Nettans Ventil

Jag gjorde det, jag lyssnade och diskuterade med min man. Jag lyssnade på kroppens signaler i dag och sa ifrån mig allt i dag, ska dock studera hemifrån. I alla fall det jag orkar. Jag måste börja lyssna på kroppen mer, inte hjärnans röst men kroppens röst. Jag kan inte göra allt men jag kan göra någonting. Ska även lära mig att inte ta åt mig av allt alla andra säger utan bara ta det med en nypa salt och göra min grej oavsett.  Det är dock väldigt svårt men jag lär mig för varje dag som går och jag tror att jag är på god väg att bli  bättre på det. Jag lyssnar och diskuterar med min man och oftast är det han som får mig på bättre tankar och får mig att inte lyssna på andra så mycket om vissa saker.  Som i dag tex när min kropp bara skriker åt mig att - "Bromsa!!, det är för mycket nu" - Om jag någonsin ska bli kvitt denna täppa och hosta måste jag välja att ta en dag där jag bara tar hand om mig själv och försöker bli kry, jag vet att hostan kan sitta i en lång tid men ...

Det är mycket hemstudier i skolan nu. Mycket av läsandet sker hemma genom Classroom på webben, och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vad jag tycker om det. Å ena sidan är det skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro. Å andra sidan tycker jag faktiskt att det är enklare att studera när man är på plats i skolan. Där blir det mer struktur och fokus automatiskt, medan det hemma är lättare att bli distraherad av allt runt omkring. Jag försöker ändå läsa hemma, och det går ganska bra. Ofta sitter jag några timmar, tar en paus, och fortsätter en stund till. Men ibland märker jag hur fokus försvinner, och då får man till slut bestämma sig för att avsluta för dagen istället för att bara sitta och stirra. Den här gången har jag ett tydligt mål: att klara utbildningen med godkänt. Jag försöker att inte ställa för höga krav på mig själv, utan ta en dag i taget.  För mig handlar det just nu mer om att ta mig igenom än att prestera perfekt – och det känns faktiskt helt okej.

Hur jag klär mig när jag lämnar mitt barn på skolan säger ingenting om vem jag är som person. Det visar inte min personlighet, mitt hjärta eller mina värderingar. Min personlighet sitter inte i mina kläder – den sitter på insidan av mig. Jag släpper inte in så många människor inpå livet. Jag väljer själv vad jag vill dela med mig av och vad jag vill visa för omvärlden. Det finns alltid människor som tror sig veta vem jag är, som bildar sig en uppfattning utan att egentligen känna mig. Men sanningen är att det är ytterst få personer som verkligen vet vem jag är på djupet. Jag gillar kläder. Jag gillar färg, svart, vitt och jordnära toner. Men ibland orkar man inte “klä upp sig”. Ibland väljer man det enkla, vardagliga och bekväma. Jag klär mig i det jag tycker är snyggt och det som känns bra för mig. Bekvämlighet går före andras åsikter. Jag bryr mig inte om vad andra tycker om min stil, hur jag ser ut eller hur de anser att jag borde klä mig. Det är faktiskt inte mitt problem – det är ...

Det var en otroligt vacker morgon, men bitande kall. Solen var på väg upp samtidigt som månen fortfarande lyste på himlen. En sådan där stund som får en att stanna upp och bara ta in allt. Den här gången fick Cleo stanna hemma när jag gick till skolan. Hennes små tassar klarar helt enkelt inte av kylan som är just nu, och det kändes tryggast så. Tidiga morgnar blir det nu när jag har börjat skolan igen. Tyra får långa dagar i skolan, men det får jag också. Vi kommer nog vara rejält trötta på kvällarna tills vi hittar våra rutiner. Det kommer bli tufft, men det fixar vi nog tillsammans. Jag tycker faktiskt att det är intressant att gå i skolan igen. Dels för den sociala biten, men också för att få nya kunskaper, nya erfarenheter och nya utmaningar i livet. Jag hoppas verkligen att jag ska klara av detta den här gången.

 Dagens citat: " Det är inte bristen på tid som är vårt problem utan bristen på fokus" - okänd Kort förklaring: Citatet påminner oss om att det ofta inte handlar om hur mycket tid vi har, utan hur vi väljer att använda den. När fokus finns blir även korta stunder meningsfulla. 

Dagens citat: “Vi ser inte saker som de är, vi ser dem som vi är.” — Anaïs Nin Förklaring: Citatet påminner oss om att vår uppfattning av världen färgas av våra erfarenheter, rädslor och värderingar. Det vi tolkar som “objektivt” är ofta ett filter av vårt inre liv. Att bli medveten om detta kan göra oss både ödmjukare och mer öppna för andras perspektiv.

När jag var 17 år upptäckte sjukvården att jag hade skolios, en sned ryggrad. Jag fick en korsett som skulle hjälpa till att räta upp ryggen. Jag använde den i ungefär ett halvår – sedan blev jag gravid, och där tog den behandlingen slut. Jag har sedan dess lärt mig att leva med min rygg och med de ständigt spända musklerna. Spänningarna sitter på min vänstra sida och är något jag kommer att leva med resten av livet. Det är inget som går över. Jag lever med värk dygnet runt. Oavsett hur många gånger jag har sökt vård får jag idag ingen hjälp. Sjukvården menar att det “bara” rör sig om mjukdelsskador. För mig är det långt ifrån “bara”. År 2003 råkade jag ut för en bilolycka som gjorde att min höft hamnade snett, vilket inte direkt förbättrade situationen.  År 2019 drabbades jag dessutom av diskbråck/lumbago, och smärtan från det finns fortfarande kvar. Som om inte det vore nog har jag numera även början till  artros. Det här är mitt liv. Ett liv jag inte valde, ...

Det finns en saknad i mitt inre som jag önskar kunde bli sann, men som jag vet aldrig kommer att ske. Under hela min barndom var vi alltid på landet när sommaren kom, och jag älskade det. Där fanns vår underbara sommarstuga, belägen intill en kohage. Ett garage fyllt med brädor och allehanda ting, en snickarbod som min farfar rådde över, en gäststuga intill – och ännu en fristående gäststuga lite längre bort. Allt kändes tryggt, levande och självklart. Jag minns mina somrar där som om det vore i går. Det var där jag lärde mig att gå. Där jag tog mina första cykelturer och gungade högt mot himlen. Det var på landet jag lärde mig allt jag kan om blommor, naturen och livet på bondgården. Trots att jag var ett så kallat betongbarn, uppvuxen i stan, var det på landet jag hörde hemma. Jag var ofta hos bonden och hjälpte till. Jag umgicks med både människor och djur, och älskade att stå vid kohagen för att se om det fanns några kor eller kalvar som man kunde klappa. Det var en enkel lycka, me...

I dag var det första skoldagen för både mig och Tyra, och jag kan glatt säga att det gick bra för oss båda två. Det är alltid lite pirrigt med en ny start, men känslan efteråt var mest positiv och förväntansfull. Jag fick nya erfarenheter och kunskaper redan första dagen. Bland annat fick jag en skoldator, vilket gör att jag kan studera via webben både när jag är i skolan och hemma.  Jag ska vara på plats i skolan två dagar i veckan, resten av tiden kommer jag att studera hemifrån och arbeta med olika uppgifter på datorn. Det känns som ett upplägg som kommer passa mig bra. Min utbildning håller till i tre olika hus, så det blir en del spring mellan lektionerna. Som tur är finns det tid för förflyttningarna, och alla har förståelse om man skulle komma lite sent – särskilt nu när snön ställer till det ibland. Det känns tryggt att mötas av tålamod och förståelse. Tyra är på fritids både på morgonen och eftermiddagen de dagar jag är i skolan och när  pappa/mannen jobba...