saker tillsammans med familjen, känna mig piggare och starkare.

Samtidigt ska jag vara ärlig – jag skulle också gärna vilja kunna ha på mig snygga kläder utan att magen putar ut så mycket att det ser ut som att jag är gravid hela tiden. Det är en känsla som många säkert kan känna igen sig i.

Nu har jag bestämt mig för att börja någonstans. Jag ska testa stolsträning med gummiband, men också utan, och se hur det fungerar för mig. Kanske märker jag ingen större skillnad på kort sikt, men på lång sikt hoppas jag att de små förändringarna ska ge resultat.

Dessutom är sommaren på väg, och det betyder fler promenader med Cleo. Vi har ett jättefint elljusspår här i Kosta som jag tycker om att gå i, och det känns som ett perfekt sätt att röra på sig och samtidigt njuta av naturen.

Jag försöker påminna mig själv om att allt inte behöver hända på en gång. Små steg framåt är fortfarande framsteg. Så länge jag fortsätter att röra mig i rätt riktning kommer det nog att gå bra.

En dag i taget.