Nettans Ventil

Sjukstugan fortsätter här hemma. Både Tyra och jag går runt och hostar och snorar dagarna igenom igen. Som tur är har hon sluppit febern som kom på snabbvisit hos mig i går – och i dag verkar den tack och lov hålla sig borta. 🙏 Vi får verkligen hoppas att vi hinner bli friska innan det nya året tar fart, även om jag misstänker att hostan kanske följer med oss över nyår.  På lördag håller jag alla tummar jag har, för då ska vi ju ha kalas här hemma, och det vore så skönt att kunna njuta av det utan näsdukar i varje ficka. Det är nästan svårt att förstå hur fort det här året har gått. Tiden bara rusar. Jag ska försöka sammanfatta året i ett eget blogginlägg framöver, men frågan är om jag klarar det utan att kika i kalendrar och almanackor.  Det har varit ett händelserikt år, fyllt av både positiva och mer utmanande stunder – precis som livet är. Men först: frisk luft i lungorna, mindre hosta och lite mer energi. Ett steg i taget.

Jag är absolut inte en "tant" bara för att jag gillar mönster, blommigt och svart. Tvärtom beskriver det grunden för flera av de absolut största modetrenderna under 2025. Här är varför min garderob är helt rätt i tiden: "Dark Romance" är en stor trend 2025 Kombinationen av svarta basplagg och blommiga mönster skapar en stil som kallas Dark Romance. Det är en sofistikerad och lite mystisk look som syns flitigt på catwalken i år. Det handlar om att bryta av det söta (blommorna) med det tuffa (svarta). Mönster ger personlighet Att våga bära mönster och färgklickar visar på självförtroende. Under 2025 ser vi ett skifte från "Quiet Luxury" (minimalism) mot maximalism, där man vågar ta plats med personliga uttryck. 3. Det handlar om stylingen (inte plaggen) Det som avgör om en stil känns "tantig" eller trendig är ofta hur du kombinerar plaggen: Tuffa till det: Bär den blommiga klänningen med ett par grova boots eller en läderjacka. Skapa siluett: Anvä...

Jag slapp inte undan den där hemska hostan som Tyra har haft i några dagar nu. I natt var det min tur att hosta upp lungorna (eller ja, så kändes det i alla fall). Jag känner mig febervarm och har ont i kroppen – och i knoppen. Ändå kör jag på.  Det finns liksom ingen tid att vila. Julen ska plockas ner, och jag har fått ner två kartonger redan, men det är fortfarande mycket kvar. För varje år växer vår samling av tomtar och julsaker, och jag inser mer och mer att vi verkligen skulle behöva bättre kartonger med lock till allt. Snart är det nytt år också, och vi ska fira hos svärföräldrarna. Hur man mår då återstår att se. Jag hoppas verkligen att jag känner mig bättre tills dess så att man orkar vara med hela dagen. På lördag ska vi dessutom ha kalas för Tyra. Några av hennes vänner kommer hit och firar henne, vilket såklart ska bli jätteroligt. Men innan dess väntar storstädning – huset ska bli fint igen. Ibland känns det som att man städar jämt. Ändå blir det stökigt snabbare än ...

Vardagen behöver inte vara grå bara för att den är full av måsten. Ibland räcker det med små, medvetna stunder för att känna mer lugn, glädje och närvaro. Vardagsnjutning handlar inte om lyx eller perfektion – utan om att ta tillvara på det som redan finns. Här är några enkla sätt att bjuda in mer njutning i helt vanliga dagar. Små stunder av lugn. Att stanna upp några minuter kan göra mer än man tror. Drick ditt kaffe eller te utan att scrolla, tänd ett ljus trots att det är mitt i veckan eller lyssna på en favoritlåt utan att göra något annat samtidigt. Det är ofta i pauserna som vi faktiskt hinner känna efter. Njutning för kropp och sinnen En varm dusch med en doft du tycker om kan kännas som ett litet spa hemma. Att långsamt smörja in händer eller fötter med en bra kräm, eller att krypa ner i rena lakan en vardagskväll, är enkla saker som signalerar omtanke till både kropp och själ. Vardagslyx i mat och dryck Även enkel mat kan kännas speciell. Lägg upp maten lite snyggare, använd ...

I går hamnade vi i Kalmar där vi tog en sväng förbi både Ikea och Eko. På Ikea blev det faktiskt inte så mycket fynd, men vi passade ändå på att äta lunch där. Alltid skönt att slippa tänka på mat mitt i allt. På Eko gick det desto bättre – där hittade vi lite kalassaker till Tyras kalas den 3/1, vilket känns skönt att ha fixat i god tid. Trots att det inte var särskilt mycket folk ute i Kalmar var vi helt slut när vi kom hem. Vi landade i soffan med varsin kopp kaffe och sen hände det inte så mycket mer den dagen. Ibland är det precis det man behöver. I dag händer det inte heller så mycket. Jag har mailat admin på skolan för att få reda på när jag ska börja och vad jag behöver göra innan starten. Busskortet är redan inköpt, så fram och tillbaka kommer jag i alla fall. I dag tar vi nog dagen som den kommer. Det som står på schemat är att bädda rent i sängen – vårt lakan har tyvärr gått sönder på grund av envisa djur som antingen krafsar i sängen eller vässar klorna där. Sånt man får rä...

Det blev en riktigt god jul här hemma hos oss. Sonen med sambo kom redan på förmiddagen och firade tillsammans med oss en stund. Vi delade ut julklappar ihop innan de begav sig vidare för att fortsätta firandet på annat håll. En fin start på julafton som satte stämningen för resten av dagen. Svärföräldrarna var här och firade med oss hela eftermiddagen och kvällen, och huset fylldes av både skratt och värme. Vi åt god mat – flera gånger om – och som det ska vara efter jul så är hela kylen nu full av julmat i alla dess former. Efter maten knackade det plötsligt på dörren, och in klev tomten med säcken full av julklappar. Mannen och Tyra hjälpte honom glatt att dela ut paketen. Tyra blev fullkomligt överlycklig över sina klappar, och ärligt talat tror jag att vi alla blev det, stora som små. Jag (vi) fick en ny servis i julklapp, vilket känns så roligt. Nu kan jag äntligen rensa ut det gamla och låta det nya ta plats i skåpen. Av svärföräldrarna fick vi även nya glas, vilket verkligen up...

Ganska tidigt i morse gav vi oss iväg till affären för att inhandla det allra sista till julmaten . Det känns alltid skönt när man kan bocka av de sista sakerna på listan och veta att inget är glömt. Efter det fortsatte vi vidare till outletten för att köpa de sista julklapparna. När allt var klart passade vi på att äta på Matmagasinet i dag, vilket var ett välbehövligt och mysigt avbrott mitt i allt julfix. Nu har jag slagit in alla klappar och även hunnit färga håret samt ta en väldigt varm och skön dusch. Jag kände att jag ville ha lite bättre färg i håret nu när det är jul. Senare i januari får jag ta mig råd att klippa topparna och tunna ur det lite.  I morgon börjar vi tidigt med julmaten och allt julstök som hör till. Jag kommer att skriva mer efter julen eller i mellandagarna. Hoppas ni har det riktigt fint på julafton 

I dag ägnade vi hela förmiddagen åt att spela tvspel tillsammans. Vi kopplade Nintendo Switch till tv:n och körde på i flera timmar. Det var faktiskt riktigt kul, och det bästa var att alla kunde vara delaktiga – mycket skratt, lite tävlingsanda och en härlig känsla av att bara vara tillsammans. På eftermiddagen åkte vi iväg och hämtade mat: pizza och en gyrostallrik till hela familjen. Vi kände helt enkelt att det var en sån dag i dag, när ingen orkade tänka på matlagning. Mätta, eller snarare övermätta, landade vi sedan i soffan en stund för att smälta maten. Jag fick feeling och bestämde mig för att baka i airfryern. Det blev en saffranskladdkaka, och den blev faktiskt riktigt bra! Under tiden bakade barnen en klassisk kladdkaka i ugnen. Den fikade vi på nyligen, och det var minst sagt uppskattat. Nu sitter vi i soffan igen och tar det bara lugnt. Inga tider att passa, inga krav eller måsten. Bara en lugn kväll tillsammans. En sån där dag som kanske inte är märkvärdig på pappret, me...

Jullovet är här och mellersta dottern har kommit hem och stannar ända till den 6 januari. Det känns fint att ha henne nära igen. Just nu försöker jag ta dagarna som de kommer, utan alltför många måsten. I dag har jag och mannen fått ordning på tvätten, och jag stod för maten. Tyras gudfar kom förbi på fika tillsammans med sin flickvän. Vi ses inte så ofta, men han är ändå en självklar del av familjen, och de där spontana fikastunderna betyder mer än man tror. I morgon är det redan tredje advent, och då tänker jag baka en saffranskladdkaka. Farmor och farfar ska bjudas in på fika, och mellan kaffekoppar och saffransdoft ska jag även fortsätta städa här hemma inför julafton. Sakta men säkert faller julkänslan på plats. Jag tror dessutom att jag ska unna mig en liten ”spa-dag” för mig själv i morgon. En ansiktsmask, smörja in kroppen med en kräm som luktar gott och fixa naglarna lite. Inget märkvärdigt – men ändå så viktigt. Man måste komma ihåg att ge sig själv lite egen tid ...

Jag deltar i diskussionen kring att lägga ut bilder och videor på barn i samband med luciatåg och liknande evenemang. Och ärligt talat – jag blir mörkrädd av vissa kommentarer jag läser. Att det fortfarande finns människor som på fullaste allvar tror att de står över lagen. Att GDPR och barnkonventionen inte gäller dem. Än värre: att så kallade kändisar verkar tro att deras status ger dem frikort. Och argumentet? Att traditioner bryts om man inte får lägga ut bilder och videor på barn. Ojojoj. Det är skrämmande hur långt vissa människor har slutat tänka. Ibland verkar det inte sträcka sig längre än nästippen. Kanske borde en del faktiskt gå om skolan och lära sig vad GDPR och barnkonventionen faktiskt handlar om – barns rätt till skydd, integritet och säkerhet. Det finns otroligt många barn och familjer som lever under skyddad identitet, skyddad adress eller andra former av skydd. För dem kan en enda bild eller video, upplagd av någon annan, skapa panik, rädsla och i värsta fall  i...

December månad har hittills varit grå, trist och regnig. En kort, kort stund fick vi ändå känna på vinterkänslan när snön föll, och barnens glädje gick nästan att ta på.  Tyvärr blev det bara en snabb visit från vintern. Jag hoppas fortfarande att snön hittar tillbaka och faller lagom till julafton – det hade gjort så mycket för både stämningen och själen. Med det här tråkiga vädret är det inte så konstigt att humöret påverkas. Trots att jag äter järntabletter känner jag mig fortfarande trött, men kanske tar det lite tid innan kroppen hinner ikapp och en förändring märks. Jag försöker ha tålamod och lyssna på kroppen, även om det inte alltid är lätt. Snart väntar ledighet, och det känns verkligen efterlängtat. Att få sova lite längre på morgonen (förhoppningsvis), kanske bli bortskämd med frukost på sängen, och framför allt få ta dagarna som de kommer. Inga måsten, inga planer – bara vila och återhämtning. På fredag kommer mellersta dottern ner och stannar t...

Vi började dagen på bästa sätt – lugnt och stilla i sängen. Tyra fick frukost i sängen medan jag nöjde mig med en kopp kaffe. Hon tittade lite på tv, sådär halvt vaket, och jag satt bara där och njöt av stunden. Snart ska vi ta oss upp och faktiskt börja dagen, men det finns ingen stress. Det blir en lugn dag idag. Jag har en del ren tvätt som väntar på att bli vikt och lagd på plats, så det lär ta sin lilla tid. Det är ändå något rogivande med sådana sysslor, även om högen ibland känns större än man vill erkänna. I kväll ska vi åka till outleten för att titta på ett luciatåg, vilket kan bli riktigt mysigt. Vi ska gå dit tillsammans med farmor, och sen får vi se vad kvällen bjuder på efter det. Vi har egentligen inga direkta planer för dagen, och det känns ganska skönt. Vi tar helt enkelt dagen som den kommer – och ibland är det precis det man behöver

 Har funderingar på att slänga i en liten hårfärg innan det är nog. Känns som jag ser både trött och risig ut just nu – lite rött till jul kanske kan pigga upp både humör och spegelbild! I dag har jag varit på en liten “julfest” på Folkets Hus. Det bjöds på riktig klassisk decembermat: risgrynsgröt, skinksmörgås, köttbullar och sedan fika på det. Vi fick även se en film om gårdstomten och vara med i ett lotteri. Riktigt enkelt och mysigt, precis som det ska vara. I helgen jobbar mannen, så jag och Tyra är hemma själva med alla djuren. I alla fall fram till eftermiddagen – då tänkte vi vandra till outlen och se luciatåget. Ett måste för att få den där riktiga decemberkänslan. På söndag blir det nog lite pepparkaksbak igen. Vi har ju fortfarande deg att göra av med, och man kan ju aldrig baka för många pepparkakor, eller hur? Och självklart ska julmusiken stå på i bakgrunden – allt blir lite härligare då. Nu är det bara att hoppas att energin räcker till både hårfärg, luciatåg och ba...

Att bryta sig loss från en narcissists grepp är en befriande men ofta dramatisk process. För många kommer det som en chock hur starkt en narcissist reagerar när deras kontroll försvinner. Det beror inte på kärlek, omtanke eller genuint intresse – utan på att deras främsta maktverktyg plötsligt försvinner. I det här inlägget går jag igenom de vanligaste reaktionerna du kan förvänta dig och varför de uppstår. 1. Narcissistiskt raseri – när fasaden spricker När kontrollen glider dem ur händerna kan de reagera med ilska, frustration eller ren och skär aggression. Det narcissistiska raseri är inte logiskt – det är ett desperat försök att återfå makt genom rädsla eller skuld. Du märker det genom: höjda röster anklagelser överdrivna reaktioner hot om att du “förstör allt” Ilska är för dem ett maktmedel, inte en känslomässig reaktion. 2. Offerrollen – manipulationens mjuka sida Om ilska inte fungerar växlar de ofta strategi och spelar offret. De kan måla upp dig som den som svikit,...

Jag har varit hos BUP många gånger, men ändå har jag aldrig känt att vi pratade om det som verkligen gjorde ont. Det var som om man alltid tassade runt det svåra, kanske för att skydda mig från att riva upp mer sår.  Men för mig hade det hjälpt mer att just få prata – att få sätta ord på allt som faktiskt hänt. Till slut blev det jag själv som fick bearbeta allt. Utan psykologer. Utan professionellt stöd.  Jag gjorde det genom att försöka glömma, stänga av och stoppa undan känslor och minnen från min barndom. Det var mitt sätt att överleva när jag inte orkade något annat. Jag bär fortfarande på djupa sår. De kommer aldrig försvinna, men de är läkta. Eller åtminstone läkta så gott det går när man bär på något som format en så starkt. Jag vet att jag kanske hade kunnat läka ännu mer om jag gått i terapi, men jag är inte där än. Att öppna mig här, i min blogg, känns enklare än att sitta i ett rum med en psykolog och plocka fram allt det jag inte är redo att se på nära håll. Jag h...

Att skriva allt detta är inte enkelt, men det är nödvändigt. För varje gång jag sätter ord på min historia blir den lite lättare att bära. Jag tror att det är först när man vågar se tillbaka utan filter som man faktiskt kan börja gå vidare. I dag, när jag blickar bakåt, inser jag hur mycket av min barndom som formade mig – både på gott och ont. Jag ser en liten flicka som försökte förstå vuxna känslor som aldrig borde ha varit hennes att bära. Jag ser någon som ständigt försökte vara till lags, som försökte hålla ihop en värld som hon egentligen inte kunde påverka. Men jag ser också styrkan. Att jag, trots allt, ändå har rest mig gång på gång. Det tog många år innan jag förstod att jag inte kunde rädda någon annan genom att offra mig själv. Det tog ännu längre tid att inse att jag faktiskt får sätta gränser. Att jag får säga nej. Att jag inte är skyldig att fortsätta relationer som bara gör ont – oavsett om det är familj eller inte. Så när jag till slut valde att kliva bort...

Jag vill börja med att säga att det här är ett ärligt och kanske rått inlägg. Jag skriver inte för att få medlidande, utan för att dela min upplevelse. För att skapa förståelse för vad jag har gått igenom — och varför jag har valt att inte längre ha kontakt med vissa människor i mitt liv. Det här är min historia, mina känslor, mina sår och min styrka. En mamma som inte var där när det betydde som mest Jag växte upp med en mamma som var närvarande när det passade henne, men frånvarande när jag som mest behövde en trygg vuxen. Utåt visade hon en sida av sig själv, men bakom stängda dörrar fanns en helt annan verklighet. Den där genuina värmen, omtanken, närheten som många förknippar med sin mamma — den fick jag aldrig uppleva. Jag önskade så länge att få samma sorts trygghet, att ha en mamma som var den vuxna och som visade kärlek på ett naturligt sätt. Men den önskan förblev just bara det: en önskan. När barndomen krossades När jag var tolv år förändrades allt. Mitt liv gick...

Blev lite sugen på att börja pyssla igen – ni vet, sånt där riktigt småmysigt som att göra egna ljuslyktor med decoupage, eller gjuta små djur och figurer som man kan ställa ut på altanen.  Det finns ju så mycket man kan göra, och just nu har jag ingen aning om vad jag vill börja med. Kanske blir det lite av varje? Jag måste ju börja någonstans. Jag virkar ju också lite ibland, helt på frihand. Jag kan inte läsa mönster, men jag tycker ändå att det är roligt att bara låta det bli vad det blir. Jag har haft planer på att virka en stor filt, men har alltid lyckats köpa alldeles för lite garn – så det slutar med… ja, inte en filt i alla fall. Men nu har jag bestämt mig: jag ska börja samla på mig garn i färger som verkligen matchar och som jag gillar, så att jag faktiskt kan virka min filt tillslut. Ett litet evighetsprojekt kanske, men ändå ett projekt. Och ibland är det ju just de som är roligast att återkomma till.

Ibland kan jag stanna upp och fundera över hur mitt liv egentligen har sett ut och hur jag hamnade här, där jag står just nu. Det är märkligt hur livet kan ta en på så många oväntade vägar, och hur man ändå – trots allt – står kvar. Jag är född och uppvuxen i Norrköping. Min fasta, trygga plats var hos pappa. Det är där jag kände mig hemma, trygg och sedd. Min mamma fanns också där, men ändå inte. Jag tänker inte hymla med det – jag har haft en mamma som varit närvarande ibland och frånvarande andra gånger. Det var så det var, och det har format mig mer än jag kanske alltid vill erkänna. När jag fick mina två äldsta barn bodde jag en period i Jönköping, men hjärtat drog mig hemåt igen och jag flyttade tillbaka till Norrköping. Där fick jag mitt tredje barn, och så småningom bar livet vidare till Finspång. Jag hade under den tiden två destruktiva förhållanden, sådana som sliter på en på djupet och lämnar spår man helst hade sluppit. Men så vände något. Åren var väl 2015–2016 när jag trä...

Är så jävla trött i dag. Jag förstår inte riktigt varför, för i går kände jag mig faktiskt pigg. Det kanske beror på vädret också – nu är det grått och trist igen när snön har regnat bort.  Ska försöka ta tag i hemmet, men tror att jag behöver en liten “tantvila” först. Måste bli piggare. I helgen kommer svägerskan och hennes man ner och hälsar på. Kanske tar vi en sväng till julmarknaden i Kalmar. Hoppas bara att vädret vänder.

Tänk att tiden går så fort. I går var det faktiskt tio år sedan jag och min man blev ett par. Ett helt decennium av skratt, prövningar, äventyr, vardag och allt däremellan. När jag ser tillbaka inser jag hur mycket vi har vuxit både som individer och tillsammans.  Vi har delat glädje som fyllt hjärtat och sorg som gjort ont – men i varje situation har vi hållit varandra nära. Det är något väldigt fint med det. För varje dag som går känns det som att vår kärlek bara blir starkare och djupare, och det är en känsla som jag är så tacksam för. Första kortet jag såg på mannen som stal mitt hjärta.  Julen närmar sig med stormsteg och jag har redan hunnit slå in en del julklappar. Några få återstår – och de ska snart inhandlas så allt är redo. Jag har en bra känsla inför årets julafton. Den behöver inte vara perfekt, det viktiga är att den blir äkta, varm och fylld av det som betyder mest: närvaro och kärlek. Snön däremot… den har som vanligt bestämt sig för att försvinna lagom till a...