Min blogg är min bok – mitt liv, mina tankar och min sanning

När jag startade min blogg för många år sedan var det för att få utlopp för mina tankar och känslor. Jag behövde någonstans att skriva av mig, få ut allt som snurrade i huvudet och sätta ord på sådant som ibland kunde vara svårt att prata om.

På den tiden kunde jag skriva långa texter, nästan som dikter eller noveller, där jag beskrev mina känslor, tankar och funderingar. Orden blev mitt sätt att bearbeta livet, förstå mig själv och få lite ordning i allt som pågick inom mig. Sedan dess har bloggen förändrats många gånger. Den har handlat om allt och ingenting, om vardagen, livet, glädjen och de där stunderna som inte alltid är så enkla. Jag har skrivit om mitt liv, men länge har jag ändå hållit en del av mig själv bakom en stängd dörr.

På senare tid har det förändrats.

Jag har börjat öppna mig mer och vågar dela med mig av sådant som jag tidigare kanske hade valt att hålla för mig själv. Jag skriver mer om min barndom, mina erfarenheter, mina tankar och om livet i stort. Om sådant som format mig till den kvinna jag är i dag.

En del människor väljer att skriva en bok om sitt liv. Jag har valt att göra på mitt eget sätt.

Min blogg är min bok! - Här får mina ord ta plats, precis som de är, här finns både glädje och allvar.

Vissa inlägg berör mer än andra. En del texter kanske väcker igenkänning, andra får någon att tänka till och några kanske till och med väcker känslor som inte alltid är så bekväma. Men vet ni vad? Jag kommer aldrig att vara oärlig i min blogg bara för att någon kanske inte tycker om det jag skriver.

Jag skriver om det som berör mig, det jag har upplevt och det som har gjort avtryck i mitt liv. Jag delar mina tankar och känslor utifrån mitt perspektiv och min verklighet.

Ibland kan sanningen göra ont. Ibland kan den vara svår att ta emot. Men jag tycker ändå att det är bättre att vara ärlig än att försöka skapa en tillrättalagd bild av livet där allting alltid är bra. För livet är inte perfekt. Det vet vi nog alla.

Det finns dagar då man skrattar så att tårarna rinner och dagar då man bara vill dra täcket över huvudet. Det finns minnen man bär med sig med värme och andra som fortfarande kan göra ont.

Allt det där är en del av livet. Och allt behöver inte döljas bakom ett leende.

Min blogg är min ventil. Här kommer jag att fortsätta dela med mig av sådant som känns viktigt för mig. Mina tankar, mina funderingar, mina erfarenheter och sådant som händer i vardagen.

Det betyder inte att jag visar precis allt för hela världen. Jag väljer själv vad jag vill dela med mig av och vad som får stanna hos mig. Men jag vill att ni som läser ska få följa med mig genom livet på ett sätt som känns äkta.

Livet som gift, mamma, mormor – och framför allt kvinna. Mitt liv består av många olika roller. Jag är fru, mamma och mormor. Jag är en del av en familj som betyder oerhört mycket för mig, och familjelivet är en stor del av den jag är. Men jag är också en kvinna med egna tankar, drömmar, funderingar, utmaningar och erfarenheter. En kvinna som försöker hitta sin väg genom livet, precis som så många andra.

Därför vill jag också skriva om sådant som handlar om mig som person. Om att åldras, om förändringar i livet, om känslor, om att försöka hitta sig själv och om att acceptera att livet inte alltid blir som man tänkt sig.

Jag vill kunna skriva om både det fina och det jobbiga. Om familjen och vardagen, men också om sådant som händer inom mig. För bakom alla roller finns fortfarande jag. Och den sidan av mig vill jag också ge utrymme här på bloggen.

Lite av varje – för livet består av mer än allvar. Även om jag gärna skriver om djupare ämnen betyder det inte att bloggen bara kommer att handla om tunga saker.

Absolut inte! Här kommer ni även att hitta olika listor som jag själv tycker är roliga att göra och gärna vill tipsa er om. Jag delar med mig av recept, boktips, filmer jag ser och böcker jag läser. Det kan dyka upp vardagstips, funderingar, personliga reflektioner och annat som jag själv tycker är intressant att läsa om.

Jag vill att bloggen ska spegla mitt liv och mina intressen. Ibland blir det ett långt och känslosamt inlägg, ibland något lättsamt och ibland kanske bara några enkla rader om något som hänt under dagen.

För visst är det väl ändå så livet fungerar?

Vi kan fundera över stora frågor ena stunden och stå och undra vad sjutton vi ska laga till middag nästa stund. Det ena behöver inte utesluta det andra. Jag vill att det ska finnas plats för allt det där som gör livet till just livet.

Min vardag med värk – en kamp som inte alltid syns. En annan del av mitt liv som jag kommer att fortsätta skriva om är min dagliga kamp med mina ryggproblem och min artros.

Jag gör det inte för att få medömkan. Jag skriver inte om min värk för att någon ska tycka synd om mig eller för att jag vill att andra ska se mig som en person som bara har det jobbigt. Jag skriver om det för att öka förståelsen.

Det är inte alltid lätt att förklara hur det är att leva med ständig värk och stelhet. Det som kanske ser ut som en helt vanlig dag för någon annan kan innebära en betydligt större ansträngning för mig.

Det finns saker man gör utan att tänka på det, men som för någon med långvarig smärta kan kräva både planering, tålamod och återhämtning. Och det syns inte alltid utanpå.

Jag har en skolios i grunden som bidrar till mina ryggproblem, och jag vet att jag behöver förhålla mig till smärtan även framöver. Men jag tänker inte låta den definiera hela mitt liv.

Jag kommer att fortsätta kämpa för att må så bra som möjligt, hitta lösningar och göra det jag kan utifrån mina förutsättningar.

Jag kanske inte kan bestämma över all min värk, men jag tänker fortsätta kämpa för mitt liv och min vardag.

Det är en kamp jag vill göra det bästa av, även de dagar då kroppen inte riktigt samarbetar. Och kanske kan mina texter få någon annan att känna sig mindre ensam. Kanske kan någon läsa och tänka: Äntligen är det någon som sätter ord på hur det faktiskt kan vara.

Om mina ord kan bidra till lite större förståelse är det värt att skriva om det. Jag hoppas att bloggen får fortsätta växa.  Självklart hoppas jag att bloggen ska växa och utvecklas ännu mer. Det vore jätteroligt med fler besökare, fler som läser och kanske fler som känner igen sig i det jag skriver. Men jag jagar inte besökssiffror till varje pris.

För mig är det viktigaste att få fortsätta skriva. Att ha en plats där jag kan uttrycka mig, utvecklas och dela med mig av sådant som betyder något för mig. Jag vill inte behöva fundera över om ett inlägg är tillräckligt perfekt, tillräckligt populärt eller tillräckligt intressant för att passa in i någon annans förväntningar.

Jag vill skriva för att jag har något att säga. Jag vill skriva när jag är glad, när jag är ledsen, när jag funderar över livet och när jag bara känner att jag behöver få ur mig några ord. Och jag tänker fortsätta göra det regelbundet, precis som jag gör nu.

Bloggen kommer att få fortsätta utvecklas tillsammans med mig. Kanske kommer innehållet att förändras igen längre fram, precis som det har gjort tidigare. Vi människor förändras ju genom livet, och det är väl inte så konstigt om våra texter också gör det? Och har ni lagt märke till bloggens utseende?

Jag tycker dessutom om att förändra bloggens tema efter årstider och högtider. Det är ett litet sätt att låta bloggen följa med i tiden och skapa en känsla som passar just då.

Nu har vi börjat rikta blickarna mot julen, och därför har bloggen fått lite julkänsla. 

Jag tycker om att pyssla med sådana detaljer och låta även bloggens utseende spegla vad som händer runt omkring oss. Det behöver inte vara så märkvärdigt, men det gör det lite roligare att hålla på. Vem vet, kanske väntar det fler förändringar framöver? Det får tiden utvisa!

Till dig som läser min blogg: 

Jag vill avsluta med att säga tack till dig som tittar in här, läser mina texter och följer med mig genom livet. Oavsett om du läser ett enda inlägg eller återkommer gång på gång är du varmt välkommen hit. Du behöver inte hålla med mig om allt jag skriver. Vi har alla våra egna erfarenheter, tankar och perspektiv. Men jag hoppas att du kan hitta något här som berör dig, får dig att fundera, lockar fram ett skratt eller kanske ger dig känslan av att du inte är ensam om det du går igenom.

För det är egentligen det jag vill med min blogg. Att få vara mig själv, med allt vad det innebär. Att skriva ärligt om livet, både när det är vackert och när det skaver. Att dela med mig av mina erfarenheter utan att behöva göra om dem till något annat än vad de är. Jag skriver inte för att framstå som perfekt. Jag skriver för att jag är människa.

Med mina styrkor, mina svagheter, mina minnen, mina drömmar och allt det där som format mig genom åren. Och så länge jag känner att jag har något att skriva om kommer orden att fortsätta komma.

För det här är min plats. Min ventil. Min berättelse. Min blogg är min bok – och jag har fortfarande många kapitel kvar att skriva.