Nettans Ventil

Hösten är här. Med alla sina vackra färger, kyliga morgnar, mysiga kvällar och alla dessa förbaskade basilusker som verkar följa med på köpet. Dem hade jag faktiskt helst sluppit. Men tyvärr fungerar det ju inte riktigt så. Basiluskerna frågar inte om lov. De bara dyker upp och hälsar på när man minst av allt önskar det.  Jag hade nästan hoppats att hösten skulle ta med sig lite mer förståelse också. Förståelsen för att alla faktiskt inte drabbas lika hårt av förkylningar, magsjukor och andra baciller. Vissa klarar sig ganska lindrigt medan andra blir helt utslagna – och ibland är det barnen som åker på det ena efter det andra. Just nu missar jag lektioner i skolan eftersom jag behöver vara hemma med min dotter. Men jag kan göra uppgifterna hemifrån och därför känner jag mig ändå ganska lugn. Jag tar ansvar för mina studier och ser till att uppgifterna blir gjorda. Proven får jag helt enkelt göra när jag är på plats igen. Jag förstår samtidigt att skolan kanske inte känner sig rikt...

Jaha, sjukstugan fortsätter här hemma.  TyraMyra blev ju sjuk i måndags, så då fick vi stanna hemma i 48 timmar. När hon väl hade varit symtomfri kunde hon gå tillbaka till skolan på onsdagen. Man tänker ju att nu vänder det och att vardagen sakta kan återgå till det normala igen.Men så blev det inte riktigt I lördags kom febern tillbaka. Så hela helgen har gått i sjukstugans tecken – feber, magont och en liten mage som inte riktigt vill vara med. Hon har tack och lov inte kräkts igen, men magen är fortfarande lite lös. I går hade hon 38,4 i feber, så det blir att vara hemma även idag. Det är inte mycket annat att göra än att lyssna på den lilla kroppen och låta henne vila. Det blir mycket soffhäng, vila, vätska och såklart något lätt att äta när hon känner att hon orkar. Själv får jag försöka få ihop studierna hemifrån. Det jag missar får jag helt enkelt ta igen när TyraMyra är frisk igen. Som tur är kan jag komma åt mycket av skolarbetet hemifrån, så jag behöver åtminstone inte k...

Det finns perioder i livet då man undrar vad sjutton det är som händer med kroppen. Man känner knappt igen sig själv, energin går upp och ner som en berg- och dalbana och humöret kan skifta snabbare än det svenska höstvädret. Ena stunden känner man sig som vanligt, nästa stund är man trött, frusen, varm, irriterad eller bara less på precis allting. Välkommen till klimakteriet!  Det här är ett ämne som jag tycker att vi behöver prata mer öppet om. Inte bara viska om det över en kopp kaffe, utan faktiskt våga berätta hur det kan vara. För klimakteriet är så mycket mer än vallningar och utebliven mens. Det kan påverka både kroppen, sömnen, orken, minnet och hur man mår känslomässigt. Och vet ni vad? Vi ska inte behöva skämmas för att kroppen förändras.  Klimakteriet kan kännas väldigt olika från person till person. En del märker knappt av det, medan andra upplever att vardagen förändras ganska mycket. Det kan till exempel handla om: Vallningar och svettningar – när kroppen plötsl...

Vad är det egentligen som händer med vårt älskade Sverige?  Det här är inte det Sverige jag växte upp i. Och det här är inte det Sverige jag önskar att mina barn och barnbarn ska behöva växa upp i. I dag sitter jag här med många tankar, en klump i magen och en oro som är svår att skaka av sig. Samtidigt som Sverige står inför politiska utmaningar och vi nu talar om 19 dagar utan regering, funderar jag på vart vårt land är på väg. Vad händer med tryggheten, framtidstron och tilliten till samhället? Sverige då – ett land där jag kände mig trygg. När jag växte upp kunde man vara ute med sina vänner tills mörkret föll. Vi umgicks, promenerade runt i staden och levde våra liv utan att ständigt behöva fundera över vad som kunde hända runt nästa hörn. Man kunde gå ut ensam utan att hela tiden känna behovet av att titta sig över axeln. Man kunde slappna av och njuta av vardagen. Självklart fanns det brott även då. Det har aldrig funnits något samhälle där allt varit perfekt. Men min upplev...

Jaha då var det sjukstuga här hemma.  TyraMyra började morgonen med uppstötningar, så det var bara att ställa om planerna och inse att det blir 48 timmar hemma och vab. När magen säger ifrån finns det inte så mycket att diskutera. Jag kan ju faktiskt studera hemifrån, vilket är skönt. Även om jag ibland får känslan av att jag varit hemma alldeles för mycket den senaste tiden. Men jag missar åtminstone inga uppgifter, eftersom jag hittar det mesta på Classroom och kan hålla mig uppdaterad med skolan hemifrån. För TyraMyra kan det däremot bli lite långtråkigt. Att vara hemma när man egentligen vill vara i skolan är kanske inte världens roligaste. Så jag får försöka hitta på lite småsaker under dagarna och göra sjukstugan så mysig som det går.  Men reglerna är regler – vi ska vara hemma i 48 timmar efter sista symtomet, så att hon verkligen är helt symtomfri innan hon går tillbaka till skolan. Om allt går som det ska blir det alltså tillbaka till verkligheten på onsdag. Och vet n...

Man känner sig faktiskt ganska ”handikappad” utan två fungerande armar. Inte för att jag plötsligt har glömt hur man gör saker, utan för att så mycket av det man gör varje dag helt enkelt inte fungerar som vanligt. Ta bara det där med att tvätta håret. Hur svårt kan det vara? Jo, när höger axel inte samarbetar får man tänka om. Jag får stå upp och ner och tvätta håret på ett sätt som förmodligen ser helt galet ut, bara för att avlasta axeln. Och det finns så mycket annat. Saker jag tidigare gjort utan att ens tänka på det kräver nu planering, tålamod och ibland hjälp. Att klä på sig, fixa håret, bära saker, sträcka sig efter något eller bara använda högerarmen som vanligt, det är inte längre en självklarhet. Jag saknar faktiskt min högra arm.  Det låter kanske konstigt, eftersom den ju är där. Men den fungerar inte som den brukar. Och nu förstår jag lite mer hur begränsande det kan kännas när en del av kroppen inte fungerar som man är van vid. Jag kan förstås inte säga att jag vet ...

  I dag har verkligen hösten visat sin regniga sida , och det var både grått och trist ute när jag skulle lämna Tyra på skolan. Det riktiga höstrusket har lagt sig som ett täcke över morgonen, vilket gör att man mest av allt bara vill kura skymning inomhus. I dag ska jag ta mig till sjukgymnasten för att följa upp och se vad jag kan göra för övningar nu när jag har fått min kortisonspruta . I går kände jag mig faktiskt riktigt pigg och passade på att sätta upp gardiner, men i dag vaknade jag och kände mig betydligt stelare i kroppen. Det ska bli skönt att få lite professionella råd om hur jag bäst balanserar aktivitet och vila just nu. Mitt i det gråa höstvädret finns det dock något underbart att se fram emot. Om exakt tre månader är det julafton! Det innebär att det bara är två månader kvar tills jag äntligen får börja fira Novent . Det ska bli så otroligt mysigt att börja smygstarta och göra hemmet lite juligt i förtid. Detta blir dessutom vår allra första jul i den här lägenhe...

Jag har redan börjat räkna ner dagarna till Novent och ja, jag vet att det kanske är lite tidigt att tänka på julen. Men jag kan inte hjälpa det – jag älskar den där mysiga känslan som kommer när hösten går över i vinter och hemmet sakta börjar fyllas av jul. I Novent får tomtarna och nissarna börja smyga fram lite tidigare än vanligt. Inte hela julen på en gång, utan lite i taget. En liten tomte här, en ljusslinga där, kanske någon julig detalj som får flytta fram och skapa den där varma känslan. Och här hemma finns det en hel del julsaker om vi säger så. Tomtar, nissar, pynt och allt möjligt som samlats på hög genom åren. Frågan är bara hur sjutton vi ska få plats med allt i vårt nya hem! Vi får helt enkelt se om precis allt får komma fram i år, eller om några tomtar får fortsätta semestra i sina lådor ett år till. Men oavsett hur mycket som kommer fram så längtar jag efter känslan. Levande ljus, mysbelysning, julmusik, doften av jul och ett hem som känns lite extra varmt och ombonat...

Helgen har varit ganska lugn och mysig, och vi fick faktiskt till ett besök på Gekås. Ett av målen med resan var att hitta lite nya kläder till TyraMyra, och det lyckades vi med. Vi hittade en hel del som hon själv gillade och som fick följa med hem.  Jag tror faktiskt att vi får spara och planera in ett besök till framöver, för då behöver vi fokusera lite mer på vintern. Hon har redan skor, vantar och mössa, men jacka och termobyxor behöver nog införskaffas – och kanske en overall också. Det är ju lika bra att vara ute i god tid innan kylan kommer.  Men samtidigt som helgen varit fin så är det en annan del av livet som känns betydligt tyngre just nu. Axeln och tröttheten. Jag börjar faktiskt undra om tröttheten hänger ihop med axeln och all värk. Jag sover till och från om nätterna eftersom jag aldrig riktigt vet hur jag ska ligga. Så fort jag hamnar lite fel börjar det ila ner genom hela armen och då är det bara att försöka hitta en ny position. Kortisonsprutan har hjälpt li...