Nettans Ventil

Helgen är förbi och vardagen har smugit sig på igen. Rutinerna är tillbaka, väckarklockan ringer tidigt och kaffekoppen känns lite extra nödvändig på morgonen. Men vilken mysig helg vi hade ändå!  Vi gick på höstmarknad, njöt av god mat och såg riktigt bra filmer tillsammans. Det är något speciellt med att få varva ner, ta dagen som den kommer och bara vara nära varandra. Jag älskar sådana helger – utan stress, med mycket skratt och varm gemenskap. I morgon och på onsdag väntar jobb för min del, korta pass men ändå tillräckligt för att få lite vardagskänsla igen. Tyra ska vara på fritids, vilket hon verkligen trivs med, och Cleo får vara hemma själv de där få timmarna. Vi ska försöka se om någon kan gå ut med henne en eller två gånger i morgon – hon gillar ju sina promenader och lite sällskap under dagen.  Hösten har verkligen tagit sitt grepp nu. Minusgrader på nätterna och kylig luft när man stiger upp på morgonen. I dag åkte mössan på – jag fryser så...

Nu känns det verkligen som att helgen har börjat på riktigt! I går kom min son förbi en stund och det var så härligt att ha honom här. Han lekte med Tyra och Idun, och huset fylldes av skratt och stoj. Det är något alldeles speciellt med att se syskonen umgås och hitta på egna små lekar – man blir varm i hjärtat av att bara titta på. I dag väntar en fullspäckad dag, framför allt för Tyra! Det är nämligen skolfoto i skolan på förmiddagen, och hon har redan noggrant valt kläder och borstat håret extra länge framför spegeln. Hon vill att allt ska bli perfekt på bilden (och vem minns inte den känslan när man var liten?). Men det som hon pratar mest om är kvällens halloween-disco 🎃✨ Hon ska klä ut sig till en i K-pop-stil – något hon själv har planerat in i minsta detalj. Vi har haft lite glitter, färg och accessoarer framme hela veckan, och nu är hon så otroligt spänd. Hon älskar maskerader, och just halloween är något hon ser fram emot varje år. Jag älskar att se hennes ögon ...

Ibland känns det som att livet tar ett steg fram och två tillbaka. Jag hade verkligen hoppats att kommunen skulle kunna tacka ja till erbjudandet från Arbetsförmedlingen om nystartsjobbet – men det blev ett nej. Ersättningen var helt enkelt för låg, sa de. Och där stod jag igen, på ruta ett. Det känns som ett slag i magen om jag ska vara ärlig. Jag hade sett fram emot att få en riktig chans, något stabilt att bygga vidare på. Nu finns kanske möjligheten att hoppa in som vikarie igen, och visst, det är något – men det känns ändå tungt. Det blir inte riktigt samma sak när man trodde att man var på väg någonstans, och så stannar allt upp. Men jag tänker inte låta det här dra ner mig helt. Okej, idag får jag vara lite låg, det får man vara. Men de kommande dagarna ser jag fram emot. Min pappa, hans sambo och min mellersta dotter kommer hit och stannar några dagar. Det ska bli så fint att få ha familjen samlad igen – skratta, prata, bara vara. Så jag tar dagen som den kommer. Andas in lugne...

Det här inlägget kommer från hjärtat. Jag skriver inte för att få medhåll eller sympati, utan för att få ur mig det som länge legat och skavt. För många år sedan valde jag att utesluta vissa närstående ur mitt liv. Det var inget lätt beslut, men det fanns en händelse som gjorde att jag helt enkelt inte orkade längre. Senare har jag även sagt upp kontakten med en annan närstående, av helt andra orsaker. Livet tar ibland oväntade vägar, och ibland måste man välja sig själv för att kunna må bra. Men det finns en sak jag inte kan blunda för. När någon blir bortvald — någon som inte gjort något fel, någon som faktiskt försöker, som vill umgås med sin familj, som skickar meddelanden men nästan aldrig får något svar tillbaka — då gör det ont. Då reagerar jag. För ingen människa förtjänar att känna sig osynlig eller oönskad, särskilt inte när allt de gör är att försöka hålla kontakten. Jag tänker inte nämna några namn. De som känner till situationen vet ändå vilka jag syftar på. Det handlar in...

Helgen susade förbi i en virvel av skratt, samtal & gemenskap. Det har varit en sådan där helg som man bär med sig lite extra länge i hjärtat – fylld med värme, närhet & kärlek. Vi har umgåtts med familjen & med min mans faster, & det har verkligen varit så fint att få tid tillsammans. Vi satt länge och pratade om allt mellan himmel & jord, drack kaffe, åt god mat & delade minnen. Det är något speciellt med de där stunderna när tiden får stå lite stilla & man bara får vara – utan stress, utan måsten. Igår tog vi en tur till en loppis, vilket alltid är ett litet äventyr i sig. Det är något charmigt med att gå runt bland alla prylar & försöka hitta små skatter som väntar på ett nytt hem. Den här gången hittade vi faktiskt två nya tomtar till julen – jag blev så glad! Jag älskar när man hittar just de där små sakerna som får hemmet att kännas extra personligt. Vi hittade också en fin present till min mans faster, som jag tror hon tyckte väldigt mycket om. N...

Det finns få saker som ger så mycket ro i själen som ett nystädat hem. I går gick jag runt med städenergin på topp – plockade, dammsög, torkade & rullade tillbaka mattorna på sina platser. Det är som att hela huset andas lättnad när det blir rent och fint igen. Det doftar fräscht, allt känns lugnare & man kan liksom andas ut på riktigt. Som grädde på moset fick jag jättefina rosor av mannens faster i går kväll. De står nu i en vas i bokhyllan & sprider både färg & glädje. Än så länge har katterna faktiskt låtit dem vara – jag håller tummarna att det får fortsätta så! I dag väntar en riktig myskväll. Vi får gäster från Norrköping & bjuder på middag här hemma. På menyn står älgfärsbiffar med rostad potatis & morötter, & så en kantarellsås till – det känns som höst på en tallrik. Jag älskar de där middagarna när man dukar fint, tänder ljus, & dofterna från köket blandas med sorlet av prat & skratt. Det är något så hemtrevligt ...