Nettans Ventil

I måndags drog vi till världens bästa lekpark – naturen. Tyra ville doppa fötterna i sjöarna vi besökte. Först var det kallt, men efter en stund tyckte hon bara att det var skönt. Så mysigt att se hennes glädje.  I går kom svärfar hem från sjukhuset, och det var så skönt att se honom hemma igen. Snart bor vi dessutom grannar, det känns helt galet att det är så nära nu. Om en vecka börjar vi förhoppningsvis flytta över lite grejer till lägenheten. Det är planen i alla fall, sen får vi se om allt går som tänkt. I går var jag också hos läkaren på kontroll, men fick inte riktigt det besked jag hoppats på. Jag har en inflammation i en liten muskel under nyckelbenet.  Nästan osynlig, men jeflar vad ont den gör. Jag kan knappt ta på mig överdelar utan att det smärtar i axeln och överarmen. Nu blir det värktabletter i en vecka, och hjälper inte det får vi se vad nästa steg blir. 

Jag är inte särskilt bra på att bara acceptera ytliga svar. När något intresserar mig vill jag förstå det på djupet — varför människor fungerar som de gör, varför vissa saker känns rätt eller fel, och vad som egentligen händer under ytan. Jag tänker mycket. Ofta mer än jag visar. Mina frågor handlar sällan bara om att få information. De handlar oftare om att skapa klarhet, förstå sammanhang och hitta mening. Jag vill inte bara veta vad människor tycker — jag vill förstå varför de tycker så. Jag är både analytisk och känslomässig Jag har en sida som analyserar, observerar och försöker förstå logiskt. Men jag känner också mycket, jag lägger märke till stämningar, små förändringar i människors beteenden och sådant som många missar. Ibland kan jag förstå hur någon mår innan personen själv säger något. Det gör att jag både kan vara rationell och väldigt emotionellt medveten samtidigt. Och ibland är det en ganska intensiv kombination att bära på. Jag gillar äkthet Jag har svårt för falskhet,...

Efter samtal med Tyras lärare har vi nu tagit steget vidare mot en utredning för att se om vår lilla skatt behöver extra stöd och hjälp för att klara vardagen – både i skolan och hemma. Vi misstänker att det kan finnas en grad av ADHD, men vi vet inte. Och det är just därför en utredning behövs. Skolan kommer att skicka in en remiss, och vi hoppas att det kan göra väntetiden lite lättare. Samtidigt vet vi hur det ser ut idag – det är många barn och ungdomar som behöver hjälp, men som tyvärr inte alltid får den i tid. Tyra går just nu i ettan och ska snart börja tvåan. Det känns viktigt att fånga upp henne redan nu. Nu när hon fortfarande är liten, öppen och mottaglig för stöd, verktyg och nya sätt att förstå sig själv och sin vardag. För inget barn ska behöva känna att de ständigt misslyckas med saker som egentligen handlar om att de behöver rätt hjälp. Det är vi vuxna runt omkring henne som har ansvaret. Vi måste se till att hon får de verktyg och det stöd hon behöver. Men sanningen ä...

Så fort våren börjar smyga sig fram händer det igen. Rubrikerna dyker upp i sociala medier, reklam och magasin: “ Så fixar du sommarkroppen.” “Gå ner i vikt innan semestern.” “Träna magen på 30 dagar.” Det är som om hela samhället gemensamt bestämt att våra kroppar måste granskas extra hårt bara för att temperaturen stiger. Och varje år kommer samma fråga: “Har du fixat sommarkroppen?” Mitt svar är enkelt: Ja. Jag har en sommarkropp varje år. För jag har en kropp – på sommaren. Det borde egentligen vara så självklart. Ändå lever vi i ett samhälle där människor får känna skam över att visa sig i shorts, bikini eller badkläder om de inte passar in i ett väldigt smalt ideal. Kroppshetsen finns överallt Vi översköljs ständigt av bilder på hur den “perfekta” kroppen ska se ut. Sociala medier är fyllda av filter, redigerade bilder och människor som visar upp tillrättalagda versioner av sig själva. Reklam säljer inte bara produkter – den säljer känslan av att vi inte duger som vi är. Budskape...

Ganska ofta känns det som att man inte tas på allvar. Som att man pratar, men ingen riktigt lyssnar. Som att ens åsikter väger lite mindre än andras. Och till slut börjar man undra om det faktiskt är så. Det är en speciell känsla – att bli överkörd utan att det ens märks utåt. Man ler, nickar, låter saker passera. Men inuti skaver det. För egentligen hade man något att säga. Något som betydde något. Och ärligt talat, det tär mer än man vill erkänna. Det gör att man börjar hålla tillbaka. Tänker en extra gång innan man säger något. Ibland säger man inget alls. Inte för att man inte har något att bidra med, utan för att man redan räknat med att det inte kommer tas emot. Men där någonstans blir det också en ond cirkel, ju mer man backar, desto mindre plats tar man. Och ju mindre plats man tar, desto lättare blir det för andra att fortsätta köra över en. Inte alltid av illvilja – ofta bara för att dynamiken blivit så. Det är en jobbig insikt, men också en viktig en: Ingen annan kommer auto...

Sköna maj har verkligen gjort entré – och vilken start det blev ändå, trots allt. Vi avslutade April på klassiskt vis med majbrasa på valborgsmässoafton.  Det är något alldeles speciellt med den där känslan: doften av rök i luften, lågornas sprakande och sorlet av människor som samlas för att säga hej då till april och välkomna ljusare tider. Vi passade på att dra några lotter (man måste ju, det hör liksom till!) och hann prata en stund med vänner. Sonen kom också förbi, vilket gjorde kvällen extra fin – särskilt eftersom han ville träffa sin lillasyster, vår lilla TyraMyra. Det är stunder som de där man verkligen vill pausa tiden lite. Brasan var riktigt fin, men som det ofta blir så brann den ner snabbare än man hann tänka. Plötsligt var det dags att runda av och ta oss hemåt igen. Och hemresan? Ja, den gjordes förstås med den berömda Pysen – vårt lilla favorittåg. Det är nästan en tradition i sig vid det här laget. Igår fortsatte familjetemat när vi åkte till svärmor. Där hade ä...

Jag har hört så många fråga hur vi kan välja att flytta från en 3:a till en 2:a, och jag känner att det är dags att förklara hur vi tänker. Så här är det – vi flyttar för att det faktiskt blir bättre för oss som familj. Vi får en billigare hyra, vilket såklart gör stor skillnad i vardagen. Men det handlar inte bara om ekonomin. Vi får dessutom en enorm källare som nästan känns som en gillestuga, och den kan faktiskt inredas till ett sovrum om vi vill. Så även om det på pappret är en 2:a, känns det som mycket mer. Vi får också en liten trädgård – något som betyder jättemycket för oss. Där kan både vi och vår Cleo få mer utrymme att röra oss på, vi kan odla lite själva och Tyra kan äntligen få plats med en studsmatta. Det känns som livskvalitet på riktigt. Det här är vårt beslut. Människor omkring oss får självklart ha sina tankar och åsikter, men vi är nöjda med detta och vi är helt överens om att det här blir bra för oss. Egentligen bryr vi oss inte särskilt mycket om vad andra tycker ...

Nu kan jag äntligen dela med mig av vad som kommer hända framöver här hemma – vi ska flytta! Man kan nästan tro att vi samlar på adresser här i Kosta, men så illa är det faktiskt inte. Det här blir verkligen sista gången vi flyttar. Detta blir vårt sista hem i lägenhetsform, och det känns både stort, spännande och väldigt rätt. Det bästa av allt är att vi inte ska flytta särskilt långt – bara ett stenkast från där vi bor nu, faktiskt bara över gatan. Det känns nästan lite lyxigt att få ett helt nytt hem utan att behöva lämna området vi trivs så bra i. Vi kommer dessutom att bli grannar med svärföräldrarna, i lägenheten bredvid deras. Och ja – det kommer faktiskt fungera riktigt bra! Vi har bott grannar tidigare och det har bara varit positivt för oss. Det känns tryggt, praktiskt och väldigt mysigt att ha familjen så nära. Den nya lägenheten är en tvåa, men med en stor källare som inte ens räknas med i kontraktet. Totalt kommer vi att ha ungefär 104 kvadratmeter att röra oss på, vilket ...

I dag fyller min man år, och det ska såklart firas ordentligt här hemma! I kväll blir det mysigt firande tillsammans med familjen och svärföräldrarna. Det väntar lite gofika, kaffe och kanske någon tårta också – precis som det ska vara när någon fyller år. Men just när det gäller tårta är min man ganska speciell. Hans absoluta favorit är nämligen rysk banantårta, och det är ingen tårta man bara svänger ihop lite snabbt sådär. Den måste beställas i förväg, så tyvärr blir det inte den i dag. Lite synd faktiskt, för när man vet vad favoritstårtan är så vill man ju gärna kunna fixa just den. Men jag tror ändå att kvällen blir både varm, fin och full av firande – det är ju ändå sällskapet som gör mest. Helgen som var, den bara swishade förbi i en jädra fart! Jag hann knappt med känns det som. Ena stunden var det fredag och nästa var det redan söndag kväll igen. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker verkligen att dagarna går extra fort under vårterminen. Det känns som att veckorna ...