Klimakteriet – när kroppen lever sitt eget liv och hjärnan behöver semester

Det finns perioder i livet då man undrar vad sjutton det är som händer med kroppen. Man känner knappt igen sig själv, energin går upp och ner som en berg- och dalbana och humöret kan skifta snabbare än det svenska höstvädret. Ena stunden känner man sig som vanligt, nästa stund är man trött, frusen, varm, irriterad eller bara less på precis allting.

Välkommen till klimakteriet! 

Det här är ett ämne som jag tycker att vi behöver prata mer öppet om. Inte bara viska om det över en kopp kaffe, utan faktiskt våga berätta hur det kan vara. För klimakteriet är så mycket mer än vallningar och utebliven mens. Det kan påverka både kroppen, sömnen, orken, minnet och hur man mår känslomässigt. Och vet ni vad? Vi ska inte behöva skämmas för att kroppen förändras. 

Klimakteriet kan kännas väldigt olika från person till person. En del märker knappt av det, medan andra upplever att vardagen förändras ganska mycket.

Det kan till exempel handla om:

Vallningar och svettningar – när kroppen plötsligt bestämmer sig för att det är högsommar, trots att det är oktober.

Sömnen – man somnar kanske ganska bra men vaknar mitt i natten och ligger där och funderar på allt mellan himmel och jord.

Hjärndimma och glömska – varför gick jag in i det här rummet nu igen? Och vad var det jag skulle hämta?

Humörsvängningar – man kan känna sig lättirriterad, ledsen eller mer känslig än vanligt.

Trötthet och minskad ork – sådant som tidigare gick av bara farten kan plötsligt kännas som ett helt dagsprojekt.

Förändringar i kroppen – exempelvis torra slemhinnor, förändrad mens, ledvärk eller att kroppen känns annorlunda än tidigare.

Alla får inte alla symtom, och symtomen kan förändras över tid. Det betyder inte att man är svag, lat eller håller på att bli en annan människa. Kroppen genomgår en hormonell omställning, och det kan faktiskt märkas på många fler sätt än man först tror.

Mina bästa råd för att göra klimakteriet lite lättare

Det finns inga magiska knep som tar bort alla besvär, men små förändringar kan göra skillnad. Och framför allt: du behöver inte försöka lösa allting på en gång. 

1. Proitera sömnen: Försök ha ungefär samma lägg- och uppstigningstid. Håll sovrummet svalt och ha gärna ett extra tunt täcke nära till hands. Om nattsömnen varit dålig får du lov att ta det lugnare dagen efter.

2. Rör dig på ditt sätt: En promenad, lite dans i vardagsrummet eller enkla styrkeövningar kan bidra till bättre sömn, humör och hälsa. Du behöver inte träna hårt. Börja där du befinner dig och anpassa efter dagsformen. 

3. Ät regelbundet & varierat: Försök få i dig ordentliga måltider med exempelvis grönsaker, fullkorn, protein och kalciumrika livsmedel. Det handlar inte om förbud eller dieter, utan om att ge kroppen näring och energi.

4. Hitta dina knep mot vallningarna: Klä dig i lager, välj luftiga kläder och ha vatten nära till hands. Ett svalt sovrum och en fläkt kan också vara skönt. Lägg märke till om exempelvis stress, alkohol, stark mat eller koffein verkar utlösa dina besvär.

5. Var snäll mot dig själv: Du behöver inte vara produktiv varje dag. Be om hjälp, tacka nej när orken inte räcker och försök att inte döma dig själv för att du behöver vila. Återhämtning är också en del av vardagen.

Om klimakteriet påverkar sömnen, humöret eller vardagen mycket är det klokt att kontakta vårdcentralen. Hormonbehandling kan hjälpa mot flera besvär, men vilken behandling som passar beror bland annat på symtom, sjukdomshistoria och individuella risker. Det finns också andra behandlingsalternativ och stöd. 

Kroppen förändras – men ditt värde gör det inte! Det kanske låter som en självklarhet, men ibland behöver vi påminna oss själva om det. Vi lever i ett samhälle där kvinnor ofta förväntas orka med allt. Vi ska arbeta, ta hand om familjen, finnas där för barn och barnbarn, sköta hemmet och samtidigt försöka må bra själva.

Men vem tar hand om kvinnan som alltid tar hand om alla andra?

Kanske är klimakteriet också en påminnelse om att börja lyssna mer på oss själva. Att våga säga att vi är trötta. Att be om hjälp. Att acceptera att vi kanske behöver göra saker på ett annat sätt än tidigare. 

Vi behöver inte vara lika pigga varje dag. Vi behöver inte ha samma energi som vi hade för tio eller tjugo år sedan. Och vi behöver definitivt inte skämmas för att vi går igenom en naturlig del av livet.

Till dig som också befinner dig mitt i klimakteriet: Du är inte ensam. Våga prata med dina vänner, din partner eller andra kvinnor som går igenom samma sak. Ibland kan det räcka långt att få säga: ”Vet du, jag känner faktiskt inte riktigt igen mig själv just nu.”

Vi behöver mer öppenhet, mer kunskap och mindre skam kring klimakteriet. Ingen ska behöva känna sig ensam eller misslyckad för att kroppen förändras.

Och framför allt behöver vi komma ihåg att det inte finns något enda rätt sätt att gå igenom den här perioden. Vi är olika, våra symtom är olika och våra behov ser olika ut.

Ta hand om dig själv, kvinna. Du förtjänar samma omtanke som du så ofta ger till alla andra.