Sonens hjälp var guld värd i flyttkaoset

Vi hade aldrig klarat av de tyngsta delarna av flytten om inte sonen hade kommit och hjälpt oss. Hans hjälp var verkligen guld värd, och vi kan nog aldrig tacka honom tillräckligt för allt han gjorde. Att bära tunga möbler och flyttkartonger är inget lätt arbete, och utan honom hade det blivit betydligt svårare och tagit mycket längre tid. Det känns fint att veta att man har familj som ställer upp när det verkligen behövs.

I dag fortsätter jag kämpa på med alla kartonger och säckar som väntar på att packas upp. Det känns som om de aldrig tar slut, men jag försöker ta en sak i taget. Vi kommer nog att få vandra fram och tillbaka mellan den nya och den gamla lägenheten ett tag framöver, eftersom det fortfarande finns en hel del kvar att hämta där. Det är inte helt lätt att tömma en lägenhet själv när mannen arbetar om dagarna, men jag gör så gott jag kan och försöker att inte stressa upp mig alltför mycket.

Det kommer att ta tid innan vi känner oss helt hemma här. Allt ska packas upp, möbler ska hitta sina rätta platser och vi ska lära känna vårt nya hem. Samtidigt måste vi också hinna tömma den gamla lägenheten helt och hållet och göra en ordentlig städning innan vi kan lämna den bakom oss.

Trots allt arbete som återstår tror jag att vi kommer att trivas väldigt bra här när allt väl har kommit på plats. När kartongerna är borta, sakerna är uppackade och vi kan släppa taget om den gamla lägenheten kommer det nog att kännas helt annorlunda. Då kan vi börja njuta av vårt nya kapitel på riktigt.

Just nu känns det mest som ett stort kaos. Jag ska inte sticka under stol med att det är både tungt och påfrestande emellanåt. 

Men samtidigt försöker jag tänka att det får ta den tid det tar. Allt behöver inte vara perfekt på en gång.

Och som min man brukar säga: det löser sig nog. Det brukar faktiskt alltid göra det till slut.