När någon faktiskt lyssnar

I dag var en sådan där dag som påminner mig om hur stor skillnad rätt person kan göra.

Min man träffade vår läkare i morse, och senare var det min tur. Jag måste bara säga: vilken otrolig läkare. Så grundlig, så noggrann – och framför allt, han lyssnar. På riktigt.

Under besöket kom vi fram till att jag troligen har fått ansträngningsastma, så jag fick medicin för det. 

Dessutom fick jag medicin för klimakteriet – ja, nu har jag tydligen klivit in i den fasen i livet. Det känns märkligt, men samtidigt skönt att få hjälp och förstå vad som händer i kroppen.

Som om det inte vore nog visade det sig att jag har högt blodtryck som han vill utreda vidare. Så i morgon ska jag tillbaka för provtagning – och passa på att spola öronen också. Full service, minst sagt.

Men det som verkligen stannade kvar hos mig är känslan efteråt. Den där ovanliga känslan av att någon faktiskt vill gå till botten med min hälsa. Att jag inte bara är ett snabbt ärende mellan två patienter, utan en människa som tas på allvar.

Jag tror faktiskt att det här är första gången jag upplever det så tydligt. Och herregud vad skönt det känns.