När hösten kommer med stormsteg 🍂

Nu känns det verkligen som att hösten är på väg med stormsteg. Regn och blåst har tagit över, och den där härliga sommarvärmen känns plötsligt ganska långt borta. Sol och bara ben byts mot kyligare luft, tjockare kläder och ett och annat paraply som får kämpa mot vinden.

Men trots det så tycker jag faktiskt att hösten är ganska mysig ändå. Det är nu de tjocka tröjorna, höstjackorna, kängorna och alla mysiga halsdukar får komma fram ur garderoben igen. Och när man väl kommit hem från kylan väntar det bästa – att tända några ljus, krypa upp under en varm filt med en kopp te och kanske slå sig ner med en riktigt bra bok.

Det finns något speciellt med hösten. Tempot känns lite lugnare och hemmet blir ännu mer av en plats där man vill vara. Kvällarna framför tv:n får ibland lämna plats åt en bok, lite musik eller bara en stunds stillhet.

Men en sak jag fortfarande inte riktigt tycker om är mörkret – eller kanske snarare det som kan dölja sig i mörkret.

Här där vi bor finns det egentligen inte särskilt mycket att vara rädd för. Ändå sitter känslan kvar någonstans i ryggmärgen efter åren i en större stad. När man gick ute själv i mörkret tittade man alltid lite extra över axeln. Telefonen fanns i handen och man var beredd på minsta lilla känsla av att något inte kändes rätt.

Det är märkligt hur sådant kan följa med en, även när livet förändras och omgivningen blir lugnare.

Så jag välkomnar hösten på ett helt annat sätt nu. Inte med stressen över mörka kvällar och stadens brus, utan med mys hemma tillsammans med familjen. Med svampturer i skogen, frisk höstluft och löv som prasslar under fötterna.

Jag välkomnar den med varmt te, en bra bok, tända ljus och filtar.

Och kanske är det just det som är charmen med hösten – att när världen utanför blir lite mörkare och kyligare, så kan man själv skapa ännu mer värme och mys där hemma. ❤️🍂