Nettans Ventil

Inlägg

Efter stiliseringen är klimakteriet symtomen värre

oktober 07, 2025

Jag kallsvettas, får värmevallningar, huvudvärk och humörsvängningar till förbannelse. Det känns som att kroppen har fått ett eget liv just nu – som om den inte riktigt lyssnar på mig längre. Efter stiliseringen hade jag ändå hoppats på lite lugn och balans, men istället har klimakteriesymtomen smugit sig på, och ibland känns det som om de tar över helt. En minut fryser jag, nästa svettas jag som om jag sprungit ett maraton. Huvudet dunkar, sömnen är störd, och humöret… ja, det går upp och ner som en berg- och dalbana. Jag ska söka vård för detta, det vet jag. Men jag känner samtidigt att det inte är akut. Jag kan hantera det här ett tag till – jag har ändå lärt mig att lyssna på min kropp, även när den skriker istället för viskar. Det finns en slags stolthet i att försöka förstå sig själv, att inte direkt kasta sig på första bästa lösning utan att känna efter först. Det som kanske är svårast just nu är hungern och suget. Det känns som att jag alltid är på jakt ...

Läs mer

Min lilla hjälpreda och stolthet

oktober 07, 2025

Gårdagen gick jättebra, och även morgonen! Tyra var så duktig som gick upp utan protester och följde med ut med Cleo. Även igår kväll gick det fint, trots att mörkret fortfarande känns lite läskigt för henne. 💛 Nu är det bara en natt kvar innan mannen kommer hem – och sen är han ledig resten av veckan. Det ska bli så härligt att vara hela familjen tillsammans igen. Jag blir så stolt över Tyra, över hur hjälpsam och omtänksam hon är när det bara är hon och jag här hemma just nu. Min lilla Tyra Myra, min fina, älskade skrutta. 💕 Små stunder som dessa gör vardagen så speciell.

Läs mer

Tre tuffa dagar nu

oktober 06, 2025

Det har varit några tuffa dagar. Mannen är iväg, och jag är ensam hemma med våra djur. Det känns ovant — vi har ju nästan aldrig varit ifrån varandra. Samtidigt försöker jag tänka att det kanske är nyttigt för oss. Att få sakna varandra lite, hinna reflektera och känna den där längtan igen. Men det betyder inte att det är lätt. Hemmet känns lite tommare, tystare. Tyra är i alla fall frisk igen, och tillbaka i skolan. Det gör mig så glad att se henne så sprallig och glad bland alla sina vänner. Hon älskar verkligen att gå dit, och det värmer i hjärtat att se henne må bra igen. Jag väntar fortfarande på besked om nystartsjobbet. Det är lite frustrerande, om jag ska vara ärlig. Man går liksom på helspänn, vill bara veta hur det blir. Hur lång tid ska det ta egentligen? Samtidigt försöker jag att inte stressa upp mig — det får ta den tid det tar, tänker jag. Helgen som gick var ganska lugn. Mannen jobbade på lördagen, så det blev mys för mig och Tyra. På...

Läs mer

Hundkaos, sjukstuga och en kopp fika mitt i allt

oktober 04, 2025

Det finns dagar som bokstavligen dränerar både energi och tålamod – och idag är en sådan. Kombinationen av en hund som bestämt sig för att allt ska ske på hennes villkor och en liten sjukling hemma kräver mer än dubbelt så mycket ork än vad man egentligen har i reserv. Kroppen känns tung, huvudet segt, och varje liten syssla tar längre tid än vanligt. Det som gör det extra tufft just nu är vetskapen om att de närmaste tre dagarna kommer fortsätta på samma sätt – med samma intensitet och samma krav på närvaro. Men mitt i den känslan av total utmattning försöker jag påminna mig själv om att detta är en övergående period. Allt har sin tid, och det gäller att hushålla med krafterna och välja sina strider. Trots tröttheten finns det små ljuspunkter. Jag lyckades plocka iordning här hemma så det åtminstone ser välkomnande ut. Det känns alltid lite lättare i sinnet när omgivningen inte är kaotisk. I eftermiddag kommer dessutom systern och hennes man förbi på en fika. Bara det att få sitta ned...

Läs mer

När mörkret faller och dagarna flyter ihop

oktober 03, 2025

Tiden går så otroligt fort just nu. Det känns nästan som att jag blinkar och plötsligt har ännu en vecka försvunnit. Utanför fönstret faller mörkret redan tidigt på eftermiddagen, och det blir snabbt kväll. För att göra det lite mysigare här hemma tänder vi ljus, och det blir ändå en speciell stämning när lågan sprider ett varmt sken i rummet. Det är nästan som om tiden stannar för en stund när allt blir stilla. Samtidigt är det mycket som pågår. Tyra har fått en envis och elak hosta, så hon har fått vara hemma både i går och i dag. Det är alltid lite extra oroligt när barnen inte mår bra, även om det bara är något tillfälligt som hosta eller feber. Man vill liksom bädda in dem i bomull och hålla världen utanför på avstånd. För egen del går jag mest och väntar. Jag inväntar besked om nystartsjobb, och tills dess står jag lite stilla. Det är som att jag inte kan ta nästa steg förrän jag vet mer om vad som väntar. Ovissheten kan vara ganska jobbig – att inte riktigt veta vilk...

Läs mer

Hemmadagar med feber, mys och lite utmaningar

oktober 02, 2025

Idag blev det ingen skola för Tyra. Hon vaknade med både feber och en riktigt elak hosta, så det var bara att stanna hemma. Lite tråkigt för henne, men samtidigt blir det ju mysigt för oss att få tid tillsammans, även om det är i sjukstuga-format. Jag vet redan nu att början av nästa vecka blir lite kämpig – mannen åker på måndag och kommer hem först på onsdag. Det är alltid lite tuffare när jag är själv med allt. Framför allt kvällarna när jag vill ta min promenad, men Tyra är ju både mörkrädd och lättskrämd. Jag får klura ut hur vi gör. Idag kom i alla fall min nya jacka! Jag blev så glad när jag öppnade paketet, även om den satt lite tajt. Kroppen är ju svullen just nu, men jag vet att det blir bättre sen. Tyra fick också något nytt – en tröja med Musse Pigg på, och hon älskar den redan. Nu ligger vi båda nerbäddade i sängen. Vi gick upp tidigt imorse, så tröttheten känns i kroppen. Istället för skola blev det ju en hemmadag. Lite extra vila, mycket hosta och förhoppningsvis är hon ...

Läs mer