Hösten – och alla dessa jäkla basilusker

Hösten är här. Med alla sina vackra färger, kyliga morgnar, mysiga kvällar och alla dessa förbaskade basilusker som verkar följa med på köpet.

Dem hade jag faktiskt helst sluppit. Men tyvärr fungerar det ju inte riktigt så. Basiluskerna frågar inte om lov. De bara dyker upp och hälsar på när man minst av allt önskar det. 

Jag hade nästan hoppats att hösten skulle ta med sig lite mer förståelse också. Förståelsen för att alla faktiskt inte drabbas lika hårt av förkylningar, magsjukor och andra baciller. Vissa klarar sig ganska lindrigt medan andra blir helt utslagna – och ibland är det barnen som åker på det ena efter det andra.

Just nu missar jag lektioner i skolan eftersom jag behöver vara hemma med min dotter. Men jag kan göra uppgifterna hemifrån och därför känner jag mig ändå ganska lugn. Jag tar ansvar för mina studier och ser till att uppgifterna blir gjorda. Proven får jag helt enkelt göra när jag är på plats igen.

Jag förstår samtidigt att skolan kanske inte känner sig riktigt lika lugn över min frånvaro. Men livet fungerar inte alltid enligt ett perfekt schema. Jag kan inte välja vilka dagar min dotter ska bli sjuk. Jag kan inte säga: ”Tyvärr, inte idag – mamma har skola.” Så fungerar det inte.

När ens barn behöver en hemma så är det där man ska vara. Tråkigt? Ja, stressande? Absolut. Ibland frustrerande? Jajamän, men det är också en del av livet.

Allt kan inte vara på topp hela tiden. Ibland får man helt enkelt göra det bästa av situationen man befinner sig i.

Och hösten kan vara ganska jeflig när basiluskerna börjar gå runt mellan familjer, skolor och förskolor.  Det är inte bara vi som sitter hemma med sjuka barn. Det är massor av familjer som går igenom precis samma sak.

Och ärligt talat – det är tufft i dagens samhälle. För samtidigt som vi förväntas ta hand om våra barn när de är sjuka ska livet fortsätta som vanligt. Jobbet ska fungera. Skolan ska fungera. Ekonomin ska fungera. Allt ska rulla på, men barn följer inga scheman.

Och ibland känns det nästan som att man får dåligt samvete för att man gör det mest självklara som finns – tar hand om sitt sjuka barn. Jag tycker faktiskt att det här är något våra politiker borde våga prata mer om. Föräldrar måste kunna vara hemma med sina sjuka barn när det behövs utan att känna att de straffas ekonomiskt eller socialt för att de tar sitt föräldraansvar.

För vad är alternativet?

Att skicka ett sjukt barn till skolan bara för att få vardagen att gå ihop? Nej. Där går åtminstone min gräns. Så just nu tar vi en dag i taget. 

Vår lilla skrutta är fortfarande sjuk, men det går åt rätt håll och det är det viktigaste. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan hon är tillbaka på benen igen.

Sedan får vi se hur många gånger jag behöver vara hemma och vabba under den här hösten och vintern. Förmodligen fler än jag önskar, men vi tar det när det kommer.

En dag i taget. En basilusk i taget. Och med förhoppningen att vi snart får lite friskare dagar här hemma. För hösten får gärna vara vacker. Men alla basilusker kan faktiskt dra åt skogen.