Nettans Ventil

I går blev det riktigt tufft här hemma. Ett sådant där dygn som man helst hade velat slippa uppleva, men som ibland bara sköljer över familjen utan förvarning. Det började med ett mindre tjafs med Tyra, men slutade i ett fullständigt kaos med storasyster. Skrik, panik, tårar och känslor som svämmade över åt alla håll. Till slut blev situationen så ansträngd att storasyster sov hos sonen i natt för att alla skulle få lite andrum. I dag känner jag mig helt slut. Inte bara i kroppen utan också i huvudet och hjärtat. Det känns som att all energi som fanns i vår familj tog slut på en och samma gång. Jag vet inte hur många gånger jag brutit ihop under gårdagen och även under morgonen. När man lever mitt i stormen försöker man hålla ihop för allas skull, men ibland räcker inte krafterna till. Det finns många som aldrig kommer att förstå hur kaosartat livet kan bli när man lever nära någon med en NPF-diagnos. Det är inget man kan förklara fullt ut för den som aldrig upplevt det själv. Det är o...

Nu börjar det äntligen närma sig det efterlängtade sommarlovet! 🌸☀️ Jag börjar känna mig riktigt skoltrött nu, men samtidigt känner jag mig väldigt nöjd över allt jag har åstadkommit under den här terminen. Det har varit en period med både utmaningar och lärorika stunder. Nästa termin kommer nog att bli tuffare, men jag är fast besluten att kämpa mig igenom den också. Tyra längtar också efter sitt sommarlov. På skolavslutningen ska hennes klass sjunga sommarsånger, och jag känner redan nu att den här mamman kommer att bli lite blödig och fälla några tårar. Det är något speciellt med skolavslutningar – så mycket glädje, stolthet och känslor på samma gång. Jag har dessutom köpt en liten present till Tyra som hon ska få när vi möts upp utanför kyrkan efter avslutningen. Jag är nästan lika förväntansfull som hon kommer att vara när hon öppnar den, och jag tror att hon kommer att bli jätteglad. Sommaren ser ut att bjuda på en fin blandning av jobb och ledighet. Jag kommer att arbeta en del...

Vi hade aldrig klarat av de tyngsta delarna av flytten om inte sonen hade kommit och hjälpt oss. Hans hjälp var verkligen guld värd, och vi kan nog aldrig tacka honom tillräckligt för allt han gjorde. Att bära tunga möbler och flyttkartonger är inget lätt arbete, och utan honom hade det blivit betydligt svårare och tagit mycket längre tid. Det känns fint att veta att man har familj som ställer upp när det verkligen behövs. I dag fortsätter jag kämpa på med alla kartonger och säckar som väntar på att packas upp. Det känns som om de aldrig tar slut, men jag försöker ta en sak i taget. Vi kommer nog att få vandra fram och tillbaka mellan den nya och den gamla lägenheten ett tag framöver, eftersom det fortfarande finns en hel del kvar att hämta där. Det är inte helt lätt att tömma en lägenhet själv när mannen arbetar om dagarna, men jag gör så gott jag kan och försöker att inte stressa upp mig alltför mycket. Det kommer att ta tid innan vi känner oss helt hemma här. Allt ska packas upp, mö...

Mitt hjärta går sönder varje gång jag läser om barn som far illa i Sverige. Barn som tvingas bort från den trygga och stabila föräldern och placeras hos en person som skapar rädsla, oro och otrygghet. Barn som skriker efter hjälp men inte blir hörda. Barn som placeras av myndigheter trots att varningssignaler finns där framför alla — men ändå ignoreras. Fallet Albin Hur kan det få fortsätta? Vem skyddar egentligen barnen? Vem lyssnar på barnen? Det finns många människor där ute som kämpar varje dag för dessa barns rättigheter. Människor som försöker få regeringen, myndigheter och beslutsfattare att vakna upp. Som försöker få dem att förstå att barn inte är papper i ett ärende eller siffror i ett system. Det handlar om liv. Om små människor med känslor, rädsla och behov av trygghet. Det finns också professionella människor inom olika myndigheter som faktiskt ser vad som händer. Som ser riskerna. Som ser det mörka som kan ske när barn placeras fel och på fel grunder. Men trots att fakta ...

Det är någonting speciellt med sommaren och bakning. Så fort solen tittar fram, jordgubbarna börjar säljas överallt och kvällarna blir längre så får man nästan ett sug efter att baka något riktigt gott. Sommaren känns verkligen som den perfekta årstiden för fluffiga tårtor, söta bakelser och kladdiga kakor med massor av bär. Det bästa med sommarbakning är nog att det inte behöver vara perfekt. Lite sneda jordgubbar på tårtan, lite för mycket grädde eller en kladdkaka som blir extra kladdig gör liksom ingenting. Tvärtom känns det bara ännu mer hembakat och mysigt. Jag tänkte därför dela med mig av några av mina absoluta sommarfavoriter när det kommer till bakning. Det finns egentligen hur många recept som helst man skulle kunna skriva om, men här är några som alltid går hem hos familj och vänner. Jordgubbstårta / Sockerkakstårta 8–10 bitar Det här är verkligen en klassisk sommartårta som passar till precis allt — midsommar, födelsedagar eller bara en vanlig sommardag när man vill fika l...

I dag fick vi äntligen nycklarna till den nya lägenheten! Det känns nästan lite overkligt att vi äntligen är här efter all väntan. På fredag är planen att försöka flytta så mycket som möjligt så att vi kan börja bo in oss ordentligt. Det kommer dock bli ett riktigt hästlass att flytta eftersom det bara är jag och mannen som kan bära det mesta. Vi hoppas verkligen att någon eller några kanske har möjlighet att hjälpa oss lite i alla fall — det hade gjort enorm skillnad. Samtidigt är det full fart på alla håll. Mannen har åkt till Linköping på utbildning över natten och kommer hem i morgon eftermiddag tillsammans med mellersta dottern. Hon ska stanna hos oss i en vecka för att hjälpa till, vilket känns väldigt skönt. Men innan vi ens kan börja tänka på flyttstädningen är det fortfarande väldigt mycket som måste köras över till nya lägenheten. Mitt i allt detta försöker jag även kämpa på med skolan. Nu dagarna innan sommarlovet är det verkligen tufft och mycket som ska hinnas med. Jag hop...

Jag vet att jag inte har studerat så länge egentligen, men alltså… att plugga som vuxen är verkligen något helt annat än när man var yngre. Då kunde man nästan bara fokusera på skolan och sig själv. Nu ska man få ihop hela livet samtidigt. Man ska hinna plugga heltid, ta hand om hemmet, handla, städa, tvätta och laga mat. Samtidigt ska man vara närvarande som förälder och försöka ta hand om sig själv mitt i allt också. Det är inte konstigt att man blir trött ibland. Jag tycker ändå att jag ligger bra till i skolan och det känns skönt. Jag har koll på det mesta och känner inte att jag halkar efter, men energin är verkligen inte densamma längre. Det är som att huvudet börjar säga ifrån nu. Man blir mentalt trött på att hela tiden behöva prestera, planera och tänka framåt. Och jag märker att både jag och TyraMyra börjar känna av det. Hon längtar efter sommarlov och är skoltrött på sitt sätt, och jag känner exakt samma sak fast som vuxen. Vi räknar båda ner nu. Det ska faktiskt bli otrolig...

Jag har alltid varit överkänslig. Reagerat starkt på händelser, oavsett om det varit något privat eller något som skett i världen omkring mig. Jag känner mycket, tänker mycket och bär ofta med mig både känslor och minnen längre än vad många kanske gör. Jag har nära till tårar. Oftast handlar det om glädje — sådana där stunder som träffar rakt i hjärtat och får känslorna att svämma över. Men jag kan lika gärna känna sorg över något jag ser på ett tv-program eller läsa något som påverkar mig djupt. För vissa kanske det verkar överdrivet, men för mig är det naturligt. Det är så jag fungerar. Och vet ni? Jag har börjat acceptera det mer och mer. Jag är en känslomänniska. En person som känner in människor, stämningar och situationer på djupet. Jag kan förlåta, men såren finns ofta kvar länge. Vissa läker fint med tiden medan andra lämnar ärr som alltid kommer finnas där. Minnena av det som hänt försvinner aldrig helt, även om smärtan ibland bleknar. Samtidigt finns det något fint i att känn...

Alltså wow vilken lördag vi har haft idag. En sån där dag som bara känns varm i hela kroppen när man tänker tillbaka på den. Trots flyttkartonger och trötthet lyckades dagen bli precis sådär mysig och fin som man behöver ibland. Vi började morgonen hemma med att packa lite inför flytten som förhoppningsvis blir av redan veckan som kommer. Det känns både spännande och lite overkligt. Kartonger överallt, saker man glömt att man äger och samtidigt alla tankar om ett nytt kapitel. Mitt i allt packande bestämde vi oss för att ta en paus och göra något tillsammans istället. Så vi packade in oss i bilen och åkte mot ett helt fantastiskt ställe. Mellan Kosta och Lessebo, i lilla Fagerhult, finns ett otroligt mysigt café där man får fika tillsammans med alpackor.  Och alltså… vilka djur !  Så otroligt vackra, lugna och charmiga. De gick runt nära oss medan vi fikade och skapade verkligen en helt speciell känsla. Det blev en sån där stund där man bara stannar upp och njuter. TyraMyra bl...