När vuxenvärlden skyller på sexåringar

Jag och många andra föräldrar är i dagens tidning och berättar om våra barns situation i skolan. Om hur personalen kämpar varje dag – sliter för att skapa trygghet, struktur och ge våra barn den utbildning de har rätt till. Det är människor som gör sitt yttersta, trots knappa resurser och en verklighet som blir allt tuffare.

Det som skrämmer mig mest är inte att skolan har problem. Det som skrämmer mig är hur ansvariga vuxna väljer att förklara dem.

Utbildningschef, socialtjänst och rektor pekar på sexåringar som en av grundorsakerna till hur skolans värld ser ut. Sexåringar. Barn som precis har börjat sin skolresa. Barn som fortfarande lär sig hur man är en kompis, hur man hanterar känslor och hur man hittar sin plats i världen.

När vuxna i maktpositioner skyller på barn istället för att ta ansvar för beslut, resurser och ekonomi – då har något gått väldigt snett.

Det här handlar inte om att barn aldrig gör fel. Självklart ska det finnas konsekvenser när någon gör något tokigt. Barn behöver gränser och vägledning. Men konsekvenser måste vara rimliga, pedagogiska och trygga. Det får aldrig gå till överdrift. Och det är just där många av oss föräldrar upplever att gränsen har passerats.

Vi pratar om en skola där barnen tidigare älskade att vara. En plats för lek, lärande och gemenskap. Nu hör vi istället om oro, rädsla och barn som funderar på hur deras framtid ska se ut. Det gör ont att ens skriva de orden.

När jag läste artikeln kände jag mig uppriktigt rädd. Rädd för hur rektorn, utbildningschefen och socialtjänsten agerar och reagerar. Rädd för att ansvaret flyttas nedåt istället för att tas där besluten faktiskt fattas.

Får det verkligen gå till så här?

Är det ens lagligt?

En sak är i alla fall säker: vi föräldrar står inte ensamma. Vi backar varandra, stöttar varandra och fortsätter lyfta våra barns rätt till trygghet och en bra utbildning. För i slutändan handlar det inte om statistik, budgetar eller bortförklaringar.

Det handlar om barn.


Lustikulla skolan

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

När sanningen inte längre får plats bakom stängda dörrar

Bild
Jag vill börja med att säga att det här är ett ärligt och kanske rått inlägg. Jag skriver inte för att få medlidande, utan för att dela min upplevelse. För att skapa förståelse för vad jag har gått igenom — och varför jag har valt att inte längre ha kontakt med vissa människor i mitt liv. Det här är min historia, mina känslor, mina sår och min styrka. En mamma som inte var där när det betydde som mest Jag växte upp med en mamma som var närvarande när det passade henne, men frånvarande när jag som mest behövde en trygg vuxen. Utåt visade hon en sida av sig själv, men bakom stängda dörrar fanns en helt annan verklighet. Den där genuina värmen, omtanken, närheten som många förknippar med sin mamma — den fick jag aldrig uppleva. Jag önskade så länge att få samma sorts trygghet, att ha en mamma som var den vuxna och som visade kärlek på ett naturligt sätt. Men den önskan förblev just bara det: en önskan. När barndomen krossades När jag var tolv år förändrades allt. Mitt liv gick...
Läs mer

Simskola & midsommar

Bild
I måndags (igår) började Tyra simskolan. I går var det dock kallt i luften så alla barn frös även om dom var i poolen dår vattnet var ganska varmt.  Hon gick förra året med men då var hon rädd för att doppa huvudet. Det kan jag intyga att hon inte är i år, hon doppar inte det helt men bättre än förra året Hon utmanar sig själv i poolen & det går så bra för henne. Jag är så stolt över henne, hon växer så mycket.  Hon vågar gå längre ut i vattnet & nu får vattnet vara vid hennes bröstkorg. Vår lilla skrutta.  Ev i morgon åker vi till Norrköping, åker vi inte då så åker vi på torsdag. Vi ska in till själva staden innan vi åker till Linnea & Fredrik, till deras nya hus.  Vi ska få husera i deras gäststuga som dom har på tomten, det är en ganska stor tomt & jättefint. Vi stannar tills på söndag, på fredag ska vi ju på bröllop men vi hinner ses ändå.  Ska faktiskt bli kul att åka upp & träffa alla nära & kära igen. ...
Läs mer

Hur reagerar en narcissist när de inte längre kan kontrollera dig?

Bild
Att bryta sig loss från en narcissists grepp är en befriande men ofta dramatisk process. För många kommer det som en chock hur starkt en narcissist reagerar när deras kontroll försvinner. Det beror inte på kärlek, omtanke eller genuint intresse – utan på att deras främsta maktverktyg plötsligt försvinner. I det här inlägget går jag igenom de vanligaste reaktionerna du kan förvänta dig och varför de uppstår. 1. Narcissistiskt raseri – när fasaden spricker När kontrollen glider dem ur händerna kan de reagera med ilska, frustration eller ren och skär aggression. Det narcissistiska raseri är inte logiskt – det är ett desperat försök att återfå makt genom rädsla eller skuld. Du märker det genom: höjda röster anklagelser överdrivna reaktioner hot om att du “förstör allt” Ilska är för dem ett maktmedel, inte en känslomässig reaktion. 2. Offerrollen – manipulationens mjuka sida Om ilska inte fungerar växlar de ofta strategi och spelar offret. De kan måla upp dig som den som svikit,...
Läs mer