Varning för gnäll

Ibland måste man faktiskt få gnälla av sig lite. Få ur sig det som skaver, det som tynger och det som ligger och maler i huvudet. Inte för att man vill vara negativ, utan för att man ibland behöver lätta på trycket för att kunna hitta tillbaka till energin igen.

Något som jag har funderat mycket på den senaste tiden är hur människor i vår omgivning ofta väljer att kontakta min man när det gäller saker som rör vår familj. Det spelar ingen roll om det handlar om sociala medier, meddelanden eller andra frågor – det är nästan alltid honom man hör av sig till.

Och vet ni vad? Jag börjar bli riktigt trött på det.

Det är som att många utgår från att det är han som bestämmer allt här hemma eller att det bara är hans åsikt som räknas. Men så fungerar det inte alls hos oss. Vi är två vuxna människor som lever tillsammans. Vi pratar med varandra, diskuterar saker och fattar beslut tillsammans. Ingen av oss bestämmer över den andra.

Ibland undrar jag faktiskt när omvärlden ska inse att jag också finns. Att jag också är en del av familjen. Att mina tankar, åsikter och beslut betyder lika mycket. Jag är inte bara "frun". Jag är en egen person. Och vet ni? Man får faktiskt umgås med mig också. Inte bara med min man.

Samtidigt känner jag mig väldigt trött mentalt just nu. Det känns som att jag drar ett ganska tungt lass hemma, kanske mycket för att jag är den som går hemma större delen av sommaren. Trots att sommaren knappt ens har hunnit börja känns det som att listan över saker som behöver göras aldrig tar slut.

Ibland önskar jag att jag vore en gigantisk bläckfisk med åtta armar. Eller att jag kunde klona mig själv några gånger. Då kanske allt skulle hinnas med.

För det är inte alltid själva sysslorna som är det jobbiga. Det är den där inre stressen. Tankarna som ständigt påminner om allt som borde göras. Allt som väntar. Allt som man inte hunnit med än. Den stressen tar så mycket energi. Jag försöker dock bli bättre på att vara snäll mot mig själv. Jag försöker sänka mina egna krav och acceptera att allt inte måste vara perfekt hela tiden. Jag tillåter mig själv att sätta mig i soffan ibland. Att vila. Att bara vara.

Och vet ni vad jag har kommit fram till?

Ett hem behöver inte se ut som det är hämtat ur en inredningskatalog för att vara ett bra hem. Det finns inga perfekta hem.

Ett riktigt hem är fyllt av värme, kärlek, skratt, trygghet och människor som lever sina liv där. Vi har barn som bor här. Självklart ligger det leksaker framme ibland. Ibland står det disk på bänken. Ibland ligger det tvätt som ännu inte hittat till garderoben. Bord kanske inte alltid är avtorkade exakt när de borde vara det. Och det är faktiskt helt okej. Vi håller ordning hemma. Vi städar. Men inte varje dag. Oftast räcker det med en eller två ordentliga städdagar i veckan. Resten av tiden lever vi.

För det är det ett hem är till för.

Så om du vill komma och hälsa på oss – eller kanske till och med umgås med mig också – så är du alltid välkommen. Oavsett om det är nystädat eller inte. Vårt hem kanske inte alltid är perfekt på ytan, men det är fullt av kärlek. Och det tycker jag är betydligt viktigare än skinande golv och tomma köksbänkar.

Tack för att du orkade läsa dagens gnäll. Ibland behöver även jag få lätta lite på hjärtat.