En sån där lördag man vill spara i hjärtat

Alltså wow vilken lördag vi har haft idag. En sån där dag som bara känns varm i hela kroppen när man tänker tillbaka på den. Trots flyttkartonger och trötthet lyckades dagen bli precis sådär mysig och fin som man behöver ibland.

Vi började morgonen hemma med att packa lite inför flytten som förhoppningsvis blir av redan veckan som kommer. Det känns både spännande och lite overkligt. Kartonger överallt, saker man glömt att man äger och samtidigt alla tankar om ett nytt kapitel. Mitt i allt packande bestämde vi oss för att ta en paus och göra något tillsammans istället.

Så vi packade in oss i bilen och åkte mot ett helt fantastiskt ställe.

Mellan Kosta och Lessebo, i lilla Fagerhult, finns ett otroligt mysigt café där man får fika tillsammans med alpackor. 

Och alltså… vilka djur! 

Så otroligt vackra, lugna och charmiga. De gick runt nära oss medan vi fikade och skapade verkligen en helt speciell känsla. Det blev en sån där stund där man bara stannar upp och njuter.

TyraMyra blev totalt förälskad i alpackorna nästan direkt. Hon tittade på dem med stora ögon och ville helst vara nära dem hela tiden. Självklart fick hon med sig en mjukis-alpacka hem också, och den höll hon hårt i resten av dagen. Jag tror faktiskt det här blev ett minne hon kommer bära med sig länge.

Dit kommer vi absolut åka fler gånger. Det bästa är ju att det ligger så nära hemmet också, vilket känns extra lyxigt.

När vi fikat klart åkte vi vidare till Lenhovda så TyraMyra fick leka av sig lite i deras fina park. Hon gungade massor, åkte rutschkana och sprang runt med den där härliga energin bara barn har. Det är så fint att se henne glad och nöjd över de små sakerna.

Efter lekstunden blev det en sväng till affären för att handla ingredienser till kvällens middag — köttfärssås och spaghetti. En riktig klassiker som alltid fungerar hemma hos oss.

Nu har vi varit hemma några timmar igen. Vi har hunnit äta, dricka kaffe och bara landa efter dagen. TyraMyra ligger utslagen i soffan och tar det lugnt framför tv:n medan mannen gick över till grannen “en stund”. 

Men jag känner honom vid det här laget och vet att hans “en stund” mycket väl kan innebära fram till närmare midnatt. Men det gör faktiskt inget alls. Vi klarar oss fint här hemma ändå.

Och ärligt talat — dagar som denna behöver inte vara mer avancerade än så här för att kännas perfekta. Lite familjetid, skratt, alpackor, lekpark och en vanlig middag hemma. Det räcker väldigt långt.