Ny bil, nya äventyr och en axel som sätter käppar i hjulet

I går tog vi en tur in till Växjö. Svärmor skulle hämta sina nya glasögon, och när vi ändå var där passade vi på att titta på en bil som Jani hade fått upp ögonen för.

Det slutade med att vi gjorde något vi kanske inte riktigt hade planerat när vi åkte hemifrån – vi köpte den!

Nu står en grå Volvo V70 på vår uppfart, och vi är så otroligt nöjda. Den är rymlig, bekväm och går så mjukt på vägen att man nästan bara vill fortsätta köra. Hela familjen får gott om plats, och det känns som en perfekt bil för våra små och stora äventyr. Det bästa av allt är nog ändå att mannen är så nöjd. Jag tror faktiskt inte att leendet har lämnat hans ansikte sedan vi körde hem.

I morgon väntar nästa lilla semesteräventyr. Då styr vi bilen mot Ölands Djurpark och tänker njuta ordentligt av Jani sista semestervecka. Sommaren går alldeles för fort, så nu gäller det att ta vara på varje dag. Jag och TyraMyra har fortfarande två veckor kvar innan skolan börjar – om jag nu får börja, vill säga.

Tankarna kretsar mycket kring min högra axel just nu. På torsdag får jag förhoppningsvis fler svar, och ärligt talat känns det som att något inte står rätt till. Värken har blivit en del av vardagen och vissa saker, som man annars tar för givna, har blivit riktigt svåra. Ibland måste jag till och med be Jani om hjälp att ta av mig kläderna.

Jag känner mig ibland som en riktig gnällkärring och nästan handikappad när ena armen inte fungerar som den ska. Samtidigt är jag så fruktansvärt envis. Jag använder båda armarna ändå, trots att kroppen egentligen säger ifrån. Tyvärr får jag också betala priset för det, med en värk som aldrig riktigt släpper och som ilar genom hela armen.

Nu försöker jag hålla tummarna för att torsdagens besked ger svar – och framför allt en plan för hur jag ska kunna bli bra igen. Tills dess tänker jag försöka njuta av familjetid, vår "nya" bil och morgondagens utflykt. För mitt i allt det jobbiga finns det fortfarande många fina stunder att vara tacksam över.