Nettans Ventil

Vilken otroligt vacker dag det har varit – solsken och klarblå himmel som nästan lurar en att tro att våren är nära. Det är så skönt ute, även om kylan gör sig påmind när vinden drar förbi och nyper i kinderna. I dag gick turen till Tingsryd. Vi besökte en ny loppis som verkligen var mysig, full av saker och dessutom massor av kunder – helt klart en populär plats. Jag hittade ett nytt vinglas, nästan identiskt med det som gick sönder vid jul, vilket kändes som ett litet men väldigt trevligt fynd. Tyra hittade i sin tur en söt katt som hon köpte för egna pengar hon fått av farmor. Stoltheten i hennes ögon var värd allt. Efter loppisen åkte vi vidare till Börjes. Där blev det både fika och lite handling innan vi styrde bilen hemåt igen. En sån där dag som bara flyter på i lagom tempo och känns precis rätt – en helt perfekt lördag för oss. Solen skiner fortfarande ute, trots att luften är kylig. Varje gång man går ut med Cleo försöker man stanna upp och njuta av solstrålarna som ändå värm...

Snön faller tungt utanför fönstret och vardagen känns som ett pussel där bitarna aldrig riktigt ligger still. Vår åttaåring ska iväg. Det ska packas, kläs, påminnas, väntas. Jag suckar tyst, stressen kryper under huden. Men så händer det. En fråga som kommer mitt i allt: “Tror du det snöar lika mycket överallt?”  Åtta år och redan full av tankar. Föräldraskap i det lilla Föräldraskap är sällan de stora ögonblicken, det är de små. Att dra upp en dragkedja hela vägen. Att lyssna på en berättelse som börjar i skolan men slutar i rymden. Att stå i hallen med blöta skor och inse att det här, just nu, är livet. Jag vill ofta skynda. Vidare. Till nästa punkt. Men ett barn på åtta år lever inte så. Hon är här. I snön. I tanken. I stunden. Värme i vinterkylan När vi kommer in i skolan slår värmen emot oss. Röda kinder, kalla händer. Den där handen letar sig automatiskt in i min. Som om det inte finns någon tvekan om att det är där den hör hemma. Och jag tänker: "Hur många gånger till komm...

Föräldraskapet förändras den dag barnet börjar skolan. Plötsligt handlar livet inte längre bara om sömnbrist och välling, utan om scheman, veckobrev och känslan av att ständigt ligga ett steg efter. Morgnarna är ett kapitel för sig. Väskor ska packas, kläder ska godkännas och någon kommer alltid på – exakt när skorna är på – att det är idrott, utflykt eller temadag. Allt sker i ett tempo som hade gjort vilken logistikchef som helst imponerad, men utan manual eller introduktion. Skoldagen sammanfattas ofta med ett lakoniskt “bra”. Inga detaljer. Inga ledtrådar. Ändå vet man, någonstans mellan raderna, att mycket har hänt. För bakom det korta svaret ryms nya kunskaper, vänskaper, konflikter och små segrar som barnen ännu inte har orden för. Läxorna blir snabbt en familjeangelägenhet. Barnet kämpar, föräldern försöker förklara, och båda inser att tålamod är en färskvara. Det är inte alltid resultatet som räknas, utan stunden då man sitter tillsammans och försöker förstå – varandra lika my...

Idag har varit en sådan där dag som får gå i lugnets tecken. En dag hemma, med mys och fokus på att försöka bli av med förkylningen. Tyra har varit lite snorig, så hon fick stanna hemma och ladda batterierna tillsammans med mig. Ibland är det precis det som behövs – vila, närhet och ingen stress. Själv har jag haft ett tungt huvud och känner att spänningshuvudvärken är på väg, men jag har tagit tabletter så förhoppningsvis släpper det så småningom.  Jag har också börjat äta mina järntabletter igen, så förhoppningen är att orken och den där ständiga tröttheten ska ge med sig snart. Kärringhettan är däremot fortfarande kvar och gör sig påmind lite då och då. Just nu, ihop med förkylningen, känns den extra jobbig – även om jag samtidigt fryser mer än vanligt. Kroppen är verkligen lite förvirrad just nu. Igår fick jag ändå något väldigt positivt besked: jag fick veta var jag ska ha min praktik. Det blir på daglig verksamhet i Lessebo, och det ska bli riktigt intressant! Det känns rolig...

“Det är inte berget vi besegrar, utan oss själva.” — Sir Edmund Hillary Hillary påminner oss om att de största hindren ofta sitter inom oss: rädsla, tvivel och bekvämlighet. När vi jobbar igenom dem blir även de yttre utmaningarna mer hanterbara.

Klimakteriet är den period i livet då äggstockarnas produktion av hormoner – främst östrogen och progesteron – minskar. Mensen blir oregelbunden och upphör så småningom helt. Man brukar dela in klimakteriet i tre faser: Förklimakteriet (perimenopaus) – mensen börjar förändras, symtom kan uppstå Menopaus – den sista mensen (fast den kan konstateras först efter 12 månader utan mens) Efter klimakteriet (postmenopaus) – hormonnivåerna är stabilt låga Viktigt att veta är att symtomen ofta börjar flera år innan mensen slutar. Vanliga symtom Klimakteriet ser olika ut för alla, men vanliga symtom är: Värmevallningar och svettningar, särskilt nattetid Sömnproblem Humörsvängningar, oro eller nedstämdhet Hjärndimma, minnes- och koncentrationssvårigheter Minskad sexlust Torra slemhinnor (underliv, ögon, mun) Led- och muskelvärk Trötthet. Många blir lättade när de förstår att symtomen faktiskt hänger ihop med hormoner – och inte är “inbillning” eller ett personligt missly...

Stod på loppis i dag i Folkets Hus, men fick tyvärr inget sålt. Eller ja… nästan inget. För det komiska i allt var att så fort jag lade ut en väska på Vinted så blev den såld. Alltså, tajmingen. Man får skratta åt det, annars blir det bara surt. Jag tror faktiskt att vi hade flera saker emot oss. Vädret till exempel – grått, kallt och inte direkt inbjudande. Och januari är ju känd som en “fattig” månad. Även om det är lönehelg så känns det som att många ändå håller hårt i pengarna. Folk tittar, men köper inte. Mitt eget mående har också varit lite sådär. Jag misstänker att mitt järnvärde kan spela in, och dessutom krånglar öronen.  Har haft lock för öronen ett tag nu. Jag hör, men det är nedsatt, troligen på grund av förkylning och kanske även vaxpropp. Försökte spola öronen i går, men nja – det gav inte så mycket. Kanske måste göra det flera gånger, eller helt enkelt ta hjälp. Helgen då? Den har verkligen sprungit iväg. Alldeles för fort. Vi har egentligen inte gjort s...

“Små steg i rätt riktning kan bli den största förändringen i ditt liv.”— okänd Man underskattar lätt kraften i det lilla. Kontinuitet slår intensitet, och det som känns obetydligt idag kan vara avgörande imorgon.

“Var dig själv – alla andra är redan upptagna.” — Oscar Wilde Det låter enkelt, men är ganska modigt. Citatet påminner om att din egen personlighet, erfarenhet och sätt att vara redan är unikt värdefullt. När du slutar jämföra dig och istället lutar dig in i den du är, blir både beslut och relationer rakare – och ofta lättare.

Min älskade man överraskade mig i dag med en tid hos frisören. En sådan där överraskning som verkligen träffar rakt i hjärtat. Äntligen fick jag kapa mitt hår – och inte lite heller, utan nästan hälften! Frisören klippte det till axlarna och tunnade ur det ordentligt. Alltså… vilken lättnad det är att ha håret så här. Det känns så skönt, så lätt och fräscht. Jag tror faktiskt att jag ska ha håret i den här längden för jämnan. Det är både praktiskt och riktigt snyggt. Ärligt talat är jag ganska trött på långt hår. Jag trivs mycket bättre i kortare frisyrer, och det här känns verkligen mer jag. Nu ska jag snart ta mig en lång, varm dusch. Jag är fortfarande snuvig och frusen och undrar ärligt talat när denna så kallade influensa ska släppa egentligen? Jag är så trött på hostan – den får gärna packa sina väskor och försvinna nu  En sak i taget: nytt hår  nästa steg – bli frisk

 ”Du kan inte stoppa vågorna, men du kan lära dig att surfa.” — Jon Kabat-Zinn Livet kommer alltid med motgångar och oväntade händelser. Poängen är inte att kontrollera allt, utan att utveckla förmågan att hantera det som händer — med närvaro, acceptans och lite övning. 

"Det du gör varje dag är viktigare än det du gör ibland.” Citatet lyfter kraften i vanor. Små handlingar som upprepas dagligen formar våra liv mer än enstaka stora insatser. Det är kontinuitet som skapar verklig förändring.

Oavsett hur trygg jag är i mig själv, och oavsett hur älskad jag är för den jag är, så finns det saker hos mig som jag faktiskt inte tycker om. Och det känns viktigt att våga säga det högt. Jag har så kallade “ kärlekshandtag ” under armarna och längs sidan av ryggen. Jag vet inte riktigt varför de finns där. Jag har aldrig varit överviktig viktmässigt, men ändå är de där. Och de stör mig enormt. Så pass att jag skäms när jag har linne eller liknande plagg på mig. Och så har vi magen . Min jefla mage som gör att jag ser kroniskt gravid ut. Jag lever med IBS, vilket innebär att magen svullnar upp av vissa livsmedel, inför kvinnoveckan och även efteråt. Det är inte alltid lätt att acceptera, även om jag vet orsaken. Vissa dagar är det okej – andra dagar inte alls. Jag vet att träning kan vara en lösning. Jag vet också att kosten spelar stor roll, att äta nyttigare och mer hälsosamt. Samtidigt trivs jag överlag med mig själv. Och framför allt är jag otroligt tacksam över att min man äls...

Jag trodde faktiskt att jag var på väg tillbaka, att kroppen äntligen började kännas okej igen. Men efter dagens möten smög sig verkligheten på. Halsen började riva mer än tidigare, hörseln kändes dov och huvudet värkte på ett sätt som inte gick att ignorera. När jag väl kom hem försvann också orken. Energin tog slut, luften kändes nästan som om den inte räckte till. Det blev tydligt att kroppen sa ifrån.  Så jag valde att avboka allt i morgon för att ge mig själv en chans att verkligen kurera mig. Att bli helt återställd från den här hostan verkar inte vara det lättaste.  Men kanske, förhoppningsvis, kan de andra symtomen ge med sig om jag bara lyssnar på kroppen den här gången.

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva göra det som jag ska göra i dag. Men nu finns det inget alternativ kvar. I dag kommer jag stå rakryggad och säga exakt vad jag tycker och tänker om kommunens agerande mot vår skola här i Kosta. Jag kommer ta diskussionen med SMP och jag kommer vara tydlig: det sätt som kommunen behandlar både personal och barn är inte okej. Skolans personal och resurser går på knäna. De sliter varje dag, långt över rimliga gränser, för att våra barn ska få den utbildning de har rätt till – och den trygghet de förtjänar. De gör allt i sin makt för att hålla ihop verksamheten, för barnens skull. Vad får de för det? Omstruktureringar. Nedskärningar. Mer press. Mindre resurser. Är det verkligen kommunens sätt att säga tack för ett hårt och lojalt arbete? Att kommunen inte skäms är i sig ett skämt. Man pratar om ekonomisk kris i kommunen. Det är argumentet som används gång på gång. Samtidigt köper man ut personal, lånar ut flera miljoner och fattar beslut som verkar g...

Trötta gänget här hemma. Det har varit tufft att komma in i nya rutiner varannan dag nu när jag har börjat skolan, och det märks både i kropp och knopp.  I dag var jag rejält seg och huvudet kändes tungt. Texterna jag skulle läsa flöt bara ihop till en enda klump, och jag höll bokstavligen på att somna. Till slut valde jag att avsluta för dagen och åka hem i stället – ibland är det faktiskt det klokaste man kan göra. På bussen mötte jag svärmor, och det visade sig bli dagens lilla ljuspunkt. Vi fick nya bestick av henne, jättefina. Väl hemma rensade jag ut de gamla och lade de nya på plats i lådan. Små saker som ändå gör en glad. Det får bli ett kortare inlägg i dag. Tröttheten är stor här hemma, och både jag och Tyra ska snart krypa ner i sängen.  I morgon är en ny dag.

“Vi kan inte styra vinden, men vi kan justera seglen.” — okänt ursprung Citatet påminner om att vi inte alltid kan påverka omständigheterna runt oss, men vi har makt över hur vi reagerar på dem. Genom att anpassa vårt förhållningssätt kan vi ändå ta oss framåt, även när läget känns motigt.

Typisk slappdag så här på söndagen. Vi tvättar lite, ser på film och bara är. Det är så otroligt skönt att få landa, att få mysa under en filt i soffan och se en film – Repmånad fick det bli. Inga måsten alls i dag, och det är precis vad som behövs, eller ja, nästan inga måsten. Mannen ska nämligen få byta gardiner i dag, och det måste ske i dag.  Vi kan inte ha julgardiner längre. Nu ska det bli mörkblå gardiner i vardagsrummet, och i köket blir det någon annan färg. Små förändringar som ändå gör mycket för känslan hemma. Återhämtning är så viktigt, särskilt efter en tuff vecka. Och nästa vecka ser inte heller ut att bli lätt, speciellt för Tyra som kommer få långa dagar både i skolan och på fritids. Då är det helt okej – och faktiskt nödvändigt – att få vila på kvällarna innan man kryper ner i sängen. Nästa vecka händer det dessutom spännande saker. Jag och några fler föräldrar (hoppas jag) ska vara med i SMP angående skolan och kommunens hantering av personalen.  Nu hoppas ...

“Små steg varje dag leder längre än stora steg som aldrig tas.” — okänd Citatet betonar kraften i kontinuitet. Det är ofta de små, regelbundna handlingarna som skapar verklig förändring över tid, snarare än stora ambitioner som stannar vid tanken.

“Vi ser inte saker som de är, vi ser dem som vi är.” — Anaïs Nin  Citatet påminner oss om att vår upplevelse av världen färgas av våra egna erfarenheter, rädslor och värderingar. Två personer kan möta samma situation men tolka den helt olika, inte för att verkligheten skiljer sig, utan för att deras inre världar gör det. Det uppmuntrar till både ödmjukhet inför andras perspektiv och självrannsakan kring våra egna tolkningar.

Det är något som skaver lite hemma hos oss just nu – och det är väggarna. Det är för vitt. Vitt överallt. Jag har sparat massor av inspiration på Pinterest och gång på gång dras jag till samma sak: jordnära, varma färger. Sådana som känns lugna, mjuka och ombonade. Färger som man kan leva med länge. Att måla väggarna känns som det bästa alternativet, både praktiskt och ekonomiskt. Ja, färg kostar också – men det blir ändå billigare än tapet. Det är en hel del att måla, men det löser sig nog. Man får ta det steg för steg. Planen är egentligen att börja med att rensa ut det vi inte ska ha kvar i hemmet innan vi tar fram penslarna. Samtidigt känner jag inte riktigt för att vänta hur länge som helst heller. Man kan ju faktiskt ta ett rum i taget. Frågan är bara : vilket rum börjar man med? Hallen kanske? Jag tror att det tar tid att skapa ett hem där man känner nu är jag nöjd, allt är klart. Och blir man någonsin helt klar med ett hem? Förmodligen inte. Hemmet förändras ju hela tiden – med...

Kommunens ekonomi för skolan är under all kritik. Det som just nu pågår är inte en tillfällig svacka eller ett enskilt sparpaket, utan en långvarig nedmontering av skolans förutsättningar.  Bakom siffror, budgetrader och politiska beslut finns en verklighet som varje dag utspelar sig i klassrum, korridorer och personalrum – och det är barnen och personalen som betalar priset. De ekonomiska besluten har lett till omfattande omstruktureringar i verksamheten. Roller förändras, ansvar flyttas och arbetsuppgifter läggs på personal som redan är hårt belastad. Fritidspedagoger tvingas kliva in som lärare i vissa klasser, inte för att verksamheten utvecklas, utan för att det saknas resurser att anställa behörig personal i tillräcklig omfattning.  Detta sker ofta utan rimliga förutsättningar, planeringstid eller tydliga uppdrag. Det är inte en fråga om kompetens eller engagemang hos personalen – det är en konsekvens av ekonomisk kortsiktighet. Samtidigt saknas det tillräckliga resurser...

“Mod är inte att aldrig vara rädd, utan att gå vidare trots rädslan.” — Nelson Mandela Citatet betonar att rädsla är mänsklig och ofrånkomlig. Det som verkligen räknas är vår förmåga att inte låta rädslan styra våra handlingar, utan att ändå ta steg framåt när något är viktigt för oss.

 “ Den bästa tiden att plantera ett träd var för 20 år sedan. Den näst bästa tiden är nu. ” — Kinesiskt ordspråk Citatet påminner oss om att det är lätt att fastna i ånger över det vi inte gjorde tidigare. Men det viktiga är inte när du borde ha börjat – utan att du faktiskt börjar nu. Varje litet steg idag kan göra stor skillnad på sikt.

Jag gjorde det, jag lyssnade och diskuterade med min man. Jag lyssnade på kroppens signaler i dag och sa ifrån mig allt i dag, ska dock studera hemifrån. I alla fall det jag orkar. Jag måste börja lyssna på kroppen mer, inte hjärnans röst men kroppens röst. Jag kan inte göra allt men jag kan göra någonting. Ska även lära mig att inte ta åt mig av allt alla andra säger utan bara ta det med en nypa salt och göra min grej oavsett.  Det är dock väldigt svårt men jag lär mig för varje dag som går och jag tror att jag är på god väg att bli  bättre på det. Jag lyssnar och diskuterar med min man och oftast är det han som får mig på bättre tankar och får mig att inte lyssna på andra så mycket om vissa saker.  Som i dag tex när min kropp bara skriker åt mig att - "Bromsa!!, det är för mycket nu" - Om jag någonsin ska bli kvitt denna täppa och hosta måste jag välja att ta en dag där jag bara tar hand om mig själv och försöker bli kry, jag vet att hostan kan sitta i en lång tid men ...

Det är mycket hemstudier i skolan nu. Mycket av läsandet sker hemma genom Classroom på webben, och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vad jag tycker om det. Å ena sidan är det skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro. Å andra sidan tycker jag faktiskt att det är enklare att studera när man är på plats i skolan. Där blir det mer struktur och fokus automatiskt, medan det hemma är lättare att bli distraherad av allt runt omkring. Jag försöker ändå läsa hemma, och det går ganska bra. Ofta sitter jag några timmar, tar en paus, och fortsätter en stund till. Men ibland märker jag hur fokus försvinner, och då får man till slut bestämma sig för att avsluta för dagen istället för att bara sitta och stirra. Den här gången har jag ett tydligt mål: att klara utbildningen med godkänt. Jag försöker att inte ställa för höga krav på mig själv, utan ta en dag i taget.  För mig handlar det just nu mer om att ta mig igenom än att prestera perfekt – och det känns faktiskt helt okej.

Hur jag klär mig när jag lämnar mitt barn på skolan säger ingenting om vem jag är som person. Det visar inte min personlighet, mitt hjärta eller mina värderingar. Min personlighet sitter inte i mina kläder – den sitter på insidan av mig. Jag släpper inte in så många människor inpå livet. Jag väljer själv vad jag vill dela med mig av och vad jag vill visa för omvärlden. Det finns alltid människor som tror sig veta vem jag är, som bildar sig en uppfattning utan att egentligen känna mig. Men sanningen är att det är ytterst få personer som verkligen vet vem jag är på djupet. Jag gillar kläder. Jag gillar färg, svart, vitt och jordnära toner. Men ibland orkar man inte “klä upp sig”. Ibland väljer man det enkla, vardagliga och bekväma. Jag klär mig i det jag tycker är snyggt och det som känns bra för mig. Bekvämlighet går före andras åsikter. Jag bryr mig inte om vad andra tycker om min stil, hur jag ser ut eller hur de anser att jag borde klä mig. Det är faktiskt inte mitt problem – det är ...

Det var en otroligt vacker morgon, men bitande kall. Solen var på väg upp samtidigt som månen fortfarande lyste på himlen. En sådan där stund som får en att stanna upp och bara ta in allt. Den här gången fick Cleo stanna hemma när jag gick till skolan. Hennes små tassar klarar helt enkelt inte av kylan som är just nu, och det kändes tryggast så. Tidiga morgnar blir det nu när jag har börjat skolan igen. Tyra får långa dagar i skolan, men det får jag också. Vi kommer nog vara rejält trötta på kvällarna tills vi hittar våra rutiner. Det kommer bli tufft, men det fixar vi nog tillsammans. Jag tycker faktiskt att det är intressant att gå i skolan igen. Dels för den sociala biten, men också för att få nya kunskaper, nya erfarenheter och nya utmaningar i livet. Jag hoppas verkligen att jag ska klara av detta den här gången.

 Dagens citat: " Det är inte bristen på tid som är vårt problem utan bristen på fokus" - okänd Kort förklaring: Citatet påminner oss om att det ofta inte handlar om hur mycket tid vi har, utan hur vi väljer att använda den. När fokus finns blir även korta stunder meningsfulla. 

Dagens citat: “Vi ser inte saker som de är, vi ser dem som vi är.” — Anaïs Nin Förklaring: Citatet påminner oss om att vår uppfattning av världen färgas av våra erfarenheter, rädslor och värderingar. Det vi tolkar som “objektivt” är ofta ett filter av vårt inre liv. Att bli medveten om detta kan göra oss både ödmjukare och mer öppna för andras perspektiv.

När jag var 17 år upptäckte sjukvården att jag hade skolios, en sned ryggrad. Jag fick en korsett som skulle hjälpa till att räta upp ryggen. Jag använde den i ungefär ett halvår – sedan blev jag gravid, och där tog den behandlingen slut. Jag har sedan dess lärt mig att leva med min rygg och med de ständigt spända musklerna. Spänningarna sitter på min vänstra sida och är något jag kommer att leva med resten av livet. Det är inget som går över. Jag lever med värk dygnet runt. Oavsett hur många gånger jag har sökt vård får jag idag ingen hjälp. Sjukvården menar att det “bara” rör sig om mjukdelsskador. För mig är det långt ifrån “bara”. År 2003 råkade jag ut för en bilolycka som gjorde att min höft hamnade snett, vilket inte direkt förbättrade situationen.  År 2019 drabbades jag dessutom av diskbråck/lumbago, och smärtan från det finns fortfarande kvar. Som om inte det vore nog har jag numera även början till  artros. Det här är mitt liv. Ett liv jag inte valde, ...

Det finns en saknad i mitt inre som jag önskar kunde bli sann, men som jag vet aldrig kommer att ske. Under hela min barndom var vi alltid på landet när sommaren kom, och jag älskade det. Där fanns vår underbara sommarstuga, belägen intill en kohage. Ett garage fyllt med brädor och allehanda ting, en snickarbod som min farfar rådde över, en gäststuga intill – och ännu en fristående gäststuga lite längre bort. Allt kändes tryggt, levande och självklart. Jag minns mina somrar där som om det vore i går. Det var där jag lärde mig att gå. Där jag tog mina första cykelturer och gungade högt mot himlen. Det var på landet jag lärde mig allt jag kan om blommor, naturen och livet på bondgården. Trots att jag var ett så kallat betongbarn, uppvuxen i stan, var det på landet jag hörde hemma. Jag var ofta hos bonden och hjälpte till. Jag umgicks med både människor och djur, och älskade att stå vid kohagen för att se om det fanns några kor eller kalvar som man kunde klappa. Det var en enkel lycka, me...

I dag var det första skoldagen för både mig och Tyra, och jag kan glatt säga att det gick bra för oss båda två. Det är alltid lite pirrigt med en ny start, men känslan efteråt var mest positiv och förväntansfull. Jag fick nya erfarenheter och kunskaper redan första dagen. Bland annat fick jag en skoldator, vilket gör att jag kan studera via webben både när jag är i skolan och hemma.  Jag ska vara på plats i skolan två dagar i veckan, resten av tiden kommer jag att studera hemifrån och arbeta med olika uppgifter på datorn. Det känns som ett upplägg som kommer passa mig bra. Min utbildning håller till i tre olika hus, så det blir en del spring mellan lektionerna. Som tur är finns det tid för förflyttningarna, och alla har förståelse om man skulle komma lite sent – särskilt nu när snön ställer till det ibland. Det känns tryggt att mötas av tålamod och förståelse. Tyra är på fritids både på morgonen och eftermiddagen de dagar jag är i skolan och när  pappa/mannen jobba...