Nettans Ventil

Inlägg

Att leva med hjärndimma i klimakteriet

mars 25, 2026

Det finns dagar då jag blir rädd. Inte lite orolig, utan på riktigt rädd. Rädd för att något är fel på riktigt – att jag håller på att försvinna in i något jag inte kan ta mig ur. Tankarna går till demens, till att tappa kontrollen över sitt eget minne, sitt eget jag. Men det jag egentligen lever med har ett namn som låter nästan för milt för hur det känns: hjärndimma . Hjärndimma är en av de där biverkningarna av klimakteriet som det inte pratas tillräckligt om. Det låter nästan lite fluffigt, som något tillfälligt och obetydligt. Men för den som upplever det är det allt annat än just det. Det handlar om att plötsligt glömma namn man alltid kunnat. Att tappa bort vad någon precis sagt. Att missa saker som normalt sett är självklara att komma ihåg. Det är som att hjärnan inte riktigt hänger med längre – som att någon dragit ner hastigheten utan att fråga. Det är svårt att förklara för någon som inte varit där. Och kanske är det just det som gör det så tungt. Omgivningen ser inte dimman...

Läs mer

Vänja sig vid en ny kropp

mars 23, 2026

Det enda som faktiskt känns lite jobbigt med att bli äldre och sakta kliva in i klimakteriet - det är vikten. Jag gick ju såklart upp när jag väntade TyraMyra – det hör liksom till, kroppen gör sitt fantastiska jobb. Men efter det har vikten fortsatt uppåt lite till. Och det är där någonstans jag har fått stanna upp och känna efter. Förr hade jag M i byxor, nu har jag XL. Och vet ni? Det är nog just den förändringen som skaver lite. Inte för att jag mår dåligt i mig själv – för det gör jag faktiskt inte – utan för att det är ovant. Jag känner inte riktigt igen mig i en kropp med lite rundare mage och bredare höfter. Det är nytt territorium. Och vi människor, vi är ju vanedjur. I överdelar ligger jag oftast på L nu, ibland M beroende på hur plaggen är sydda. Det är egentligen inget dramatiskt i det. Men siffror och bokstäver har en märklig förmåga att sätta sig i huvudet på en. Samtidigt vet jag ju – på riktigt – att jag duger precis som jag är. Jag är stark, jag finns där fö...

Läs mer

Vilken helg det varit – och swish så var den över!

mars 23, 2026

Alltså, vissa helger bara rusar förbi utan att man riktigt hinner med – och det här var definitivt en sån. Men ändå, vilken fin och mysig helg det blev när man tänker efter. I lördags jobbade mannen, och TyraMyra hade en riktig farmor-dag – vilket hon såklart älskar. Själv passade jag på att faktiskt ta det lugnt, på riktigt. Det händer ju inte allt för ofta. Jag invigde dessutom årets första kaffe på altanen, och bara det är ju en liten vårkänsla i sig. Solen värmde så där lagom och jag satt där med en bok och bara njöt. Inga måsten, inget stress – bara stillhet. Så himla skönt. Söndagen blev desto mer fartfylld! Vi packade in oss i bilen och styrde mot Växjö för att gå på megaloppis. Redan när vi kom fram möttes vi av en lång kö, och man tänkte ju direkt “ hur lång tid ska detta ta?” . Men det gick faktiskt över förväntan och vi kom in ganska snabbt ändå. Väl där inne, ja, det var minst sagt livat. Mycket folk är kanske en underdrift – det var trångt, stimmigt och lite kaosigt. Folk ...

Läs mer

Sommaren som får själen att andas

mars 21, 2026

Sommaren har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Det är som om hela livet får en annan rytm när ljuset dröjer sig kvar långt in på kvällen och morgnarna vaknar mjukt, utan brådska. Redan när våren börjar smyga sig på, när de första lite varmare vindarna letar sig fram, börjar längtan. Längtan efter solens värme mot huden, efter att få släppa taget om lager på lager av kläder och istället svepa in sig i tunna, lätta sommarkläder som rör sig med vinden. Det är något nästan magiskt med den där första riktigt varma dagen. När man kan öppna altandörren på vid gavel och låta sommarluften fylla hela huset. Luften känns annorlunda då – lättare, mjukare, som om den bär med sig ett löfte om allt det där som väntar. Doften av nyklippt gräs, ljudet av fåglar som sjunger utan paus, och det där stilla bruset av liv som pågår överallt. Och så baden. De där spontana stunderna vid sjön när solen står högt och vattnet glittrar som om det försöker locka en i. Först tvekar man lite – doppar ...

Läs mer

Lugna dagar med familjen

mars 20, 2026

De senaste två dagarna har gått i ett lugnt tempo tillsammans med familjen – precis så där stillsamt och vardagligt som man ibland verkligen behöver. I går tog vi en tur till Växjö tillsammans med svärmor för att handla lite. Det blev faktiskt några fina fynd, även om jag själv inte riktigt var på topp. Jag kände mig seg mest hela dagen och hade inte riktigt den där energin som annars brukar finnas där när man strosar runt i butiker. Men ibland får det vara så också – man behöver inte alltid vara på topp. I dag känns det däremot helt annorlunda. Jag känner mig mycket piggare, och jag undrar om det kanske är solens strålar som gör sitt. Det är något speciellt med ljuset som smyger sig in och ger ny energi. Eller så kan det faktiskt vara så enkelt som att jag har fått sova ordentligt i natt. För en gångs skull vaknade jag inte vid 03, vilket annars nästan har blivit en vana. Det är lite märkligt egentligen, hur kroppen kan ställa in sig på exakt samma tid natt efter natt. En annan liten ...

Läs mer

När kroppen förändras och ingen pratar om det

mars 17, 2026

Det finns en period i livet som smyger sig på. Inte med pompa och ståt, utan mer som en envis liten röst som viskar: “Nu händer det grejer här” Klimakteriet. Och ärligt talat – varför är det ingen som pratar ordentligt om det här? Jag menar, vi får hela paketet när det gäller puberteten. Broschyrer, lektioner, pinsamma samtal. Men klimakteriet? Där är det mest ett: “Du kan få lite vallningar, lite? lite?!" Plötsligt lever man i en kropp som känns… kreativ. En kropp som tänker: “Vad sägs om att bli kokhet mitt i ett möte?” “Eller vakna 03:17 varje natt utan anledning?” Och man bara: “Vi hade ju en överenskommelse??” Det är som att kroppen har bytt operativsystem utan att fråga. Och manualen? Den verkar ha kommit bort i posten. Det här är inte vanlig trötthet. Det är inte “jag sov lite dåligt” -trött. Det är mer: “Jag skulle kunna somna stående i duschen” -trött. Och det konstigaste är att man kan ha gjort… absolut ingenting. Ändå känns det som att man sprungit ett maraton – baklän...

Läs mer

Ett år äldre – men livet fortsätter i samma lugna takt

mars 16, 2026

I dag har jag blivit ett år äldre. Om jag ska vara helt ärlig så känns det inte särskilt annorlunda än i går. Det känns mest som en vanlig dag, inget dramatiskt eller speciellt. Livet rullar vidare ungefär som vanligt, och kanske är det faktiskt precis så det ska vara. Dagen började ändå väldigt fint. Jag blev väckt på morgonen med kaffe på sängen och paket från familjen. En sådan där liten gest som gör att man känner sig både uppskattad och omhändertagen. I paketen låg bland annat en jättefin mugg, och det är något speciellt med sådana presenter. En enkel sak i vardagen som man kommer använda ofta och som varje gång kan påminna om stunden när man fick den. Senare i eftermiddag blir det lite fika tillsammans med svärmor och familjen. Inget stort firande, bara något enkelt och trevligt. Ibland är det just de där små, lugna stunderna tillsammans som betyder mest. Ett samtal över en kopp kaffe, lite skratt och bara känslan av att vara tillsammans. När man blir äldre börjar man också tänka...

Läs mer

En stillhet

mars 14, 2026

Det finns en särskild sorts stillhet i de här stunderna. En sådan där lugn stund när man stannar upp mitt i vardagen och bara låter blicken vila i fönstret. Ljuset faller mjukt över rummet, gardinerna ramar in utsikten och världen utanför känns både nära och lite drömlik på samma gång. Under vintern har man nästan glömt hur mycket ljuset betyder. Hur det sakta kan förändra ett rum, en dag och till och med ett humör. Men så kommer de där första veckorna när solen dröjer sig kvar lite längre på himlen och plötsligt märker man det – hur allt känns lite lättare. Växterna i fönstret verkar känna det också. De lutar sig mot ljuset, blad för blad, som om de hälsar våren välkommen långt innan den riktigt har hunnit fram. Påskliljorna lyser i sina krukor som små gula fyrar av hopp. De är enkla, men ändå så fulla av liv att de nästan sprider energi i hela rummet. Och kanske är det just de små sakerna som gör våren så speciell. Inte de stora förändringarna, utan de där nästan omärkliga detaljerna...

Läs mer

När födelsedagar förändras – men värmen finns kvar

mars 14, 2026

Tänk att i övermorgon är det min dag. Min dag att fylla år. Det känns nästan lite overkligt hur snabbt tiden går. När jag tänker tillbaka på hur mina födelsedagar brukade vara när jag var liten, så dyker det upp så många fina minnen. Pappa, farfar och farbror med familjen samlades för att fira mig. Det blev paket, tårta och skratt runt bordet. Ibland kanske vi åkte iväg någonstans för att fira lite extra, eller så blev det en riktigt god fika tillsammans. Det var liv och rörelse, många röster, och en känsla av att dagen verkligen var speciell. Nu ser födelsedagarna lite annorlunda ut. Inte sämre – bara annorlunda. Numera firar jag ganska lugnt tillsammans med den närmaste familjen. Det blir kanske kaffe och något gott till, men inte så mycket mer än så. Och det är egentligen helt okej. Livet förändras, och med det förändras också hur vi firar våra dagar. Samtidigt finns det förstås en liten önskan i hjärtat. Jag kan ibland drömma om att få huset fullt igen – fullt av barn och barnbarn...

Läs mer