Värme & kärlek med nära och kära

Vilken helg det blev – full av värme, skratt och kärlek! Det känns fortfarande som om hjärtat bultar lite extra när jag tänker på alla stunder vi delade. Det är något så speciellt med att ha alla barnen och barnbarnen samlade under samma tak. Huset fylls av liv på ett sätt som bara familjen kan skapa. Små fötter som springer över golvet, någon som ropar efter mer saft, någon annan som skrattar så där bubblande att alla andra också börjar skratta.

Doften av mat spred sig från köket tidigt på lördagen. Vi lagade tillsammans – pratade, småretades, smakade av, skrattade. Bordet var fullt av godsaker, men framför allt fullt av kärlek. Och när vi alla satt där runt bordet, med ljusen tända och alla röster som flöt ihop till ett varmt sorl, kände jag en sån tacksamhet. Så många gånger har jag tänkt att det här, just detta, är det viktigaste i livet.

I dag åkte vi hem, och som alltid efter en sån helg känns det både tomt och skönt på samma gång. Det är något tryggt i att komma hem, låsa upp dörren, kliva in och känna sin egen doft, sitt eget lugn. Borta är verkligen bra – men hemma, det är bäst. Jag tände några ljus, satte på lite musik och bara lät stillheten lägga sig. Man behöver båda delarna: värmen från gemenskapen, men också lugnet i sin egen vrå.

I morgon börjar skolan igen efter höstlovet. Det ska bli skönt med rutiner, även om det alltid tar någon dag att komma in i vardagslunken igen. Jag tycker om känslan av nystart, av att ha en vanlig måndag framför sig med kaffe i handen och dagen som väntar.

Och i morgon, då ska jag också börja ta fram julsakerna. Nu har ju Novent börjat, och jag längtar efter att få plocka fram stjärnorna till fönstren, de små tomtarna som alltid får stå på samma plats varje år, och en stor stjärna i köksfönstret. Jag älskar den där första känslan av jul – när man tänder de första ljusen, doften av glögg börjar smyga sig in och allting känns lite mjukare, lite varmare.

Det är något alldeles särskilt med den här tiden på året. Mörkret utanför blir som en kontrast till allt det ljusa man kan skapa inomhus – värmen, ljusen, dofterna, musiken. Hemmet blir som en trygg famn.

Så nu ligger jag här i sängen med Tyra bredvid mig, tacksam och lite trött på det där sköna sättet efter en helg full av liv. Hjärtat är varmt, huset tyst, och jag känner mig så otroligt rik på det som verkligen betyder något.