Nettans Ventil

I dag har vi faktiskt mest tagit det lugnt eller ja, lugnt och lugnt – vi har i alla fall inte gett oss iväg på några äventyr. Det räknas väl ändå? Vi har handlat, svängt förbi mannens jobb och inte gjort så mycket mer än så. En ganska lagom söndag helt enkelt.  Hemma har det ändå hänt lite grejer. Två av våra fina hyllor har kommit upp i vardagsrummet! Fler ska upp, men skruvarna tog tyvärr slut, så det får vänta lite. Men oj så bra det blev redan nu – rummet känns både större och luftigare. Jag är så nöjd. Utanför fönstret fortsätter snön att falla, mer och mer. Jag längtar verkligen efter sol och vår nu, men samtidigt, snart är det sportlov, och då kanske barnen vill ha snö att leka i. Så okej då – snön får stanna tills dess. Men efter sportlovet tycker jag faktiskt att den kan försvinna. Kroppen däremot lever sitt eget liv just nu. Järntabletterna spelar mig ett spratt och yrseln kommer och går. Eller är det blodsockret som spökar? Jag ska i alla fall be läkaren titta på det nä...

Vilken otroligt vacker dag det har varit – solsken och klarblå himmel som nästan lurar en att tro att våren är nära. Det är så skönt ute, även om kylan gör sig påmind när vinden drar förbi och nyper i kinderna. I dag gick turen till Tingsryd. Vi besökte en ny loppis som verkligen var mysig, full av saker och dessutom massor av kunder – helt klart en populär plats. Jag hittade ett nytt vinglas, nästan identiskt med det som gick sönder vid jul, vilket kändes som ett litet men väldigt trevligt fynd. Tyra hittade i sin tur en söt katt som hon köpte för egna pengar hon fått av farmor. Stoltheten i hennes ögon var värd allt. Efter loppisen åkte vi vidare till Börjes. Där blev det både fika och lite handling innan vi styrde bilen hemåt igen. En sån där dag som bara flyter på i lagom tempo och känns precis rätt – en helt perfekt lördag för oss. Solen skiner fortfarande ute, trots att luften är kylig. Varje gång man går ut med Cleo försöker man stanna upp och njuta av solstrålarna som ändå värm...

Snön faller tungt utanför fönstret och vardagen känns som ett pussel där bitarna aldrig riktigt ligger still. Vår åttaåring ska iväg. Det ska packas, kläs, påminnas, väntas. Jag suckar tyst, stressen kryper under huden. Men så händer det. En fråga som kommer mitt i allt: “Tror du det snöar lika mycket överallt?”  Åtta år och redan full av tankar. Föräldraskap i det lilla Föräldraskap är sällan de stora ögonblicken, det är de små. Att dra upp en dragkedja hela vägen. Att lyssna på en berättelse som börjar i skolan men slutar i rymden. Att stå i hallen med blöta skor och inse att det här, just nu, är livet. Jag vill ofta skynda. Vidare. Till nästa punkt. Men ett barn på åtta år lever inte så. Hon är här. I snön. I tanken. I stunden. Värme i vinterkylan När vi kommer in i skolan slår värmen emot oss. Röda kinder, kalla händer. Den där handen letar sig automatiskt in i min. Som om det inte finns någon tvekan om att det är där den hör hemma. Och jag tänker: "Hur många gånger till komm...

Föräldraskapet förändras den dag barnet börjar skolan. Plötsligt handlar livet inte längre bara om sömnbrist och välling, utan om scheman, veckobrev och känslan av att ständigt ligga ett steg efter. Morgnarna är ett kapitel för sig. Väskor ska packas, kläder ska godkännas och någon kommer alltid på – exakt när skorna är på – att det är idrott, utflykt eller temadag. Allt sker i ett tempo som hade gjort vilken logistikchef som helst imponerad, men utan manual eller introduktion. Skoldagen sammanfattas ofta med ett lakoniskt “bra”. Inga detaljer. Inga ledtrådar. Ändå vet man, någonstans mellan raderna, att mycket har hänt. För bakom det korta svaret ryms nya kunskaper, vänskaper, konflikter och små segrar som barnen ännu inte har orden för. Läxorna blir snabbt en familjeangelägenhet. Barnet kämpar, föräldern försöker förklara, och båda inser att tålamod är en färskvara. Det är inte alltid resultatet som räknas, utan stunden då man sitter tillsammans och försöker förstå – varandra lika my...

Idag har varit en sådan där dag som får gå i lugnets tecken. En dag hemma, med mys och fokus på att försöka bli av med förkylningen. Tyra har varit lite snorig, så hon fick stanna hemma och ladda batterierna tillsammans med mig. Ibland är det precis det som behövs – vila, närhet och ingen stress. Själv har jag haft ett tungt huvud och känner att spänningshuvudvärken är på väg, men jag har tagit tabletter så förhoppningsvis släpper det så småningom.  Jag har också börjat äta mina järntabletter igen, så förhoppningen är att orken och den där ständiga tröttheten ska ge med sig snart. Kärringhettan är däremot fortfarande kvar och gör sig påmind lite då och då. Just nu, ihop med förkylningen, känns den extra jobbig – även om jag samtidigt fryser mer än vanligt. Kroppen är verkligen lite förvirrad just nu. Igår fick jag ändå något väldigt positivt besked: jag fick veta var jag ska ha min praktik. Det blir på daglig verksamhet i Lessebo, och det ska bli riktigt intressant! Det känns rolig...

“Det är inte berget vi besegrar, utan oss själva.” — Sir Edmund Hillary Hillary påminner oss om att de största hindren ofta sitter inom oss: rädsla, tvivel och bekvämlighet. När vi jobbar igenom dem blir även de yttre utmaningarna mer hanterbara.

Klimakteriet är den period i livet då äggstockarnas produktion av hormoner – främst östrogen och progesteron – minskar. Mensen blir oregelbunden och upphör så småningom helt. Man brukar dela in klimakteriet i tre faser: Förklimakteriet (perimenopaus) – mensen börjar förändras, symtom kan uppstå Menopaus – den sista mensen (fast den kan konstateras först efter 12 månader utan mens) Efter klimakteriet (postmenopaus) – hormonnivåerna är stabilt låga Viktigt att veta är att symtomen ofta börjar flera år innan mensen slutar. Vanliga symtom Klimakteriet ser olika ut för alla, men vanliga symtom är: Värmevallningar och svettningar, särskilt nattetid Sömnproblem Humörsvängningar, oro eller nedstämdhet Hjärndimma, minnes- och koncentrationssvårigheter Minskad sexlust Torra slemhinnor (underliv, ögon, mun) Led- och muskelvärk Trötthet. Många blir lättade när de förstår att symtomen faktiskt hänger ihop med hormoner – och inte är “inbillning” eller ett personligt missly...

Stod på loppis i dag i Folkets Hus, men fick tyvärr inget sålt. Eller ja… nästan inget. För det komiska i allt var att så fort jag lade ut en väska på Vinted så blev den såld. Alltså, tajmingen. Man får skratta åt det, annars blir det bara surt. Jag tror faktiskt att vi hade flera saker emot oss. Vädret till exempel – grått, kallt och inte direkt inbjudande. Och januari är ju känd som en “fattig” månad. Även om det är lönehelg så känns det som att många ändå håller hårt i pengarna. Folk tittar, men köper inte. Mitt eget mående har också varit lite sådär. Jag misstänker att mitt järnvärde kan spela in, och dessutom krånglar öronen.  Har haft lock för öronen ett tag nu. Jag hör, men det är nedsatt, troligen på grund av förkylning och kanske även vaxpropp. Försökte spola öronen i går, men nja – det gav inte så mycket. Kanske måste göra det flera gånger, eller helt enkelt ta hjälp. Helgen då? Den har verkligen sprungit iväg. Alldeles för fort. Vi har egentligen inte gjort s...

“Små steg i rätt riktning kan bli den största förändringen i ditt liv.”— okänd Man underskattar lätt kraften i det lilla. Kontinuitet slår intensitet, och det som känns obetydligt idag kan vara avgörande imorgon.