Nettans Ventil

Jag tänkte skriva lite mer om vem jag är, så ni som kikar in här får en liten bättre bild av personen bakom orden. Jag är mamma, fru & mormor – och det är de rollerna som betyder allra mest för mig. Familjen är mitt hjärta, mitt allt, & jag känner mig rik som får uppleva kärleken i att vara både mamma & mormor.  Det är så speciellt att få följa barnen genom livet & sedan få ännu en gåva i barnbarnen. Det är som att man får upptäcka världen på nytt, fast genom deras små ögon. Just nu pluggar jag till vårdbiträde. Det är en resa som både känns spännande & utmanande, men framförallt meningsfull.  Att få chansen att arbeta nära människor och finnas där för någon annan – det är precis det jag vill göra. Jag har alltid haft ett stort hjärta för omsorg & det känns fint att äntligen ta steget & utbilda mig inom det. Jag kommer från Norrköping, men idag bor jag i lilla Kosta. Här är tempot ett helt ...

Det känns som jag äntligen kan andas ut lite. Hela veckan har jag gått runt med ett dilemma i huvudet, nästan som en klump i magen som aldrig riktigt vill släppa taget. Ni vet när man vrider & vänder på samma tanke om & om igen, men inte kommer framåt? Så har det varit. Men nu verkar det faktiskt lösa sig nästa vecka & det är som om hela kroppen reagerar på beskedet.  Axlarna åker ner, andningen blir lugnare & det är nästan märkligt hur mycket energi man lägger på oro utan att ens märka det förrän man får klarhet. Nästa vecka väntar distansläsning, på ett sätt känns det skönt – jag får vara hemma, styra lite mer över min egen tid & skapa rutiner som passar mig. Samtidigt vet jag att det kräver disciplin, det är så lätt att fastna i allt annat som pockar på uppmärksamhet när man sitter hemma.  Men kanske är det också en chans att hitta ett lugnare tempo, att göra studierna mer på mitt eget sätt. Efter nästa vecka måste jag...

Just nu står jag i ett riktigt tufft läge. Ekonomin går inte ihop, hur mycket jag än försöker planera & vrida & vända på allt. Det känns som att jag hela tiden kämpar för att få vardagen att gå runt men ändå räcker det aldrig riktigt till.  Stressen över pengar påverkar mig varje dag & det tar på både kroppen & psyket. Samtidigt ska jag börja plugga, vilket egentligen är något jag vill göra & ser en framtid i men det är svårt att fokusera när man hela tiden oroar sig för hur man ska betala nästa räkning lr om man har råd med mat hela månaden.  Det har till och med gått så långt att jag funderar på om jag kanske måste hoppa av skolan för att orka – för att istället försöka jobba mer & på så sätt få lite andrum ekonomiskt men bara tanken på att behöva ge upp studierna känns tungt. Det här är en situation som verkligen sliter. Jag vet inte riktigt vad som är rätt att göra, & det är svårt att se en väg framåt när man känner att m...

På måndag börjar jag vuxenutbildningen. Det känns helt overkligt när jag tänker på det, lite pirrigt, lite nervöst, & ganska stort faktiskt.  Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig men det känns som att jag behöver den här nystarten. Något nytt att hålla fast vid, något som får dagarna att kännas meningsfulla. I dag har dock all min energi gått till Cleo. Vi var hos veterinären även om allt gick okej så blir man helt dränerad efteråt. Det är något med att sitta där i väntrummet, hålla andan fast man inte tänker på det & bara hoppas att allt ska vara bra.  Cleo var duktig, men jag såg i hennes ögon att hon inte riktigt förstod varför vi var där. Det gör lite ont i hjärtat – man vill ju kunna förklara.   Hon fick medicin som hon ska äta i några dagar, sen får vi se hur det är med hennes tass. Det blir nog bra med medicin & vila.  Efteråt kändes det som om kroppen bara slog av. Tröttheten kröp på, inte bara i huvudet utan ...

Kroppen känns så tung idag. Som om varje rörelse går i motvind. Allt jag gör tar längre tid än det borde & jag märker hur jag rör mig i slowmotion utan att jag riktigt kan påverka det.  Att ta sig upp ur sängen, fixa frukost, till & med att svara på ett meddelande – allt känns som små berg att bestiga. Det gör mig lite frustrerad, för jag vill så gärna vara på topp, få saker gjorda, känna att jag är med i tempot som livet kräver.  Men just idag hänger varken kroppen lr huvudet med. Tankarna går långsamt som om de fastnar halvvägs & jag känner mig både trött & lite tom. Kanske är det kroppens sätt att säga åt mig att sakta ner. Jag vet att jag ofta pressar mig själv, försöker hålla igång & prestera även när jag egentligen hade behövt vila.  När man tänker efter så är det faktiskt inte konstigt att kroppen till slut slår bromsen i. Så idag försöker jag lyssna. Tillåta mig själv att bara vara, utan krav på att hinna allt eller orka...

Jag brukade tänka att utbrändhet bara drabbade människor med stressiga jobb, överfulla scheman & långa arbetsdagar.  Att “gå in i väggen” hörde liksom ihop med att prestera på jobbet men nu vet jag att det inte stämmer, man kan faktiskt krascha även om man är hemma om dagarna. Det är lätt att tro att “vara hemma” automatiskt betyder vila. Att man har massor av tid för återhämtning & inga krav på sig.  Men sanningen kan se helt annorlunda ut, att vara hemma kan också innebära att man bär allt inom sig – oro, känslor, ansvar, ensamhet – utan någon riktig paus.  Stressen kanske inte handlar om deadlines & möten, utan mer om relationer, ekonomi, hälsa lr att aldrig känna sig tillräcklig. För mig har det handlat mycket om att kroppen & huvudet aldrig fått återhämta sig. Att vakna trött, somna trött, & ändå försöka “orka lite till”.  Att känna dåligt samvete för att man inte presterar fast man knappt har energi till det mest basa...

Det är något magiskt som händer varje år vid den här tiden, 4 månader innan julafton. Luften blir krispigare, kvällarna mörkare & plötsligt känns det som att julen ligger & väntar runt hörnet.  Jag märker redan nu hur julkänslan växer & i år tänker jag inte hålla tillbaka. I stället vill jag börja njuta av allt det härliga tidigare än vanligt – med Novent, önskelista & julbak. Har du hört talas om Novent? Ordet är en blandning av november och advent & det betyder helt enkelt att man tjuvstartar julmyset lite tidigare. För mig känns det så rätt – varför vänta med det som gör mig glad? Redan i november börjar jag smyga fram små detaljer: en ljusslinga i fönstret, extra många tända ljus på kvällarna & kanske till & med några juliga kuddar i soffan.  Jag tänker inte gå all in men jag vill ändå skapa den där varma stämningen hemma. Det är som en liten försmak på advent, fast utan stress. Egentligen handlar Novent för mig om att förlänga jul...

Novent är ett relativt nytt begrepp, en sammanslagning av orden november & advent. Det innebär att man börjar fira jul & advent redan i november, alltså tidigare än traditionellt.  Novent i praktiken: Istället för att vänta till första advent kan man börja med adventsstjärnor & andra ljusdekorationer redan i början av november.  Man kan dekorera med kransar, antingen självbundna eller köpta & pynta med naturliga material som eukalyptus & videkissar.  Utebelysning kan också användas för att skapa stämning, t.ex. ljusslingor i träd och buskar.  Det är ett sätt att skapa mys & värme under den mörka årstiden & förlänga julfirandet.  Hur firar man novent? Belysning: Använd varma, vita ljusslingor & ljuslyktor för att skapa en mysig atmosfär. Dofter och smaker: Bjud in julens dofter genom att använda apelsiner & nejlikor, lr julkryddor i doftljus, smyga in julsmaker i matlagningen. Musik: Lyssna på stämningsfull musik l...

Den här lördagen är ganska lugn,  jag ska ta tag i lite saker hemma. Tvätten ska äntligen komma i gång – och det är verkligen en speciell känsla att hänga upp nytvättade kläder, doften sprider sig i hela hemmet & det känns fräscht på ett sätt som nästan ger lite ny energi. Sen är det köket som står på tur.  Att städa där är kanske inte det roligaste men när det väl är klart så blir allt så mycket mysigare. Rent kök, ett lugnare sinne, i alla fall för mig.  Efter allt fixande är det dags för den bästa delen av dagen – en riktig myslördag med Tyra. Vi ska ta det lugnt tillsammans, se på film, kanske spela spel & gå ut med Cleo såklart! Det är de där enkla stunderna som verkligen betyder mest, när man inte behöver göra något särskilt men ändå känner att man är precis där man vill vara. När allt är klart känns det som att jag kan gå in i kvällen med ett leende. Hemmet är i ordning, hjärtat är varmt & lördagen har varit precis lagom – lite nytta och myc...

Jag är mamma och fru – två roller som betyder allt för mig & som ger vardagen både mening & glädje. Just nu befinner jag mig också i en period av jobbsökande, det är inte alltid helt enkelt men jag försöker se det som en chans att hitta något som verkligen passar mig. När jag inte ägnar mig åt familjen lr jobbsökande så försvinner jag gärna in i mina egna små världar. Böcker är en av mina stora passioner.  Jag älskar att krypa upp i soffan med en kopp te & bara försvinna in i en berättelse, det blir som små resor utan att jag behöver lämna hemmet. En annan sak som ligger mig varmt om hjärtat är handarbete . Att få sitta med garn & virknålar, lr något annat pyssel, gör mig lugn på ett sätt som inget annat. Det är något fint med att skapa något eget, i sin egen takt, & se hur det växer fram framför ögonen. Så musiken – helst lugn, mjuk & stillsam. Den får gärna rulla i bakgrunden & sätta tonen för dagen. Ibl...

Det finns dagar då huvudet känns som att det sitter i ett skruvstäd. En dov, tryckande känsla som börjar i nacken & sakta kryper upp över tinningarna. Jag vet att det bara är spänningshuvudvärk – inget farligt – men det kan ändå suga musten ur mig fullständigt. För mig triggas det ofta av långa timmar framför tv lr telefonen för lite pauser, för lite kaffe & ibland av att jag går runt & spänner axlarna utan att ens märka det. Stressen i sig gör inte saken bättre – tvärtom blir det lätt en ond cirkel. Det som brukar hjälpa är det mest självklara men också det jag glömmer bort först: att andas djupt, ta en vila på dagen, rulla axlarna & faktiskt sträcka på mig. Ibland behöver jag bara en stunds tystnad, bort från skärmar och intryck. Andra gånger kan en varm dusch eller lite lätt massage i nacken göra stor skillnad. Jag försöker också påminna mig själv om att vara snäll mot kroppen i förebyggande syfte: bättre hållning, regelbundna pauser, lite mer...

Varje gång vi svängde in på den lilla vägen mot Sandstugan kände jag hur min puls sjönk. Det är som att kroppen mindes innan huvudet hann tänka, ute på landet gick livet i en annan takt. Kohagen låg där som alltid, lugn & trygg, med sitt gröna hav av gräs som böljande i vinden.  När korna betade i kanten av hagen hördes deras tunga andetag blandat med fågelsången & det var något så rogivande i det.  Jag kunde stå länge & bara titta, nästan som om världen utanför inte riktigt finns, som att världen stod stilla.  Runt stugan blommande det överallt. Små färgklickar i dikeskanten, lupiner som sträcker sig mot solen & rosor som nästan välte över planket i sin iver att slå ut.  Jag plockade gärna in en bukett till köksbordet, inte för att det behövdes men för att det gjorde mig glad varje gång jag såg den. Frukträden stod gröna, frodiga, tunga av knoppar & kart. Äppelträdet som alltid blommande först hade ...