Drömmar som bär oss – även när de stannar i hjärtat

Mina önskningar och drömmar i livet är, när jag tänker efter, både just bara önsketänkande och riktiga drömmar på samma gång. Vissa av dem känns nära, nästan möjliga att ta på om jag bara sträcker mig lite längre. 

Andra ligger längre bort, som något jag innerst inne kanske förstår aldrig kommer bli verklighet. Men vet du, jag har börjat inse att det inte gör dem mindre värdefulla.

För man måste ha drömmar och önskningar i livet. Även om de inte alltid går i uppfyllelse.

Drömmar är på något sätt en del av det som håller oss levande inombords. De ger oss riktning, även när vi inte riktigt vet vart vi är på väg. De ger oss en känsla av mening, av att det finns något mer – något att längta efter, något att hoppas på.

Jag har haft vissa av mina drömmar i flera år. De har funnits med mig genom olika perioder i livet, genom förändringar, motgångar och stunder av glädje. Ibland har de förändrats i form, ibland har de blivit starkare, ibland tystare. Men de har aldrig helt försvunnit.

Och så finns det de drömmar som har uppstått längs vägen. Sådana som jag inte ens visste att jag hade inom mig, förrän livet visade mig något nytt. Nya möten, nya tankar, nya insikter – allt det där som sakta formar oss och öppnar upp för nya längtor.

Alla dessa drömmar lever i mitt inre.

De finns där, som små viskningar i bakgrunden av vardagen. Ibland hör jag dem tydligt, ibland drunknar de i allt som måste göras. Men då och då stannar jag upp och tänker på dem. Inte för att stressa över att de inte blivit verklighet, utan för att hålla dem vid liv. För att ha dem nära.

För det är något särskilt med att bära sina drömmar inom sig. De blir en del av ens identitet, en del av vem man är. De påminner en om vad man längtar efter, vad man värdesätter, vad som får hjärtat att slå lite snabbare. Och kanske är det just där deras största värde ligger. Inte bara i målet – utan i själva känslan av att få drömma.

För ibland handlar livet inte om att uppfylla varje önskan. Ibland handlar det om att våga ha dem kvar ändå. Att inte släppa taget om det som känns viktigt, även när det verkar långt borta eller ouppnåeligt.

Drömmar kan vara en tröst i svåra stunder. De kan vara en drivkraft när allt känns stillastående. De kan vara ett ljus, hur litet det än är, som visar att det alltid finns något mer.

Och kanske, ibland, överraskar livet oss. Kanske uppfylls någon av de där drömmarna vi burit på så länge. Kanske i en annan form än vi tänkt oss, kanske när vi minst anar det.

Men även om de inte gör det,  så har de ändå haft en mening.

För de har fått oss att känna. Att hoppas. Att fortsätta framåt.

Och det, om något, är värt allt.