Nettans Ventil

Idag har varit en sån där riktigt grå dag. Himlen har hängt tungt över allt & solen har inte synts till en enda gång.  Jag känner det direkt i kroppen – huvudvärken som ligger där & maler & tröttheten som gör att allting känns lite segt. Ändå fick jag ett litet ryck & drog igång en snabb städning här hemma. Inget stort, men jag plockade undan lite, gick över ytorna & fick bort det värsta. Det är ändå skönt när det ser lite mer ordnat ut omkring en, även om energin inte räcker till för någon storstädning. Efteråt tände jag några ljus. Bara det där enkla kan göra så mycket – plötsligt blev rummet lite varmare, lite mysigare & jag kunde nästan känna hur jag själv slappnade av en aning.  Jag tror jag behöver den där mjuka belysningen extra mycket dagar som den här, när allt utanför fönstret känns lika färglöst som en gammal svartvit film. Jag försökte även plugga lite, även om det gick trögt. Det blev inte mycket men några sidor är ändå bättre än inget alls...

Idag känns det faktiskt riktigt bra. Jag hade tre saker på min lista som jag verkligen behövde få gjort – jag klarade alla tre. Det är nästan lite ovanligt, för ofta brukar jag antingen skjuta på något lr fastna i småsaker. Men inte idag. Idag flöt det bara på & det känns som en liten seger. Samtidigt börjar huvudet säga ifrån. En dov huvudvärk ligger och lurar i bakgrunden som om kroppen vill påminna mig om att det kanske blev lite för mycket fokus på en gång.  Jag försöker ignorera den men den gör sig allt mer påmind. Kanske behöver jag bara dricka mer vatten lr så är det värmen. Ute är det fortfarande sommarvärme, trots att kalendern visar september. Solen lyser starkt, luften dallrar nästan & jag får känslan av att tiden är lite ur led.  För samtidigt som jag sitter här i värmen, det känns kanske tidigt, men jag märker redan nu hur längtan till julafton växer inom mig.  Det är något speciellt med den dagen – som om allt stannar upp för en stund. Do...

 Det är första september. Solen skiner lågt & mjukt genom fönstret, som om den vet att den inte har så många chanser kvar att värma våra kinder innan hösten tar över på allvar.  Himlen är klarblå, luften är krispig & doftar svagt av äpplen, början på något nytt. En vacker septemberdag, helt enkelt. Perfekt för att börja om. Här sitter jag – redo att studera lr  nästan redo. För sanningen är att jag inte har något material att jobba med än. Inga uppgifter har kommit fram än. Jag har en tom skrivbok, ett nytt konto i mitt planeringsverktyg, & en penna som känns oväntat tung för att inte ha skrivit något än. Det är lite ironiskt: jag har gjort mig redo för en nystart men glömt att nystarten också behöver innehåll. Det finns något ganska märkligt med att vilja börja plugga utan att riktigt kunna. Det är som att stå i startblocken, full av energi och nervositet, bara för att få höra att loppet är uppskjutet på obestämd tid. Samtidigt känner jag ingen större stres...