Kommer jag någonsin

Börjar känna en viss typ ledsamhet, en förvirrande känsla som jag inte ens kan sätta ord på. Jag känner en hopplöshet som kanske inte går över. 

Kommer jag någonsin få ett ordentligt arbete pga mina ryggproblem och dignos (artros)? 

Det är ingen som vill anställa någon med "en kod" på sig från arbetsförmedlingen. Man vill ha en stark person både fysiskt och psykiskt som kan utföra jobbet bättre än mig. 

Men hur vet dom det?! Hur vet dom att jag inte kan utföra ett bra jobb även om jag måste ha en del hjälpmedel för att klara av en hel arbetsdag utan värk och stelhet?! 

Varför får aldrig personer med nedsatt funktion någon chans till ett bra arbete?! Varför får vi aldrig chansen att tas på allvar?! 

Ledsen men det finns inga perfekta människor! Det finns inte en enda person som är fullt frisk, utan värk lr liknande någon gång. 

Även aktiva och tränade människor blir sjuka lr har problem. Något annat är fel, finns inga som är fullt friska livet ut. 

Varför blev just jag drabbad av dessa ryggproblem, artros? Varför ska just  jag utstå denna värk som blir värre varje år och varje vinter?! 

Jag är 43 men min kropp är mycket äldre, hjärtat är dock ungt. Mitt skelett är skadat, lederna är inte lika mjuka som dom har varit. Kroppens ålder vill jag inte ens tänka på! 

Men! Jag kämpar på dagligen, jag tvingar min kropp att vara mer rörlig och mjuk även om den protesterar högljutt. Jag tvingar mig tills tröttheten tar över på kvällen, mina tabletter hjälper för stunden. 

Jag söker arbeten som jag vet att min kropp skulle strejka av men jag måste utmana mig själv. Jag måste försöka åtminstone för min skull, för att kunna bidra ekonomiskt till familjen. 

Kanske har jag höga krav på mig själv men jag måste försöka ändå, jag måste chansa. Någon gång vänder det, frågan är bara när?!