Nettans Ventil

Vad säger ditt sätt att packa om dig? Jag använder ofta listor på vad som ska packas ner i väskan innan en resa. Jag packar hela familjens väska.  Vad är ett tecken på att någon känner sig hemma? Kroppsspråket, man slappnar av mer & pratar lugnare.  Vad kan du avgöra på bara några sekunder? Det beror på situation, händelse lr vad jag ska avgöra. Personkemi, läsa av rummet, situationen.  Vad avslöjar ett ”oj, vad tiden går!”? Ganska mycket! Stress, att man varken har tid, ork att prata vidare.  Vad hör du mellan raderna när någon säger ”du ser trött ut”? Att jag ser trött ut, utarbetad pga vardaglig stress. 

Just nu är det verkligen mycket på alla håll och kanter. Hjärnan går på högtryck, tröttheten blir allt mer påtaglig och orken börjar tryta. Det är så mycket i skolan just nu med uppgifter, plugg och allt som ska hinnas med innan det är dags för fyra veckors APL. Ibland känns det nästan som att hjärnan aldrig får någon paus. Och när det blir mycket på ett håll så blir något annat lidande.  I vårt fall är det hemmet som har fått hamna lite i skymundan. Köket behöver tas om hand, tvätthögen växer och dammsugaren har fått vila lite väl länge. Men vet ni vad? Det är faktiskt inte hela världen. Jag har helt enkelt inte haft orken att ta tag i allt här hemma, och min man är precis lika slut när han kommer hem från jobbet. Vi är två trötta människor som försöker få vardagen att gå ihop, och ibland räcker energin bara till det allra nödvändigaste. Men nu väntar en ledig helg för oss båda och tanken är att vi ska försöka få lite ordning på torpet igen. Det finns en del att ta tag i, men samt...

Nu har vi officiellt börjat fira novent här hemma! Jag vet att det kanske är lite tidigt för vissa, men för mig finns det inget som säger att man måste vänta till första advent för att få börja njuta av allt det där mysiga som hör julen till.  Årets julgran har redan fått komma på plats och blivit klädd! Det är något alldeles speciellt med att se granen lysa upp hemmet med sina ljus och julpynt. Plötsligt känns det lite extra varmt och ombonat här hemma. Jag kan sitta och titta på den och bara njuta. Men vi är långt ifrån färdiga med julmyset! Det finns fortfarande en hel del julsaker kvar i garaget som ska få flytta in. Kartonger ska plockas fram, gamla favoriter ska packas upp och lite nya små julhörnor ska skapas här och där i hemmet. Jag älskar den där känslan när man sakta men säkert förvandlar hemmet till en liten julvärld. Lite mer julpynt på hyllorna, tomtar som hittar sina platser, mysig belysning, ljus och allt det där som gör att hemmet känns extra varmt under den mörka ...

Nu känner jag faktiskt att jag behöver få skriva av mig ordentligt, för det här är något som har gnagt inom mig ett bra tag. Jag är så trött på att omgivningen tar för givet att jag alltid ska vara den som stannar hemma med TyraMyra, medan andra kan planera in olika tillställningar, träffar och sociala aktiviteter precis som de vill. Hallå, jag finns faktiskt också! Jag kan också vilja komma ut, träffa människor, umgås och vara en del av det sociala livet. Det är inte bara min man som ska kunna gå iväg och träffa folk för att han har ett "killgäng" att umgås med. Jag har också ett behov av att få komma utanför hemmets fyra väggar och göra saker utan att alltid behöva vara mamma som stannar hemma. Visst, jag har inte längre någon speciell person här i Kosta som jag umgås med på samma sätt som tidigare. Men betyder det att jag ska bli bortglömd? Absolut inte! Jag kan fortfarande följa med på olika evenemang, tillställningar och träffar. Jag tycker också om att vara social, träf...