Finns det saker jag ogillar med mig själv

Oavsett hur trygg jag är i mig själv, och oavsett hur älskad jag är för den jag är, så finns det saker hos mig som jag faktiskt inte tycker om. Och det känns viktigt att våga säga det högt.

Jag har så kallade “kärlekshandtag” under armarna och längs sidan av ryggen. Jag vet inte riktigt varför de finns där. Jag har aldrig varit överviktig viktmässigt, men ändå är de där. Och de stör mig enormt. Så pass att jag skäms när jag har linne eller liknande plagg på mig.

Och så har vi magen.

Min jefla mage som gör att jag ser kroniskt gravid ut. Jag lever med IBS, vilket innebär att magen svullnar upp av vissa livsmedel, inför kvinnoveckan och även efteråt. Det är inte alltid lätt att acceptera, även om jag vet orsaken. Vissa dagar är det okej – andra dagar inte alls.

Jag vet att träning kan vara en lösning. Jag vet också att kosten spelar stor roll, att äta nyttigare och mer hälsosamt. Samtidigt trivs jag överlag med mig själv. Och framför allt är jag otroligt tacksam över att min man älskar mig för den jag är – inte för hur jag ser ut. Det betyder mer än allt.

Jag har gett mig f**n på att börja gå promenader när våren kommer. Runt omkring i Kosta, i elljusspåret. Även om det är skittråkigt att gå själv så har jag ju Cleo med mig. Men visst hade det varit roligare med sällskap också – någon att prata med, dela stegen med.

Träning får komma senare.

Just nu vill jag göra små förändringar. Ta små steg framåt. För mig känns det bättre än att sätta för höga krav och sedan misslyckas. Små steg är också steg.

Men just nu ska jag bara kurera mig.

Plugga lite. Samla energi.

Och sen hämta vår skrutta från skolan.