Nettans Ventil

Det finns en särskild sorts trötthet som bara vintern kan skapa. Den som smyger sig in i axlarna efter ännu en morgon i mörker, ännu en dag av kalla vindar och skor som alltid är lite blöta. Snön som först kändes mjuk och magisk ligger nu mest som ett grått täcke över allt som en gång var färg. Och ändå. Något håller på att hända. Det börjar nästan omärkligt. En ljusare himmel när klockan passerar fyra. Ett dropp från taket som inte fanns där förra veckan. Och så – plötsligt en morgon – ett försiktigt kvitter. Som om någon testade mikrofonen innan konserten börjar. Fåglarna vet något vi försöker minnas: att allt går i cirklar. Att kyla inte är ett slut, bara en paus. Att det som känns stillastående i själva verket laddar om. Man börjar längta efter saker som nästan känns overkliga i februari. Sol som värmer kinderna. Grusiga trottoarer som sakta blir torra. Jackor som lämnas hemma “bara för att testa”. Första kaffet utomhus, lite för kallt men ändå perfekt. Våren är inte här än. Men de...

Ibland behöver man bara stanna upp, andas och ge sig själv lite kärlek.  Jag vill dela med mig av tips på  ansiktsmasker och små husmorstips som faktiskt fungerar. Perfekt när man vill känna sig piggare, fräschare och bara skämma bort sig själv lite extra. Morgonritual : Starta mjukt Börja dagen långsamt. Sov ut lite extra, drick ett glas varmt citronvatten eller te, tänd ett ljus och spela lugn musik. Ansiktsmask & ögonpyssel Inget spa utan masker! Några favoriter är helt enkla, hemmagjorda och budgetvänliga: Yoghurt + honung – återfuktande och lugnande Avokado + honung – superåterfuktande och ger glow Grönt te + aloe vera – mot puffighet och trötta ögon. Till detta kan man  lägga till kalla tepåsar eller skedar under ögonen i 5–10 minuter – ett gammalt husmorsknep som faktiskt funkar mot mörka ringar och svullnad. Massera ansiktet lite lätt under tiden för extra cirkulation. Body-mys: varmt bad och scrub. Efter ansiktsmasken k...

I dag var en sådan där dag som påminner mig om hur stor skillnad rätt person kan göra. Min man träffade vår läkare i morse, och senare var det min tur. Jag måste bara säga: vilken otrolig läkare. Så grundlig, så noggrann – och framför allt, han lyssnar. På riktigt. Under besöket kom vi fram till att jag troligen har fått ansträngningsastma, så jag fick medicin för det.  Dessutom fick jag medicin för klimakteriet – ja, nu har jag tydligen klivit in i den fasen i livet. Det känns märkligt, men samtidigt skönt att få hjälp och förstå vad som händer i kroppen. Som om det inte vore nog visade det sig att jag har högt blodtryck som han vill utreda vidare. Så i morgon ska jag tillbaka för provtagning – och passa på att spola öronen också. Full service, minst sagt. Men det som verkligen stannade kvar hos mig är känslan efteråt. Den där ovanliga känslan av att någon faktiskt vill gå till botten med min hälsa. Att jag inte bara är ett snabbt ärende mellan två patiente...

Ibland kommer den där känslan smygande: att kroppen jobbar emot en istället för med en. Den senaste tiden har jag verkligen känt det så. Tröttheten som aldrig riktigt släpper, energin som är spårlöst borta och en känsla av att något i systemet är ur balans. Jag har bokat läkartid för att försöka reda ut om jag är i klimakteriet eller om det är något annat som spökar. Innerst inne misstänker jag att det är klimakteriet – jag är ju i den åldern nu – men samtidigt vill jag få det bekräftat och utesluta annat. Det känns viktigt att ta kroppen på allvar istället för att bara gissa. På torsdag ska jag dessutom tillbaka till vårdcentralen för att spola öronen. Just nu hör jag nästan ingenting på höger öra och det ringer konstant. Det är märkligt hur något så “litet” kan påverka så mycket i vardagen. Att inte höra ordentligt gör en både trött och frustrerad. Allt det här får mig att inse att min kropp kämpar. Och kanske är det min tur att börja kämpa för den istället. Lyssna mer. Ge den det de...

Ibland stannar jag upp mitt i vardagen och slås av hur otroligt rik jag är – inte i pengar eller saker, utan i människor. Min familj. Mitt hjärta som går runt utanför kroppen varje dag. Min man, Jani . Min trygghet, min bästa vän och min partner i allt. Tack för att du står stadigt när livet blåser, för att du får mig att skratta när jag är trött och för att du alltid påminner mig om vad som är viktigt på riktigt.  Vi är långt ifrån perfekta, men tillsammans är vi ett team som klarar mer än jag någonsin trodde var möjligt. Jag är så tacksam över att få dela livet med dig. Och våra fantastiska barn – Linnéa, Rasmus, Idun och Tyra. Ni är fyra helt unika små världar som fyller vårt hem med liv, kaos, skratt, frågor, bråk, kramar och kärlek i en enda stor virvelvind. Linnéa , din klokhet och ditt stora hjärta imponerar på mig varje dag. Rasmus , din energi och humor får hela huset att le. Idun , din nyfikenhet och ditt mod gör...

En av de där små sakerna som plötsligt känns väldigt stora i föräldraskapet hände oss nyligen. Vi misstänker att Tyra reagerar på morötter, och har fått rådet att tills vidare undvika dem. I dag var första gången hon åt rå morot och sa att det kliade i munnen stannade världen upp lite. Det är något särskilt med när ens barn reagerar på mat – allt inom en vill bara att det ska vara tryggt och enkelt. Efter kontakt med vården fick vi rådet att pausa morötter och vara uppmärksamma. Samtidigt känns det så märkligt att något så vardagligt som en morot plötsligt blir något man måste tänka på. Så just nu lär vi oss. En liten justering i vardagen – men också ännu en påminnelse om hur mycket man växer in i rollen som förälder, bit för bit. Vi har också meddelat både skolköket och Tyras lärare så att inget ska råka hända när hon är i skolan. Det känns skönt att veta att de har koll. Och mitt i allt detta är vi lite extra tacksamma över att storebror Rasmus faktiskt jobbar i köket som levererar s...

“Gör det du kan, med det du har, där du är.” – Theodore Roosevelt Det här citatet påminner om att vi inte behöver perfekta förutsättningar för att börja. Små steg, här och nu, med de resurser som finns – det räcker långt och är ofta början på något större.

Vilken härlig dag vi haft!  Vi började med en sväng till Grand Samarkand där butikerna hade öppet som vanligt – men i gångarna var det dessutom loppis i full gång. Alltså hur kul? Det blir ju en helt annan känsla när man kan fynda lite överallt mellan butikstoppen. Tyra gjorde riktiga kap. Hon köpte suddgummi och en Pokémon-figur, och dessutom fick hon med sig en liten gubbe och en otroligt fin jacka. Hon var så nöjd hela dagen – och det är ju halva nöjet med loppis, att hitta små skatter man inte visste att man letade efter. Efter vår loppisrunda tillsammans med farmor satte vi oss på ett mysigt café i köpcentret och fikade. Sånt där lugnt fikahäng som verkligen sätter guldkant på dagen. Sen åkte vi hem, lagade lite god mat och landade i soffan. Nu sitter vi och tittar på Farmen, den enda serien jag och mannen faktiskt följer tillsammans. Alltså den här säsongen - vilka människor.  Man blir ju nästan irriterad ibland – men då har TV4 verkligen lyckats. Och ärligt talat, hade ...

“Vi lider mer i fantasin än i verkligheten.” – Seneca Poängen är att mycket av vår oro skapas i våra egna tankar. Vi föreställer oss problem, katastrofer och misslyckanden som ofta aldrig inträffar. Citatet påminner oss om att inte låta fantasin skapa onödigt lidande – verkligheten är ofta mildare än våra rädslor.